DEN DÄR SYSKONKÄRLEKEN

Dom finaste skatterna jag vet.

Som kan ge mig gåshud och hjärtattack inom samma tidsram.

Som får mammahjärtat att bli luddigt och mjukt och alldeles översvämmat av hjärtan och stolthet.

Mina två..

Mitt liv.

Dom som ständigt villkorslöst står fast och älskar mamma trots att jag jobbar mycket.

Som berättar och lägger armarna om och bedyrar att vi är nära fast vi är långt ifrån dom där dagarna när jag kör ner till Småland för möten.

Som står i fönstret på förskolan och vinkar och gör hjärtetecknet högt över huvudet tills vi bara ser en liten fläck av varandra, hon från sitt håll och jag från mitt håll.

Dom där skatterna jag skulle offra livet för, om och igen och igen.

Det var Prinsbröllop igår, jag är inte monarkisk över huvudtaget men missar väldigt sällan en chans att beundra vackra klänningar..och eftersom jag drabbats utav ryggvärken från helvetet så fanns inte så mycket annat att göra...

Beundra klänningar på prinsessor, drottningar och "byfolk" och shoppi-shoppi lite midsommarklänning och skor..och jobbklänningar...

Japp, drabbades helt klart av hysteri där men skyller på mitt tillstånd.

*host host*

Nå väl...vi satt (låg) där framför teven sent på kvällen och fick se snabbreprisen av the Best från dagen. 

Julia: Är det där prinsen och prinsessan...

Mamma: Mmmm och han som pratar nu är Sveriges kung..

Julia: Men slottet trodde jag skulle vara så där som i sagorna faktiskt..Inte så där...bara stort utan torn.

Men mamma...vilka är alla dom andra då, är det vanligt byfolk??

Hoppas alla hade en fantastisk Lördag.

Kram

Maja

NÄR SKOLAN SLUTAT

När skolan slutat åkte vi hem och slängde av oss finklänningarna.

Vi firade med glass och våfflor med grädde ute på altanen.

Barnen låg på studsmattan och filosoferade i flera timmar med täcken och kuddar och paraplyer som solskydd.

Och mamman, hon satt ute med bara ben i solen och jobbade som en tok. Skrev offerter och fick avtal signerade.

Och gjorde klart för en övernatten-tripp till våran största hubb i Leipzig i slutet av juni då jag ska ner med kund över natten.

Så ni ser vad produktiv man kan vara när solen skiner och barnen firar lov.

Det där med studsmatta var en bra sak.

Det är nog bara jag som inte studsar så mycket som jag skulle vilja.

Kram

Maja

SKOLAVSLUTNING

Skolavslutning och inget öga torrt.

Sånger och solsken och tårtor i långa rader.

Avtackning av skolbarn som slutar femman och går vidare till andra skolor och avsked utav förskolebarn som börjar i huset intill i förskoleklass till hösten.

Och alla sånger.

Fantastiska sånger.

Även om jag faktikst saknade alla gamla hederliga fina som DEn blomstertid nu kommer och Rönnedahl och hur han skuttade och alla andra vackra tårdrypande skolavslutningsånger.

Men det var fint.

Och litet och familjärt eftersom skolan inte är så stor.

Barnens första skolavslutning.

Det är stort.

Och med kunskapsnyckeln kring halsen stod hon där och sjöng och var stolt.

Med all rätt.

Härliga fantastiska barn, du har klarat första året på skolan, till hösten blir du en etta.

Det är så stort att jag smäller av.

Mamma, sa Alice i bilen. Vovven måste också få vara med på skolavslutning..

Och det fick han ju...

Fina fröken Jennie tackar av barnen som går vidare till Förskoleklass...

 Och jag, jag hittade en liten fin Ester i vimlet bland tårtor...

Karin och Lisa.

Dom mest fantastiska fröknarna man kunnat önska för sitt barn som började nollan.

Och sina muggar fick dom.

Och ja, jag klarade av att krama dom och tacka för detta året, utan att hulkande snörvla ner deras axel.

Det är sannerligen inte lätt att vara blödig.

Och så Alice, med sina härliga fina fröknar.

Malin, Marie, och så Jennie och Annsofie..icke att förglömma Vovven.

Den första skolavslutningen på Montessori.

Men inte den sista.

Kramar

Maja

I VÄNTAN PÅ...

Redo och inslagna.

Och jag kommer gråta vid varje barnkram som följer efter överlämnadet utav den där speciella, skapad just för den speciella fröken.

Kram

Maja

ATT FÖRBEREDA FÖR ETT HEJDÅ

Det är tisdagkväll och imorgon firar barnen skolavslutning på den finaste skolan jag vet och känner.

Med det underbaraste personalen och pedagoger jag vet och som barnen älskar och är trygga med.

För Julia blir det helt nya fröknar i höst när hon börjar första klass och för Alice blir det tämligen samma men en fröken byter avdelning.

Så för att visa hur mycket vi tycker om, och hur viktiga dom är och alltid vart, hur mycket dom står för trygghet och stabilitet och närvaro så gjorde barnen fina sommarpresenter åt sina fröknar.

Lisa och Karin för Julias del....

Och Alice som helst ville ge alla pedagogerna varsin mugg....lät sig övertalas att kanske bara måla till sina tre fina Helen, Marie och Malin och så dunder-fantastiska Jennie som Alice tytt sig till från dag ett...

Så det skapades här i söndags.

Varje mugg är dedikerad personen, färger är speciellt valda. Mönster likaså.

Sen torkning och bränning för att bli helt fantastiskt blanka och fina.

Och jag blir sockervaddsluddig. Det vet ni ju redan.

Och sorgsen. 

Och jag kan inte på något sätt förklara det.

Den här sentimentala inkontinensen.

Som gör att jag kan sitta och fulgråta till egentligen vad som helst.

Och jag vet att imorgon, ja då kommer det svämma över.

Imorgon är det skolavslutning.

Vi lämnar barnen i sina respektive klassrum och står sedan ute på den fina gården med alla andra föräldrar, pirriga och förväntansfulla.

Förskoleklass barnen får sin kunskapsnyckel som sedan vandrar med genom åren och förskolebarnen samlar ihop sig med fröknarna.

Ute på gården står vi...

Men kaffekorgen klar och alla hundra tårtor uppdukade på långbordet.

Traditionen som lever vidare.

En familj, en tårta.

Vi kommer bjudas på sång och jag vet redan nu att jag måste vara bredd med det där näsdukspaketet nör hela skolan ljuder upp till Idas sommarvisa.

Det kan jag gråta till vilken dag i veckan.

Och det är just det, att trots att dagen imorgon är så stor och viktig och full av förväntan och jag vet, jag kommer precis ihåg hur det kändes på morgonen när skolavslutningen skulle vara.

Och hur vackert jag tyckte att det var och hur gott alla syrenerna doftade som mamma skurit av från trädet där hemma och som vi tagit med.

Jag minns doften, jag minns känslan.

När vi gick på led till kyrkan..

Med flaggan vajjande och alla extra finklädda.

Det är stort.

Det måste få vara stort.

Och mammor måste få lov att gråta en skvätt.

Av sorgen över att säga hejdå till viktiga personer men även den fantasiska rördheten över att stå där, framör 136 barn som framför Idas Sommarvisa.

Jag kommer vara rödkindad och strimmig bakom mina solglasögon...

Men det, det tycker jag att man får lov att vara.

Kram Maja

SHOPPI SHOPPI

Älskar jag skor?

Kommer jultomten på Julafton?

Regnar det från himlen?

Ja ni förstår ju säkert vart jag vill komma.

 Hittade dessa sköningar som inte bara är fantastiskt vackra utan även helt underbart jobb-vänliga.

Ja, jag vet, jag har ett tacksamt jobb att få springa runt i snygga skor på.

Och jag klagar inte.

Absolut inte.

Så

Hemleverans imorgon till dörren av min egna eminenta arbetsgivare tillika det största kurirnätverket world Wide.

(host host, lite slå-sig-för-bröstet reklam kan ju aldrig sitta fel..)

På torsdag kommer jag trippa omkring i dessa godingar, dom och till det en knallgul klänning.

Kram

Maja