Hemma hos oss är det givet att vara utomhus bara det inte är snöstorm, istid eller nåt annat man inte kan klä sig varmt för.
I annat fall, eftersom det där med att vara utomhus och få frisk luft, inte är en självklarhet i dom andra husen så propsar vi på det liksom två sant Bernads som inte kan få nog av att vara ute och kasta pinnar.
Och det där med pinnar anammade barnen medan Kärleken klädde altanräcket runt hela huset med vackraste slingorna. 190 meter slingor med varm vitt ljus.
Och det blev helt magiskt att jag blev luddig och varm och suckade Åååååh en lång stund och fällde dom där salta tårarna över det fina.
Men tillbaka till barnen.
Pinnar.
Dom tog ut plockepinnet.
Smart.
Roligt.
Barnaskaran.
Mina älskade tre.
Våra älskade tre.
Fina underbara ungar.
Plockepinnet åkte in.
Adventsfikat åkte fram.
Jag älskar högtider. Och alla tillfällen jag kan ta att göra det lilla extra för alla våra små.
När glöggen var uppdrucken, pepparkakorna slut och ädelosten till ända.
När mörkret sänkte sig utanför och de vackra ljuset från slingorna återigen fick hjärtat att bli sockervaddssluddigt, då berättade vi om Årets Jul.
Jag gråter av Årets Jul.
Men det berättar jag en annan dag.
Vår Första Advent blev iallafall underbar och avslutades med huvudet lutad mot Kärlekens axel i soffan, med ett glas rött och tänd brasa.
Har jag berättat att jag älskar honom?
Troligen.
Kärlek
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar