KALASA SIG EN SÖNDAG

Det var söndag och det var dags att fara på kalas hos förskolekompisen Hilda.

Ett sexårs kalas minsann.

Och fara på kalas, det gillar vi.

Det där med att göra sig finare än vanligt, att glamma lite extra, glittra lite, slå på stort.

Den här gången fick jag stanna hela kalaset och fick möjlighet att gosa med en bedårande liten Greta på precis ett år som var så där sockersöt och lagom hulliga armar att man bara ville ta med sig henne i famnen och rymma.

Men nånstans där sansar man sig ju och inser att det där med att rymma med en ettåring, njae..

Ett års tiden har vi redan gått igenom två gånger och den må bara fantastisk på alla sätt men, passerad.

Där satt vi då, alla vi pappor pch mammor....alltså jag och Sagas pappa Henrik, på innergården i strålande solsken och blev serverade kaffe och tårta och dialog och så goa kramar av Greta.

Och mellan varven kom Alice och myste, för att sen med rungande fart bege sig in mot kalaset och lekarna, skattjakten och godispåsarna.

Väldigt få stunder i livet väger jag tyngre än skattjakt och godiskpåsar på kalas...

- Mamma, jag är verkligen vacker..eller hur mamma?

- Den vackraste jag vet..

Så stod hon där på altanen mot baksidan, skogen i bakgrunden och var så där Alice som bara Alice kan vara. Mjuk och bedårande och helt fantastisk.

Glad söndagskväll allihopa.

Kram

Maja

DEN DÄR SYSKONKÄRLEKEN

Dom finaste skatterna jag vet.

Som kan ge mig gåshud och hjärtattack inom samma tidsram.

Som får mammahjärtat att bli luddigt och mjukt och alldeles översvämmat av hjärtan och stolthet.

Mina två..

Mitt liv.

Dom som ständigt villkorslöst står fast och älskar mamma trots att jag jobbar mycket.

Som berättar och lägger armarna om och bedyrar att vi är nära fast vi är långt ifrån dom där dagarna när jag kör ner till Småland för möten.

Som står i fönstret på förskolan och vinkar och gör hjärtetecknet högt över huvudet tills vi bara ser en liten fläck av varandra, hon från sitt håll och jag från mitt håll.

Dom där skatterna jag skulle offra livet för, om och igen och igen.

Det var Prinsbröllop igår, jag är inte monarkisk över huvudtaget men missar väldigt sällan en chans att beundra vackra klänningar..och eftersom jag drabbats utav ryggvärken från helvetet så fanns inte så mycket annat att göra...

Beundra klänningar på prinsessor, drottningar och "byfolk" och shoppi-shoppi lite midsommarklänning och skor..och jobbklänningar...

Japp, drabbades helt klart av hysteri där men skyller på mitt tillstånd.

*host host*

Nå väl...vi satt (låg) där framför teven sent på kvällen och fick se snabbreprisen av the Best från dagen. 

Julia: Är det där prinsen och prinsessan...

Mamma: Mmmm och han som pratar nu är Sveriges kung..

Julia: Men slottet trodde jag skulle vara så där som i sagorna faktiskt..Inte så där...bara stort utan torn.

Men mamma...vilka är alla dom andra då, är det vanligt byfolk??

Hoppas alla hade en fantastisk Lördag.

Kram

Maja

NÄR SKOLAN SLUTAT

När skolan slutat åkte vi hem och slängde av oss finklänningarna.

Vi firade med glass och våfflor med grädde ute på altanen.

Barnen låg på studsmattan och filosoferade i flera timmar med täcken och kuddar och paraplyer som solskydd.

Och mamman, hon satt ute med bara ben i solen och jobbade som en tok. Skrev offerter och fick avtal signerade.

Och gjorde klart för en övernatten-tripp till våran största hubb i Leipzig i slutet av juni då jag ska ner med kund över natten.

Så ni ser vad produktiv man kan vara när solen skiner och barnen firar lov.

Det där med studsmatta var en bra sak.

Det är nog bara jag som inte studsar så mycket som jag skulle vilja.

Kram

Maja

SKOLAVSLUTNING

Skolavslutning och inget öga torrt.

Sånger och solsken och tårtor i långa rader.

Avtackning av skolbarn som slutar femman och går vidare till andra skolor och avsked utav förskolebarn som börjar i huset intill i förskoleklass till hösten.

Och alla sånger.

Fantastiska sånger.

Även om jag faktikst saknade alla gamla hederliga fina som DEn blomstertid nu kommer och Rönnedahl och hur han skuttade och alla andra vackra tårdrypande skolavslutningsånger.

Men det var fint.

Och litet och familjärt eftersom skolan inte är så stor.

Barnens första skolavslutning.

Det är stort.

Och med kunskapsnyckeln kring halsen stod hon där och sjöng och var stolt.

Med all rätt.

Härliga fantastiska barn, du har klarat första året på skolan, till hösten blir du en etta.

Det är så stort att jag smäller av.

Mamma, sa Alice i bilen. Vovven måste också få vara med på skolavslutning..

Och det fick han ju...

Fina fröken Jennie tackar av barnen som går vidare till Förskoleklass...

 Och jag, jag hittade en liten fin Ester i vimlet bland tårtor...

Karin och Lisa.

Dom mest fantastiska fröknarna man kunnat önska för sitt barn som började nollan.

Och sina muggar fick dom.

Och ja, jag klarade av att krama dom och tacka för detta året, utan att hulkande snörvla ner deras axel.

Det är sannerligen inte lätt att vara blödig.

Och så Alice, med sina härliga fina fröknar.

Malin, Marie, och så Jennie och Annsofie..icke att förglömma Vovven.

Den första skolavslutningen på Montessori.

Men inte den sista.

Kramar

Maja

I VÄNTAN PÅ...

Redo och inslagna.

Och jag kommer gråta vid varje barnkram som följer efter överlämnadet utav den där speciella, skapad just för den speciella fröken.

Kram

Maja