Att fira ut det gamla 2012

 

Gott Slut och Gott Nytt

Så här lite i efterhand.

Så här lite dagarna efter.

Vilket härligt nyår vi hade.

Precis så där som man önskar fast ännu lite bättre än man kunnat tro.

Vi firade ut det gamla med vänner.

Hos Mats och Karin inne i stan, deras barn Ludde och Emilia, med Kristian och Louise och våra flickor två.

 

Julia i finaste stassen och vägrade minsann vara utan sin tiara.

Är det nyår så är det.

Alla på bästa humör och maten fantastiskt.

Alla hade gjort sitt, men värdparet mest, och barnen njöt av leksällskap och barnbeundran sinsemellan.

 

Snittar och frestelser och kaloribomber så man även så här dagarna efter är en smula mätt och belåten.

Så där god och mör i hela kroppen som den oxfile det bjöds på utav värdparet och trattkantarellsoppan med älgfärsspett landade som ett gräddhav i magen.

 

När halva menyn var avklarad och barnen skulle pyjamasmysa med film bjöd Ludvig Julia på alldelles för henne gjorda chokladbollar, bara för henne, bara bara för henne, utav honom.

Blev inte det kärlek så vet inte jag.

Film och hålla handen och sova kl nio.

 

Den vuxna trion i plural fortsatte sitt nyårsfirande med gott i glasen, års-quiss av Mats, dessert utav Moi och när tolvslaget närmade sig förberedde sig Kristian för sombrering utav inte mindre än två champangeflaskor ute på gräsmattan, med en yxa.

Galant gick det och bubbel i glasen, tomtebloss i handen, även i år bojkottar vi raketer.

In i värmen och Louise gjorde champangedrinkar och pratet och skratten fortsatte till vi upptäckte att klockan passerat fyra.

F-Y-R-A!?!

Sen när hände det...

Försiktigt plocka upp barnen som låg alldeles gosigt nerbäddade i sängar och in i bilen för färd hemåt på det nya året.

 

Ett himmelens härligt nyår var det.

Och värdparet hade gjort sitt yttersta för att vi inte bara skulle få gommarna mätta och stinna, bordet var dukat precis så där som gör att jag blir glad ända ut i tårna.

Och så känslan, den där känslan, när man blir glad att man har vänner, som har barn, som mina barn smälter som smör för.

Och när det känns ända in i benmärgen att visst tusan i himmelen vore det ljuvligt att fira av nästa nyår ihop också.

Eller?

Här!

Ja, så gör vi!

 

Nu tar vi oss an 2013!

Bildkavalkad från kvällen bjuder jag på.

Bildkvaliten ber jag om ursäkt för....

jo det gör jag.

 

Kärlek!

Maja

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att ha en hjälpreda i köket

Att fira våran tredje julafton

 

Så kom den också, vårt tredje julfirande detta året, och det sista.

Farfar och Gunilla spenderade lördagen och söndagen här och hade med sig fina, och mycket, presenter till oss alla, liten som stor.

 

Den tänkta skogspromenaden fick pga allt regnande ersättas med inomhustid med spel, bokläsning, fika, legobygge och en ofantlig massa tid med dockhuslek.

Julia fick nämligen massor massor massor med dockskåpsmöbler från Lundby till sitt dockhus och en liten familj med mamma pappa och två barn och hjälp och jisses vad det lektes nu.

Och alla skulle vara med, i omgångar.

Farfar som köpt ny kamera började komma upp i min division av knäppta foton på en dag och vi grillade inför middagen och njöt länge och kvällen avslutades med soffhäng och massor av choklad och Stjärnorna på Slottet och storskrot fick vara uppe lite längre och mysa i pyjamas med oss stora.

En tt härligt litet efter-julen-julfirande så nu ska vi se när jag och mannen ska ut och äta upp våran julklapp så att säga :-)

 

TACK!

Kram Maja

 

 

 

 

 

 

 

 

Ps....Alice, som inte var riktigt nöjd med det som *fafa* ritade utan skulle såklart korrigera lite....

När dom åkt hem gick hon länge och pekade på den där tavlan och tittade sig frågade omkring.

- Fafa...? Gila..? (Gunilla)

 

/M

 

Att måla sitt eget

I tomteklapp hade Julia fått en liten box med porslinsfärger och liten mugg.

I skåpet tog vi fram en utav dom frukostskålar hon alltid använder.

Dessa två pryds nu av vackra mönster.

Det är himmel och moln på muggen och blommor och äng.

Och skålen har himmel och äng och vackra blommor den också.

Det var lätt och roligt men absolut, ni behöver inte leta er fördärvade efter dessa boxar.

Spring till närmaste hobbyaffär och köp porslinsfärger, leta upp muggar i skåpen eller köp i butik och sätt igång.

24 timmar skulle färgen härda och sen brännas av i ugnen på 100 grader i 25 minuter.

Voila.

 

/Maja

Att ha en vän på lek

 

 

 

När vi hade varit ute på den fina fina skogsrundan där i solen och kylan som bet i kinden trots allt så knackade det sedan på när lunchen stod för dörren.

Utanför stod Ines och mamma jenny och undrade om leksällskap.

Absolut tjoade julia och in kom Ines och åt lunch med oss och choklad-fredags-fikade.

Är det fredag så är det.

Ines brukar stanna någon timma max, sedan brukar jag följa henne hem.

Den här gången stängde dom in sig på Julias rum läääänge.

Lekte mamma pappa barn med dockorna, lekte affär och lekte i dockhuset.

Kom ut och ville jag skulle följa med dom ner till pysselrummet och där gjorde dom teckningar med pappersfigurer, lim och glitter och band och sydde sykorten jag gjort för länge sedan och Ines la saker på hög tills nästa gång hon kom.

 

Nästa gång blir det porslinsmålning om dom vill.

Hon fick se vad Julia hade gjort för mugg och skål och blev väldigt sugen.

När klockan passerade fem undrade mamma Jenny om hon skulle komma och hämta sin tjej men hon ville ju pärlplatta först också :-)

Härlig dag, härliga vänner.

Och härligt att kunna få stänga dörren till sitt rum.

 

Kram Maja

 

Att visa allt det där fina

 

 

Idag tog vi en tvåtimmarsrunda i skogen.

Det var halkande halt och under dom tunna ishinnorna över stigen låg det vatten.

Vi gick med barn och vagn och tittade, hittade nya vägar, upptäckte fikaplats och sol i ansiktet.

En fin dag.

Med finaste skatterna små.

När fantasin ser trollspår och trollhus och stubbar med hål där djuren bor.

Där det delvis fanns ställen som knappt berörts av vintern, där mossan var grön och gräset såg torrt ut.

Det var stundtals ganska svårframkomligt för vagn och knallande barnsben och jag förstår att Storskroten var trött när vi kom hem.

Sista biten gick förbi sjön, där pimpelfiskarna nästan stod i rad i solskenet och där vi stannade och pratade med kompisen Ines som var där med familjen.

En himmelns fin dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Maja