torsdag 28 februari 2013

Att ha en hög kroppstemp

 
Vi vaknade med halv sjukstuga i lilla huset.
Alice var skållhet och kinderna äppelröda.
Sovvarm och febervarm och inte alls så där pigg som hon brukat när hon springer runt och ropar på Julia, katten och hämtar dockor och vagnar och klättrar på allt hon kan.

 
Storfis var inte riktigt så skållhet men ändock ljummen och slö så dagen har inneburit filmmys, målning och en väldig massa bokläsning.
Och lunchen, det bästa bästa.
 

Pannkakstårta alá vardag.

Pannkakor varvade med jordgubbsglass, hallonmousse och kokosmouse och hallonsylt.
 

 
Tulpaner!
Som fina mamma Karin kom över med.
Tulpaner, det är vår det.
Tror tusan den är på väg.
Fast tokigt vad vi kommer sakna snölek och pulka och underställ och isande kyla mot ansiktet när vi stretar genom skogen till våra utflyktsmål eller tänder brasa för att grilla korv för att hålla värmen..
Mmm, saknad kommer vintern vara, det kan jag lova.
 
Maja

Att ha en egen Tipi

 
Det har sina fördelar att bo som vi gör.
Med skogen bakom huset och solen över träden.
Att det finns stubbar för som fungerar alldeles utmärkt som pallar att sitta på med vårsolen i ansiktet och för att det finns plats att bygga indian-tipis på.
 

Välkommen hälsar Julia

Igår tog vi fikakorgen full och spenderade timmar där ute, satt på stubbarna, smög runt i skogen som för tillfället både var indianskog och Mattisskogen och dom stora stenbumlingarna var Ronjas egen grådvärgssten och Alice spatserade runt och den där tipin var en alldeles fantastisk bra affär och jag bjöds på kaffe och smörgås och visades runt i den fina hyddan som rymmer några barn.

 
 



 
 



 
 



 
Julia visar sin Ronja sten...
 
Det är fint det där att ha naturen nära.
Slippa stadsbetong inpå knuten, att ha sjön och skogen intill.
När kvällen blev kväll och J kom hem drog jag på mig träningskläder och reflexväst och drog på 45 minuters powerwalk genom terrängen och fick nästan sällskap av två råddjur.
Sen blev det mamma-barn-mys när J åkte till fotbollen.
Läsa ett kapitel i Ronja boken medan Alice la sig till ro i sin säng och Julia somnade i sin.
 
- Vilken bra dag vi har haft, sa Julia.
 
Maja

onsdag 27 februari 2013

Att äntligen ha en visp igen

 
Åh den här vänner.
Den här lilla vita tunga skönheten har hittat hit.
Från det lokala lilla Ica't dessutom.
Fann den igår på hyllan.
Och för lyxiga lågpriset på 249 kronor slog jag liksom bara till.
Tjong så låg den i kundvagnen.
För en elvisp har jag inte haft sedan Julias treårs kalas när det blev kortslutning mellan perkulatorn och den gamla vispen.
Sen vispade jag för hande ett halvår och sen fick jag Kitchen Aiden.
Men vissa gånger behövs visp, med el!

 
Sladdvinda.
Bara en sån sak får mina ögon att lystet glöda.
Sladdvinda.
Ritch, så är sladden borta med ett knapptryck.

 
Och burk för alla tillbehören som inte bara var visp och degkrok utan milkshakestav.
Vi gör förvisso aldrig det men hey, en milkshake stav!
 
 
 
Ja ni ser, vara bara tvungen...

 
Och det bästa.
Stark som en oxe med sin 300 w och snygg och stadig och kraftig som han den där Mikael Samuelsson, gick som en dans att vispa mousser idag.
 

 
 Som krydda på moset matchar den min Kitchen Aid alldeles nåt förträffligt bra om ni frågar mig.
 
Så, löp och köp.
Ica Cook&Eat
249 riksdaler
 
Och nej, detta är inte ett samarbete tillsammans med Ica, bara mn egna fria vilja att älska en köksmaskin som underlättar.
 

Att ha den finaste av Azaleor



 
Prinsessan Azalea kom till oss igår.
I glittrig klänning och mina gamla dansskor sedan längesedan.
I paljetter och pärlor och många halsband.
Med tiara i håret och svanboa runt halsen.
Som sedan bytte mammaskor till glitterballerinas, som var lite tagen av sin egen uppenbarelse en stund, av allt det där glittriga och kjolen som frasade när hon gick.

 
Och Prinsessan Azalea var hennes namn, och lekrummet hennes slott och hon älskade att plantera blommor i sin slottsträdgård berättade hon.
Därav hennes namn.
Hon bjöd mig på fika i sin trädgård, då jag var den fina drottningen.
 
 
Hon bjöd in sin lilla sötnos kanin och bjöd på morotsbakelse för det
"tyckte hans skära lilla nos och sträva tunga om att äta, men han fick allt sitta i barnstolen så han kunde nå med sina små armar kära lilla kanin"
 

 
Hon dansade runt och vi gjorde dansleken med start och stopp och lillprinsessan, som bara fick fortsätta heta Alice eftersom hon inte alls förstod att lyssna till något annat namn, var också med och gjorde som vi, Drottningen och Azalea.

 
- Nu skulle pappa se mig mamma, se så vacker jag är...
Sa Julia och strök med händerna på klänningstyget och log lite blygt..
 
 
 
Gå ut ville hon inte, klänningen fick verkligen inte skrynklas i overallen, så övertalningen blev att gå till brevlådan, och vara med ute när jag inpregnerade alla skor och overaller utomhus, iklädd täck-kappan och varmt på huvudet..

 
- Åh mamma den är bedårande...

 
 

 
 


 
Så, hon var min fina Azalea hela dagen, och med den äran.
Hon tog hand om blommor och dockor och sjöng och dansade och var lite så där älvlik som bara hon kan vara.
Och så kallar hon Alice för Gosefia Min.
Gosefia Min, säger hon och vill kramas.
 
Det ni.
En tisdag.
 

Att ha en pyssel-eftermiddag

 
Porslinsfärger, hiskeligt roligt och lätt.
Det är lätt att gå lite bazuka i skåpen även för en vuxen.

 
Julia målade fyra äggkoppar som ska brännas i ugnen idag, plus förbättrade färgen på sina redan målade frukost delar som tappat lite färg...
Jag gick bazuka på skål och fat så även Alice har ett set.
 
 
Alice fick gå lös på papper och krita medan vi höll på..

 
Hon älskar att rita, sortera kritor, kasta dom på golvet, gå ner på golvet för att plocka ihop dom i burken igen, klappa händerna åt sig själv för att hon var så hiskeligt duktig, och sen göra om proceduren igen...

 
Härliga dag!

Att visa en stilstudie

 
- Vad gör ni tjejer, frågar jag en dag.
- Dricker ur skål ser du väl, så gör Emils pappa, ja så gjorde nog alla pappor förr tror jag, säger Julia.
 
Och lillasyster, hon är inte sen att hänga på storasysters påhitt kan jag lova.
Varsågoda, här kommer en stlstudie i konsten att dricka ur skål, eller ja, dricka ur allt möjligt skålformat...
:-)
 
 
Grötskål

 
Kakburk

 
Kaffekanna
Heppz!

Att göra samma fast olika

 
Inför föelsedagsbarnets tårta har det återigen plockats fram sockerpasta, formar, tandpetare till infärgningen och så pastafärgerna.
Att fårga sin egen pasta är det lättaste, billigaste och enklaste, även om det kräver lite övning, men det blir mindre spill.
Jag köper alltid vit, sen färgas den alltså till önskade nyanser.
 
 
Medan jag färgade, formade och gjorde figurerna som ska pryda tårtan lekte båda barnen med playdoo leran och en evinnerlig uppsjö av verktyg.
Vi gjorde limpor till dockhus-familjen godis till barbidockorna.

 

 
Att hålla isär färgerna i dess olika burkar går ett litet tag, men sen ser det ut så här.
Vackert.
När Julia knådat och kavlat den här tyckte vi båda att det var fantastiskt vackert att det krävde ett kort.
- Ta ett kort mamma!
 
Tårtan, den får ni se på lördag.
Förvisso fyller han på fredag....
 

Att öva sig lite

 
- Mamma, är jag fem år när jag ska börja på skolan, frågar Julia idag när vi läser saga.
Ja, svarar ja, du har fyllt fem när du ska börja förskolan.
Kommer jag bara vara där på dagen och så är jag hemma på kvällen med er och Alice, frågar hon igen.
Ja svarar ja och tänker noga på hur jag ska säga för att inte oroa eller ängsla mer än hon är inför det nya som vi inte vet så mycket om.
Det är liksom en grå sörga.
En oviss sörga.
Vi vet att jag måste börja jobba men jag har ju ingen anställning och har inte jobbat på sex år, vi vet att barnen ska börja förskolan men vi vet inte när dom får plats eller hur länge dom måste gå.
Vet ingenting.
Vi vet att vi måste köpa ännu en bil för att klara det nya, det nya vi inte vet så mycket om.
- Ja Julia, ni kommer vara där när det är dag, både du och Alice, sen hämtar jga er efter en stund.
Att säga en stund är det enklaste just nu, när frågorna kommer väldigt ofta.
Och sällan med glad förväntansfull röst, utan mer med ängslan.
- Men vad gör jag om jag saknar dig på dagen?
- Det får du göra, och du får berätta det för fröken, dom är nog jättebra på att göra så du saknar lite mindre just då när du känner så.
Kommer du sakna mig, frågar hon.
Oh kärahjärtanes vad jag kommer sakna dig, tänker jag.
- Jaa, det kommer jag verkligen.
- Vem ska du berätta det för då, har du en fröken på ditt jobb?
Nej jag kommer ju inte ha en fröken på mitt jobb, berättar jag och säger att vi får nog öva oss lite på det där att vara ifrån varandra.
Jaa mamma, vi är inte så bra på att inte vara tillsammans, vi får öva helt enkelt, det får vi göra.
Öva öva..
Men hur fan kan man öva bort att vilja vara med sina barn?
Sen kryper hon om möjligt ännu längre in i famnen och blir en liten boll med mina armar omkring, och tänker att ja fy fan, det här får vi öva oss på, för det kommer bli ett helvete att vara ifrån...
Fem års närhet.
Varje dag, varje morgon, varje natt.
Ständig närvaro.
Ja fy fan.
Ångest.
 

måndag 25 februari 2013

Att efterlysa mun-övningar

 
Jag vet ju att ni är en salig härlig blanding männiksor som läser vad
jag skriver här.
Och det ska man ju nyttja.
Så, innan jag googlar huvudet ur led så kan jag lika gärna slänga ur mig frågan här.
Är det någon som vet, eller är bekant med någon app till telefonen eller någon hemsida, där det finns munövningar för barn.
 
Julia har ju kvar sina bebis R.
R ljud blir J.
Härligt blir Häjit och Bra blir Bja osv osv.
Jag vet att man kan träna bort det här, alla vi i min syskonskara har haft dom här R-ljuden.
Jag minns när min storebror satt på sängen med mig och envist föröskte få mig att säga
Rrrrrrriiiing Rrrrriiing men det kom bara Jing Jing.
 
Så, tanken är att "träna" lite innan höstens förskolestart.
Hon är medveten om att det låter annorlunda när hon säger ord, mot när vi vuxna säger orden så jag tänker att det kan vara en extra trygghet för henne själv, att bli av med det.
Så, tacksam för tips.
 
kram Maja

Att kalasa sig

 
Efter indianhusbygge med pappa och mammas två timmars egentid tillsammans med Alice och mamma Karin på Stoff&Stil var det äntligen dags!
 
Dags att gå på söndagens kalas hos kompisen Ines några hus bort.
Tio barn skulle under 1,5 timma bolla ballonger, äta korv med bröd, dansa till Gangham Style och Lollo & Bernie, ha fiskdamm och äta cheesecaketårta.

 
Julia fick välja om jag skulle stanna, stanna en stund, eller gå hem.
Det lblev stanna hela tiden.
Som hon alltid vill när det är kalas.

 
Hon var så artig och snäll och tackade för fikan och tackade för kalaset och kramade dom hon tyckte var värda en kram.
- Jag kan ju inte krama alla för jag vet ju inte vilka som var vänner eller inte.
- Tänk vad härligt mamma, både kalas och indianhus på en och samma dag!
 
Nu är det måndag och Hotellet har vardag igen.
Jag och tjejerna har ingen lekdate inbokad idag och planerar att ta fram lera och verktyg vid köksbordet.
- Mamma, vad skönt att det bara är vi tre hemma idag, vi är ju som dom tre musketörerna!
Så, nu kör vi måndag, med slokhatt och fjäder och knähöga stövlar ala Mästerkatten och pösskjorta och pickadoll, för det var väl så dom tre musketörerna såg ut.
 
HastaLaVista
 
Kram Maja