Middag på en torsdag

Min kusin Jens och jag på hans tvåårskalas -76

Torsdagar är väl fantastiska dagar att ha middagsfolk på?

Det tycker iallafall jag, det är ett härligt avbrott i veckan och helgen blir längre.

Så igår hade jag bjudit hem min likagaml...unga kusin Jens och hans Emma på lite middag och tjatter.

Vi har inte setts på flera flera år trots att vi bott i samma stad länge och nu bara bor en 25 minuter oss emellan.

Eftersom jag till mitt ständiga Bad-Hair-Day 7 dagar i veckan hade köpt hem Stora värmespolar för en liten slant av mina Tradera försäljningar så ville jag testa dom.

Föreställ er då detta.

Förvirrag och lagom småtrött senil småbarnsmamma med två hemma barn, varav den ena vill tejpa allt i sin väg vid sitt pyssel vid köksbordet, köttfärssåsen och ädelostsåsen till kvällen lasange står och puttrar på spisen och den minsta lilla skorven bara vill bli buren.

Jamen då serni, ja då tycker mamma Maja att nu sätter vi igång och rullar upp håret, eftersom det verkade så lätt och smidigt (det var det)

Lockigt blev det inte för jag gjorde fel och ständiga jag-går-hemma-och-är-toffs-mamma så blev det en liten låg toffs...ändå.

Varför ändra ett vinnande koncept.

Äta skulle vi göra vid matsalsbordet.

Jag älskar verkligen att äta där.

Allt smakar bättre.

Och barnens rum är vägg i vägg.

Julia som slukade två portioner fick filmmysa men när

klockan var åtta så gick Jonas och nattade henne.

Det gick tämligen snabbt innan hon somnade med dörren öppen och oss pratande utanför.

Dom här två raringarna Phoebe och Ragazza.

Mor och Dotter.

Så snälla, dom gick runt och nosade lite, det luktar ju trots allt katt lite varstans, sen låg dom och myste på sin filt, tätt tätt tätt heal kvällen i en fåtölj intill oss.

Inte ett ljud gav dom ifrån sig.

Då var ju tom Alice med tongivande :-)

Jens - 35 år senare :-)

Min kära sambo...Not his good looking side som han alltid påpekar :-)

När alla barnen somnat plockar man fram godsakerna som gömmer en väldig massa socker.

Kladdig kladdkaka som nog bara varit inne i ungen och sagt ett snabbt hej för det var lite som att slicka skålen, men god var den trots detta.

Jens Emma, som jag träffade första gången på mormors 80 års fest, alltså för 7 år sedan, men det minns knappt någon av oss så det var roligt att få träffa henne igen :-)

En härlig kväll med mycket prat, skratt och humor och det blev sena kvällen innan jag tittade på klockan och såg att den nästan var elva...

Visst är det härligt med kusiner!

Kram Maja