måndag 22 september 2014

ÅTERIGEN PÅ SJUKHUSET



Så var det återbesök på sjukhuset idag.
En vecka efter frakturen.

Ny röntgen och bedömning.
Se att det läker som det ska, att ingenting blivit mera skadat.
Om veckan hemma gjort vad den skulle, fått benen att fixeras.



Hon är så otroligt duktig hela tiden.
Finner sig i att dom drar och vrider och ska ta väldigt många röntgen plåtar.
Som svara på frågor dom ställer och som själv berättar och frågar dom om det hon undrar.
Eller när hon bara vill berätta att vi minsann ska gå på cafe efter, för de har mamma lovat.
Och att vi spelar memory mellan alla väntetider.
Att hon slår mig så det visslar om det i att minnas vart alla korten som hör ihop ligger på bordet.

Vi sitter där.
I Vinterträdgården och tar lite mellanmål jag hade med.
Man vet aldrig hur länge man får vänta, trots att man har utsatta tider.
Dricker kafeterians takeaway kaffe och njuter av den där tiden jag får med henne.

I Vinterträdgården porlade vattenfall och kvittrade fåglar, och väggen dignade över av växter.
- Åh mamma det var så vackert här...

Det läker som det ska frakturen.
Imorgon kan hon gå till skolan igen.
Vi testar hur det går med vetskapen om att vi kanske måste åka och hämta.
Det var noga förmaningar från doktorn med stora tatueringen med barn lika stora som Julia.
- Du måste ta det försiktigt, inte springa så du ramlar, inte klättra så du ramlar och gipset får inte bli blött av regnet....

Om 2,5 vecka åker vi in och tar bort gipset och då väntar lika lång tid med försiktighet utan onödiga risker för fall som han sa.

Så imorgon Back to Work.
Inte jobbat på 1,5 vecka, blir spännande.

Kram

Maja

BIRKENSTOCK LOOK ALIKE


Slask och blask på skolan sa fröknarna på föräldramötet i veckan.
Slask och blask och sand och grus.

Hårda innetofflor önskades på barnafötter.




Fröken-tofflor som barnen säger.
För säg vilka fröknar som inte har en typ utav dessa.




När det kommer till skor och behovet utav skor så är ju jag sällan sen att snappa upp just det.
Behovet, önskemålet eller det där "bra-att-ha" med ett par extra skor.

Och ber fröknarna om en sådan sak så absolut.
Då sitter jag där och viftar.
-Jag är med.
-Jag är på.
All-in på tofflor.

Hittade dom här helt ljuvliga sakerna i guldigt läder med paljetter på spännet.
Fyller både funktion och är snygga till priset av 185 kr.
Fantastisk tyckte mamman och satte på Alice ett par likadana som nu stoltserar med sina fröken-skor på avdelningen och slasket under strumpor och blöta fotläster är ett minne blott.

Att det även blev ett par nya inomhus gymnastikskor till både Julia och Alice samt varsina par Champion ute-gympaskor att ha på skolan låter vi vara osagt.
Det kan ju tyckas vara en smula galet att inhandla 6 par skor men nu är dom tusan kittade och klara för hösten...

Kram

Maja



söndag 21 september 2014

BARNFESTIVALEN PÅ NÄÄS


Som en nymf i den slottska trädgården.

( om man slår i Wikipedia beskrivs Nymf som naturväsen så vi låter det vara osagt om just den där gestalten kan betraktas som de men ändå..)

Vad gjorde vi då där, i det där havet av gräs och vajjande buskage?

Det var sen eftermiddag och slutet av besöket på Nääs där vi varit på Barnfestivalen tillsammans med vännerna Per, Ulrika och barnen.


Vad vi tyckte om Barnfestivalen?

Det absolut i särklass sämsta arrangemanget i mannaminne.
Tyvärr.

Långa köer till allt.
Dom hade inte räknat med tillströmmningen av familjer så det fanns bara en sak av varje aktivitet.
Räkna ut själva hur det blir med några tusen barn.
Köer.
Och varmt.
Och föräldrar som suckar och pustar.

Vi gav upp.
Barnen gav upp.
Fick strunta i hoppborg och ansiktsmålning och annat fix.




När vi intog Slottscafet efter att långt och länge ha stått i kö i 45 minuter så var all maten slut.
Nästan.

Om det inte varit för att dagen var fantastisk vacker och sällskapet otroligt roligt så hade vi gett upp för länge sedan.



Men.

Det blev bra sen.
Efter det det energi intaget och kallt kaffe.

Hela slottsparken är otroligt vacker att promenera i.
Och dagen till ära var fanns det en Skattjakt att utföra.
Vilket v gjorde, och sprang i labyrinten, det är ju därför vi står i det där vajjande gräset.


Och stora gungor i hundraåriga träd.
Överallt.
Och barnen älskar det.





Och fantastiska krattade grusgångar att springa på, för dom där små barnbenen som har så väldigt mycket energi i sig.



- Är ni redo allihopa...?


- Ä ni säkja...fö nu komme jaaaaaaaaa!





Och så var de ju den där skattjakten då som skulle klaras av, såklart.
Skattkarta och förklaring över att dom där slarviga slarviga i gamla kungafamiljen slarvat bort en väldig massa viktiga kunga-saker, närmare bestämt åtta stycken, som skulle hittas....



Sagt och gjort.
Iväg på strapats, följa karta, hitta på kartan och så tjoff iväg i flygande fart när man skymtade den där gula påsen som man skulle klämma och känna på för att lista ut vad det var för kungasaker som slarvats bort.

( en utav sakerna var minsann en häst....hur man nu kan slarva bort en hästapålle men det låter vi vara osagt tyckte jag och barnen....)






Dessa gungor.
Dessa stora vidunder där båda fick hålla i sig för kung och fosterland trots att pappa J inte puttade så hiskeligt mycket...
Och Alice som skrattade trots den där pluppen i munnen, som jag vet att alla kommer ha åsikter om.
Den där nappen.
Ofta ständigt i munnen.
Och nej, såklart hon inte ska ha den där dumpluppen i munnen men ibland är det trevligare, och lugnare för både omgivningen, och oss, om man inte tar dom där napp-fighterna som annars uppstår.

Dom där Alice med butter uppsyn förklarar att hon minsann varken tänker göra det ena eller det andra om hon inte får sulta lite.
Och så huvudet på sne och så - Ja ska baja sujta tå gångej, baja tå...
Och när hon sultat dom där då två sulten men sån extremt njutbar uppsyn att ma kan brista i skratt för mindre så förklarar hon med ännu strängare uppsyn att nejdå, nu tänker hon minsann ha den för den är ju så god så god så god och mumsig.

Så nej.
Självklart ska hon inte ha napp när vi gör skojigheter, utan bara när hon vilar och är trött men jag faller till föga, för fighterna och gråten är värre än att hon får den, just då..

Vi avslutade den där Barnfestivaldagen precis lagom tills regnet började strila över bilen på väg hem, och trots att det var ett så dåligt arrangemang så blev dagen bra och fin och familjetid.
Lika viktigt det som något annat.

Kram

Maja

tisdag 16 september 2014

EN ARM MED RÖTT GIPS


Det går snabbt ibland.
När olyckan sker.
Fast man är nära.
Så sker den.
När barnen har spring i benen och snubbliga fötter.


Vi avslutade helgen med att tillbringa timmar på akuten med Julia.

Som kom ramlande i fullfart och fick armen under sig.
Som många gånger förr, men den här gången på hård parkett och ingen tur på sin sida.

Hon fick så ont.
Kritvit i ansiktet och smärta.
Till slut kom vi till akuten.

All denna väntan.
Undersökning, väntan, röntgen som gav smärta och tårar och skrik när armen skulle vridas, och mera smärtstillande och ännu mera väntan och så äntligen sent på kvällen fick hon armen gipsad.
Herregud så duktig hon varit.
Och vi hade nog läst sjukhusets hela uppsättning utav barnboks-bibliotek vid det laget.




Så.
Vi tillbringar tid hemma nu.
Från skolan.
Ger smärtstillande var fjärde timma.
Tar det lugnt och försiktigt.
Gipset har inte riktigt fixerats ännu och armen har värk.

Jag vet inte om det finns förståelse för detta på jobbet.
Jag hoppas det.
September har varit vabb-månad minst sagt.
Och nu detta.

Men det får vara så.
Och vi tar det lugnt.
Vädret är vackert och vi sitter ute och bygger med lego, läser sagor, målar i pysselböckerna.
Alice är hemma från förskolan hon också en de första dagarna nu.
Tar hand om storasyster.
Klappar försiktigt på den röda stora gipsade armen.

Olyckor sker så fort.
Skulle göra vad som helst för att ta bort den där smärtan och värken för henne.
Fyra veckor ska gipset sitta på.
På måndag ska vi till sjukhuset och röntga igen.

Kram

Maja

tisdag 9 september 2014

STORT I LANDET




Jag vet inte vad som hänt i vårt land eller om det beror på att dom bara får växa och vi glömmer bort att dom finns men dom gigantiska morötterna vet inte till sig hur stora dom ska bli....

Dagens lilla skörd, plockade i vabb-anda...
Japp, idag med.
Igår Julia
Idag Alice

Alice som sovit fyra timmar idag och förmedlade när vi påpälsade körde Julia till skolan att hon var så trött så trött och hade så ont så ont och bara skulle vila hela dagen.
Det kan jag intyga att hon gjort.

Jag har passat på att plantera och då även, hepps, dra upp lite morötter...
Den ena med den konstigare formen efter den andra.
Kan ju undra vad det var för gödsel jag vräkte på där i somras...

Imorgon hoppas jag på friska barn minsann.
Det gör nog min chef också.
Så jag kommer till jobbet.

Imorgon har Alice utflykt varpå två matsäckslådor packats, en till frukost och en till utflykt.
Det var strikta instruktioner vad hon ville ha.
Pannkakor, Bulle och Muffins.
Check.

På torsdag har Julias skola friidrottsdag på annat ställe så då blir det att packa nästa uppsättning av stora matlådor..

Nu tar jag kväll.
Friska nya tag imorgon.


Kram

Maja

HÖSTBRÖLLOP


Världens finaste bröllopsinbjudan kom för några dagar sedan.

Så där enkel och vacker på samma gång.

Och höstbröllop blir det.

Vita pälsjackan och långklänning för att mota bort vindarna på bryggan.

Fantastisk.


 Så

I november blir dom man och fru Johanna och Johan.

Och vi får vara del av det där fina härliga, säkert lite vindkyliga ja-sägandet på bryggan.

Är inte det vackert så säg.

Kram

Maja


måndag 8 september 2014

DESSA VAB-DAGAR


Måndag och så var det dags igen.

VAB

Förra veckan var jag dålig och spenderade bara futtiga timmar och stunder på jobbet medan barnen gick futtiga timmar och stunder på förskolan och skolan.

Idag när barnen skulle väckas var Julias panna varm och het och lillfis fick sova vidare.

VAB veckans första dag, när man dessutom varit borta större delen av förra veckan, från ett jobb där siffror ska levereras dagligen, och väldigt höga sådana..
Ingen bra kombo

Men

Barnen framför allt.

Barnen a.l l t i d i främsta rummet.



Så idag har vi spenderat dagen med att spela Fia med Knuff femtusen gånger, och Svarte Petter snarlikt lika många, och Finns i sjön tills jag såg i syne och ätit glass efter glass för att få ner tempen och myst med film och ritat och skrivit och läst meterhöga staplar av böcker.

Så mitt i allt det där plötsliga sjuka blev det bra.
Och kvalitetsmysigt.
Och fint och mjukt och gos.

Och när eftermiddagen kom var hon piggare.

Så imorgon skola och dagis.

Hoppas jag.

Men, man vet aldrig med alla dessa baciller.

Kram

Maja 


fredag 5 september 2014

MONTESSORI


Hej vänner.

Oj här händer minsann inte så mycket.
Beror på att fröken inte är kurant och pigg och frisk ännu och att dagarna, mest nätterna och kvällarna går åt till att rossla upp lungorna och det mina vänner är inte skönt alls.

Så idag tar jag sista dagen hemma, på måndag är det back to work som gäller, full av energi och utan hosta.


Barnen då.

Pigga och glada och har både varit på svampplockningsjakt och utflykter hela veckan.
Dom är helt fantastiska på både skolan och förskolan och jag är så otrolig glad att vi kom in.

36 barn på hela förskolan och 102 på skolan fördelat på sex klasser.

Och, jag fick ett klipp utav fröknarna på Alice avdelning som är så otroligt bra att jag måste dela med mig känner jag.


Önskar alla en fantastisk dag.

Kram

Maja