För egen dokumentation...
Jag tog ju inga foton på gympatimman igår.
Men den var lika bra som förra gångerna.
Detta var Julias tredje gympa-pass.
Det är en och skär motorik och rörelse.
Ingen dans, ingen kordination.
Men allt är övningar,
Dom samlas i grupp och ropar upp sina namn.
Bara det är en liten övning för Julia som GÄRNA vill berätta för alla saker som hör ihop med namnen som ropas upp.
- Har vi Simon här?
- Ja haj en katt som hetej Simon, han äj hemma.
- Har vi Lisa här?
- Hihi, mojmoj och Dennis katt i husbijen hetej Jisa!!
Man ska springa på dom bestämda linjerna runt runt som uppvärmning till musik.
Här har det skett grejer.
Första gången klampade hon på, med hela foten, överkroppen lite framåt och gärna huvudet neråt, hon tittade mera ner i backen än framåt. Det gick det med.
Igår sprang hon på lättare steg, inte så "klampigt" och rakare överkropp med blicken framåt och runt sig, för att kolla att hon inte krockade med någon. Strålande!
Hinderbanorna vi föräldrar får bygga upp efter Annikas ritningar är fantastiska.
Inte en enda hinderbana är densamma som sist, men innehåller alla övningar som är bra för små kroppar.
Det ska klättras, hoppas ner, gunga i ringar, krypa emellan, gå balansgång, gå i utlagda rockringar, kasta ärtpåsar i föremål, gå i rockringar där det ligger långa rep som man inte får trampa på för det är ormar, och göra kullerbyttor mm, mm.
Balansgången blir bättre och bättre, ibland måste jag hålla, ibland förösker hon själv.
Klättra är inga problem, trixet med Julia är att hon är för snäll.
Hon klättrar upp på plinten som förste man, alla ungar är snabbt efter, då låter hon alla andra hoppa före henne...
Det är samma när vi kommer till ringarna.
Igår skulle dom svinga sig från en mjuk plint i ringarna till en mjukare tunnare matta där dom skulle landa i en rockring.
Julia ville släppa förbi alla barnen.
Igår var det Annika som stod vi ringarna så hon "justerade" det ändå, sa att det var Julias tur när barnen trängde sig och Julia inte protesterar.
När jag efter frågade henne om det svarade hon att det gör inget om dom tränger sig..
Rockringarna är utveckling.
Första två gångerna (gympagångerna) så klampade hon antingen i eller utanför varje rockring utan att riktigt ha koll och fokus. "ormarna" struntande hon i eller så blev det för mycket att lägga på minnet.
Igår var det fokus all the way.
Hon gick i alla ringar hon skulle, hon klev inte på en enda "orm" och prickade med ärtpåsen där hon skulle.
Som avslutning fick vi föräldrar igår vara med.
Först fick alla barnen stå i en ring med ett stort tyg i prassel-vind-kvalite. Kallad Fallskärmen.
Dom fick anvisningar hus dom skulle göra och för att vara en bunt tre åringar var dom fantastiska.
Dom skulle röra lite vind och sen full storm.
Och sen var det vi föräldrar som fick ta tag i tyget medan barnen satte sig under och upp i luften med tygen och snabbt ner med det ner bakom ryggen medan vi också satte oss ner så det blev som en stor rund Igglo-koja...Där under tackade Annika för idag och alla barnen klappade händerna.
Många av övningarna dom får göra på gympan kan man göra här hemma.
Bygga hinderbana, lägga ut lite skärp som ringar, kasta boll i föremål, gå balansgång mm..
/Maja
