Ni vet det viktiga i att ha en ryggrad bakom sig. Det där säkerhetsnätet av människor som du fullkomligt förlitar dig på och som uppenbarligen tycker om dig trots att du är du, eller kanske just därför.
Ryggraden som du kan falla ihop mot och som inte går av på mitten av tyngden.
Detta gäng är min sådan.
Förra veckan hade vi två dagar tillsammans i Halmstad där vi förutom dom obligatoriska genomgångarna av siffror och pipe och utvalda inbjudna gäster inom bolaget, även avslutade med lite sommarfest hemma hos kollegan O som öppnade upp hemmet fullständigt för oss andra.
Så hur summerar man det?
Det där skrattande bubblet som bara explosionsartat ville ut ur kroppen hela tiden.
Strålande sol, fantastiska människor, tävlingsinstikt i femkamp, grill-middag, gitarrspelande Ecom och buggande ben när mörkret fallit.
Som bomull runt hjärtat och sockervadd i kroppen.
Och det där påtagliga som hela tiden ligger som ett rött tjockt rep genom hela gruppen.
Att vi finns, för varandra.
Att ingen är längre bort än en armlängd.
Att det är viktigt med öppenheten och takhöjden.
Det där som blir ryggraden.
Eftersom vi spenderar så otroligt mycket tid på och med jobbet.
Det lutar ju åt att den extremt tävlingsinriktade M försökte sig på ett litet manöverknep här..
Men ingen vet...
Fotriktiga skor för femkamp..jajamensan!
Världen själv
En fantastisk kväll.
Tack vare människorna.
Som ger mig skrattrynkor och magknip och säkert lite gråa hår i all välmening men som ständigt finns med support, kunskap och lite spark i baken.
En ryggrad helt enkelt.
Kramar
Maja
