Söndag och sista dagen ensamma utan pappa J för idag skulle han komma hem..även om Julia tyckte att han gott kunde komma hem imorgon för det tog ju så lång tid att åka hem iallafall...
Jag vaknade för tredje dagen otroligt utvilad (ingen som snarkar på nätterna) och med båda härliga tjejerna i sängen.
Kl 09 stod våran termometer på baksidan på fantastiska 30 grader!!
Man ska dock inte lura sig på graderna, solen ligger rakt på där och idag var vinden stark.
Julia, lite butter för att hon inte fick gå över till Cia.
Men Cia hade inte kommit ut ännu, vilket inte Julia förstod....
Den där väskan hon håller, där i ligger
Dino, han lämnas inte ensam många minutrar på dygnet kan jag lova.
- Fåj ja gå tijj fjam-ajtanen då mamma, ja joooovaj (loooovar) att baja vaja på fjamajtanen. (fram-altanen)
Jag håller nämligen hårt på, kanske för hårt, att hon måste alltid alltid säga vart hon är och vart hon skall vara när hon är i trädgården.
Nu när hon är så stor får hon vara på baksidan själv, om jag är i köket, eller där jag kan se henne.
Och hon är jätte jätte noga med att säga vart hon är.
På baksidan har vi ju dessutom inga "faror". Ingen väg, bara träd, och man kommer ingenstans, mer än till Cia, eller till Kenneth och Anette.
Där har vi altanen, studsmattan, rutschkanen, "landen" och sandlådan.
Vid fram-altanen, den stora alltså, nedanför den har ju Jonas byggt en "plattform" där vi planterat två träd, där kan man sitta och mysa i solen, det är ganska lä, det är mysigt och där tycker Julia om att sitta och filura..
Sälgen har fått gröna vackra blad istället för dom stora bomulls-bollarna som kommer först...
Hon satt där länge
Trots vindandet idag har vi varit ute mest hela dagen, optimistiska över att solen skulle värma mer än den gjorde (jag i shorts) men det var ett skönt avbrott att både kunna äta lunch, mellis och fika utomhus och inte inne medan vi beskådat skyfall utomhus som vi gjort sista dagarna.
Så, förutom att bygga med järnvägen ute, leka i sandlådan, hoppa studsmatta, pussla och prata bokstäver, fått Alice att försöka stå utan stöd (typ fyra sekunder) så har vi gjort altanen (fram) sommarfin.
Mattor har lagts ut, vi tog ut stora växten och lyktan.
Jag hade ambitionen att vi skulle plantera salladen idag men orken försvann lite.
Jag hade tänkt göra massor av saker dom här dagena, men mycket att skjutits åt sidan och lite har jag gjort.
Alla fönsterfoder har inte fått vit färg som jag tänkt, gå-vagnen har inte pimpats röd och Alice bokhylla har inte målats klart.
Jag har dock haft det otroligt bra.
Tjejerna har varit hur underbara som helst trots pappa J's frånvaro och jag har haft lugna nätter, härliga kvällar och till och med sprungit på löpbandet två kvällar av tre.
(totalt 7,5 km tror jag det blev)
Min mörkrädlsa har dessutom kommit av sig, förvisso larmade jag kl 22 och behöll alla utomhusbelysning på hela natten men jag har inte haft en enda läskig tanke..
(jag brukar tro att det bor spöken och bovar i varenda mörk vrå)
Så, vi summerar fyra dagar utan pappa J med:
Strålande jobbat och heja Julia som hjälpt och underlättat otroligt när jag behövt någon hand extra, eller hjälp med att hämta något mm, mm.
Våra barn är otroliga och deras ständigt glada och härliga humör gör man varm i hela kroppen.
Nu nattar jag kudden och imorgon kommer mamma Therese med Robin och Pontus för lek och fika, kanske även mamma Stina och Albin
(Stina som fyllde 30 i lördags och som Julia uppvaknade med sång)
Välkommen ny vecka!
/Maja
Ps, sjäääälvklart tycker vi det är skööööönt att pappa J är hemma igen efter begravning och altanbygge i Norrköping.
