Nu går vi till stranden och kolla vem vi fick med oss...
Den här backen kallar vi mördarbacken, uppför är omöjligt med vagnen själv, extremt brant är den, ner går oki men man får hålla emot hela tiden.
Härliga torsdag och inget regn...Ändå åker min utomhusmundering på som är:
Regnställ/skalställ från Four-D, jordens bästa ställ.
Skaljacka, fleecejacka och gummistövlar.
Alice, numera nerpackad som en korv i åkpåsen i duovagnen, hon somnar så snart man lagt henne eller så ligger hon bara där och roar sig med någon leksak jag packat med.
Rara unge!
Vi gick ner till stranden, det ville Julia...
och där hade bryggan blivit uppplockad på gräset.
Då är det höst.
30 skyltarna borta, kiosken bortkörd och bryggan på land, det är hösttecken.
Julia inspekterade allt och ville vi skulle sitta på varsin bänk.
- De däj äj din mamma och häj äj min...
Sen började det obligatoriska napp-letandet.
Hjälp så hon är nappig nu.
Det är verkligen krig ibland när hon inte får ha den.
Gråt och slänga sig på golvet och väldigt dramatiskt.
Sen gick vi där och pratade. Om höst och sommar och bada och inte.
Och Julia var jättebekymrad, verkligen jättebekymrad över den stackars bryggan som nu skulle ligga på land och frysa och inte få vara i vattnet för den älskade ju att vara i vattnet.
Så jag fick försäkra henne om att den mådde alldeles toppen där på land och att när det blev vår, då åker den i igen.
-Jaha, va bja...sa ho och knallade och letade ett fiskespö.
Vi skulle nämligen fiska....
Den här stora fisken..som vi ritade i sanden.
Sen skulle fisken få ben...för det har väl alla fiskar?!?
-Tittut mellan trädet!
Julia formar munnen till en puss...
För sen kom det en slängpuss!
Vi hade två härliga timmar där, utan leksaker, vi sprang, vi ritade i sanden, vi satt och pratade, vi undersökte pinnar, träd och bark och så letade vi efter Simon som följde med oss hela vägen, så långt har han aldrig gått.
Sen följde han inte med oss hem, men runt tio på kvällen var han hemma igen..
Kram Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar