Vi brukar ofta säga till Julia vilket fantastiskt minne hon har.
Hon kommer ihåg detaljer och andra småsaker som vi ofta kan glömma.
Hon minns platser och sammanträffanden osv.
Igår i bilen på väg till Kossorna så säger hon:
- Häj bjukaj vi åka med bussen mamma.
- Ja det stämmer Julia.
- Ja pjecis, du haj så jätt mamma....och här bjukaj vi också gå me vagnen.
- Helt riktigt vad duktig du är att du kommer ihåg.
- Ja pjecis häj bjukaj vi gå, pjecis mamma.
Och sen, flög hennes lilla pekfinger upp i luften och så konstaterade hon:
- Aha, ett minne!
Julia och pappa Jonas åkte iväg till Ica för "glömsk-handling", dvs handla det mamma glömde när vi var där en timma tidigare, typ...
Jag skyller på amnings-senilitet, det finns säkert.
Hem kommer hon strålande glad, för hon har fått en liten liten ficklampa.
Hon valde den själv.
- Titta mamma, ja haj en fickjampa, en jööööööööd!!
Den lyser hon med, överallt.
Kruxet är att hon inte kan sätta på den själv, knappen är lite trög, men Jonas har tydligen sagt att det är lättast att sätta på den med tummen för rätt som det är kom hon:
(Håller upp pekfingret)
- Mamma äj det häj tummen?
- Nä, det där är pekfingret.
- Aha...
Och då börjar hon sjunga Var är tummen sången :-)
Sen sätter hon upp tummen i luften:
- Mamma, äj det häj tummen?
- Ja det är tummen, helt rätt.
- Så bja, pappa sa att de vaj jättaje tjycka med tummen.
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar