torsdag 30 augusti 2012

Att finna Lyckan i en Liten Ask

 
Julia äter inte godis, men älskar choklad

 
Speciellt choladlinser

 
Idag har hon kämpat massor med sina siffer och räkneböcker

 
En liten chokladlins ask med några plutte-linser är man väl värd då

 
Trots att det inte är fredag, eller lördag

 
Utan bara för man kämpat och räknat och tänkt och färglagt medan regnet duggat tätt utanför.
Ibland får man faktikst rucka på dagarna lite.
Det fina finemang med att vara hemma.
 
Kram Maja

Att ha en Fjäril i köket


 
En del har möss under bänken, en del har husflugor, en del har annat.
Vi har en stor vacker fjäril ibland två, om lillasyster också vill ha sina vingar..
/Maja

Att Passa På

 
När storasyster badar passar lillasyster på att vara sin egen lyckas konduktör


 
Kärlek
/ Mamma

onsdag 29 augusti 2012

Minisar för små munnar

 
- Idag vill jag baka minimuffins, sa Julia.
And so we did.

 
Minimuffins formar, dvs ketchupformar från välkända snabbmatskedjor...
(Tack för tipset Jenny)

 
På en halvsats Leila muffins blev det ca 30 minisar.
Julia gjorde allt själv, utom smälta smöret.
 
Igår när jag sa att vi skulle fika på stan sa hon.
- Ska vi inte ha med oss fika?
- Nej, vi kan ju gå på cafe...?
- Nä, vi bakar nåt och tar med oss, jag älskar ju att baka, jag är bäst på att baka.
- Ja, fast vi hinner nog inte det och det regnar så inte så trevligt att sitta utomhus och fika..
- Nääääää, det såklart..Oki, vi går väl på cafe då.
Skönt att hon har den inställningen :-))
 
/Maja

Stilstudie i frukoststass








 
Åh det är så mycket kärlek att jag bara baxnar och far omkull.
/Mamma

Tjejernas nya Fin-Fluff





 
Tjejernas nya fluffiga fluff kappor.
Som täcker varmt kring kalla halsar och når långt ner på vaden.
SOm tål att man bara drar på sig kängor och tights och redo att åka.
Som har en tyngre färg än på bilden och mjuka och goa.
Som dessutom fyndelifyndades för 200 kr stycket.
 
För här får det fyndas nu kan jag lova.
Har inventerat höst-sko och vinter-sko garderoben åt dom båda.
Julia har gummistövlar, Timberland, men inga, absolut inga höst eller vinter rejäla kängor.
Hon har växt ur alla sina Kavat.
och jag tror inte att hennes glitter ballerinor tål några vidare höststormar :-)
 
Alice hon har växt ur sina gummistövlar och måste ha nya, hon kan eventuellt ha ett par utav dom nästan nya och undanlagda efter Julia, kavat defender vinterkängor, men det beror på hur mycket hennes fötter växter det närmaste.
Hon har en si-så-där höst känga efter Julia som är mer snygg än praktisk.
Så ja...det är bara att trist sälja dom ofantligt fina Kavat kängor jag hade efter Julia men som Alice redan växt ifrån...
 
/Maja

En är 4 år och en är 16 månader

 
Ner till Britt på Bvc för kontroll av fyraåringen  och 16 månaders Alice.
 

 
Alice som sov så gott när vi kom dit fick sova vidare i vagnen medan Julia fick prata med Britt.
Hon fick rita, hon fick trä pärlor, då sa Britt att Jamen det här har ju du gjort förr Julia!
- Såklart jag har, sa Julia med ett leende, mamma har ju gjort ett heeeeeeelt pysselrum åt bara oss.
Där har jag papper, pärlor, lera och mamma har massor av tyg.

 
Sen var det mätning, 107,5 cm, och vägning, ca 21 med kläder..
Hon berättade om Bamse och alla hans vänner, vad dom gör, vart dom bor, vad Knasig men smart, Skalman är och att gamla farmor bor på HÖga berget och gör dunderhonung åt Bamse.
Hon fick pussla och gå balansgång, hoppa på ett ben....

 
Och så pratade dom i största allmänhet...
Hon berättade om allt vi gör, om att vi myser och läser, och ritar och att hon har smålego och att Alice är lite vandal så hon får stänga sin dörr ibland.
Hon fick väldigt, väldigt mycket beröm för sitt ordförråd, sina berättelser och sin dialog.
- Du gör ett hästjobb Maja, det hoppas jag du förstår, allt det som kommer nu, det är beköningen för allt du lagt ner på Julia i alla år, tänk så! sa Britt.
Det var fint.

 
Hon fick också gå in i ett annat rum och testa synen.
Britt pekade på sin tavla och Julia skulle peka på den hon hade i knät, vilka som var likadana.
Jättebra.
Lite sämre på ena ögat, men uppföljning sker innan skolan börjar.
Som 4 års present från Bvc får hon hämta en bok på biblioteket.
- Dit brukar vi gå, berättade Julia.
Dom har massor av roliga böcker, vi lånar massor...
 
När Julia var klar, så var det Alice tur, som sken som ett solsken, knallade runt och skulle prata med alla andra sköterskor som inte hade föräldrar där.
Dra i alla Britts papper och pussla.
Hon vägdes: 12,4 kg ca och så var hon 82 cm lång.
Sprutan slapp hon, den får hon om tre månader.
 
Dom här tjejerna är fantastiska.
Efteråt gick vi till cafet och tog pannkaksmellanmål och chokladboll till efterrätt.
Trötta efter 1,5 timme hos Britt och mellis, tog jag ändå beslutet, eftersom vi skulle vänta på pappa J för att åka med honom hem, att gå till lilla butiken som säljer NameIt.
 
Tänk er själva att föröska få en något trött Alice att testa två olika storlekar, få henne att stå upp, så jag ser längden, samtidigt som Julia vill testa alla provrummen, så hon ser sin klänning från alla alla håll.....sen körde Alice ett:
Nu-ska-jag-se-hur-långt-jag-kan-springa-på-fem-sekunder...
Hon kan springa ganska långt...konstaterade jag.
Nåväl, den lilla fadäsen upprepades si så där...4 gånger.
Svettpärlor alá klimateriet uppenbarades på mn rygg.
Hur som haver, vi kom hem med två stycken yberfina täckdunjackor med massa fluff i en härlig mörk fuchsia-lila nyans.
En till Stor och en till Liten.
Inget att kanske leka i i höst/vinter men man kan ju även som liten få vara lite fin när man åker bort, åker till affären eller bara ska åka långt i bilen och inte vill sitta i den där varma termoklädseln...
 
Vi fick en jättehärlig dag, trots allt regn, och jag är tacksam för varenda lilla sekund jag får vara hemma med tjejerna.
Bara ett år kvar, fan!
 
Kram Maja
 

tisdag 28 augusti 2012

Bara så där

Att ha fått nya vänner bara så där.
Jag är nog bra på det, att liksom dra tag i folk jag tycker om och vill spendera tid med.
Sånna vänner som för ett tag sedan inte fanns men som nu ringer när hon visste att vi ska gå ner till Bvc och frågar om vi vill låna hennes bil med två bilstolar i, bara så där.
Vänner.
Smaka på det ordet ni.
Fint som smör.
/Maja

Smått halvkaos

måndag 27 augusti 2012

En bana med hinder

 
Åh härliga sommar kom tillbaka idag.
Det tog vi tillvara på och efter lång morgonmys kom vi äntligen ut.

 
Vi byggde en hinderbana!
Som Julia döpte till Prickus.

 
Hoppa jämfota mellan dunkar...

 
Och det var trixigt, att få ihop båda fötterna när man landade..

 
 

 
Sen var det pricka rätt.
Tre bollar, tre hinkar.
Superduktig var hon på det här!

 
Två ihopsnurrade, uppochnervända solstolar fick agera tunnel, krypa igenom hur man ville, på olika sätt, bara man inte nuddade tunneln...
Trixigt..

 
 

 
Och så tunneln...
Och balansgång.
 
Vi bjöd även in Cia, våran fina granne, på plättlunch.
Inte mer än rätt.
Vi har fått låna hennes gamla hederliga och underbara gjutjärns plättlägg på obestämd framtid så, då bjuder vi ju gärna på lite gott från den ibland.
Och visst är det mysigt, det där med grannar man bara ropar över, på lunch, kaffe, eller bara tjoar hej på.
 
En fin dag!
/Maja

Bara ett barn kan

 
Ni vet när dom ligger och sover, och benen står rakt ut från vagnens öpnning...
Bara ett barn kan ligga så....

 
Bara ett barn kan ha så här goa knubbiga tåfisluktande underbara skrynkliga knubbe-fötter och liksom...komma undan med det.
Så där vackert.
Så där...kärlek.
Dom där knubbetårna, med lite sorgkant under naglarna hur mycket man än ständigt gör rent, så där mycket ludd mellan tårna och ständigt på språng.
Så där mjuka och goa och man vill bara pussa och pussa och pussa.
Så där...
Bara så där.
Barnfötter, mina barns fötter, det är kärlek.
Mammakärlek.
/M

Konsten att pussla

 
Ska vi lägga pussel frågade jag.
- Aaahhhh, sa Alice och stolpade, jodå, hon stolpar, snabbt, till sitt rum, pekar på pusslet och låter.
- Ä-ä-ä.
Pussla djuren, frågar jag.
Då nickar hon, väldigt så där..bestämt.
Lite så där som liksom bara hon kan.

 
Sen tar hon bort alla bitarna.
Pekar, låter, pekar på mig, låter att jag ska låta vad djuren låter.
Ja ni fattar?

 
Sen testar hon, bit efter bit, eller alla på en gång, med hårda, bestämda rörelser.
Och så säger hon.
- Pa-int.
Sen tar hon nästa och försöker trycka ner en stor hund i lilla lilla kaninens hål.
- Pa-int.
Nä, det var ju just det, alla passar ju inte i alla..

 
Envis fröken testar och testar, samma bitar, i samma omöjliga hål.
- Paaa-int....

 
Men sen, sen kom hon på det!
Litet djur i stort hål.
LIlla marsvinsbiten i stora hundhålet.
Då kom det.
- Paaaaa!
Ja visst sjutton passade det, härligt.
Att det var helt fel är mindre viktigt, att hon fattade grejen, det var poängen.
 
Kärlek.
/Maja

Att själv ordna middagsfisken

 
Nere vid fiskebryggan, tre ynka minuter från vårt hus...

 
Julia och Jonas gick ner för att säkra middagsmaten igår...och Alice och jag kom ner en stund senare med lite fika...
Som mamma till Julia så vet jag att fika, det ska man ha i naturen, det är som morgonkaffe för mig, det ska man bara ha, och det smakar som bäst.

 
FiaLotta hittade en egen liten plats bland snårriset där hon efter smörgås och festis fick knapra sin älskade kexchoklad..
Någon fisk blev det dock inte den här kvällen, bara två försvunna drag...

 
Men sjön är vacker och ibland är det inte målet som är det viktiga utan vägen dit..

 
Han hade sikte på storvalen, vi hörde den plaska långt där ute....
 
Med tanke på Alice numera fartiga framfart måste vi nog även investera i en flytväst åt henne.
Ja, så får det bli.
/Mamma