fredag 26 juli 2013

KALASET

 

 


 
 
 
 
Det är ju dom där små detaljerna som gör det.
iallafall fungerar jag så.
Kan stå i timmar nattetid och pyssla bordplaceringspinnar, vimplar, vika pompoms och skriva skyltar till en så enkel sak som vattnet till saften.
 
 
 
Kalaset då.
Åh så härligt det var.
Lagom avsatt tid på 2,5 timma, vädret strålade och för att skoja till det vid lunchserveringen med den sedvanliga kalasmaten för små, dvs korv med bröd pasta och tillbehör, så ordnade jag kiosk med sjörövarmynt som låg och väntade på barnens tallrikar.
 
Sen stod dom där dom åtta barnen, snällt på kö med förundrad blick och studerade korvkiosktanten där man fick beställa och betala.
- Två mynt tack.
 
Och även det blygaste lilla barn vågade beställa på egen hand för det var ju liksom inte jag där bakom bordet, det var ju ingen vuxen som man behövde vara blyg för, det var ju bara kalas-kiosk-tanten...

 


 
 


 
Dom var ju helt underbara alla barnen, satt som ljus, pratade, bladdrade, åt och drack saft, ställde sig på led igen och beställde mera mat.
 
När så maten var slut och magarna fulla drog Jonas ihop dom till en samling och så skedde Enok.
Enok vår hederliga gamla Enok, den där piraten som verkar drälla skatter omrking sig på våran tomt.
Den där Enok jag uppfann en dag för länge länge sedan....
 

 
Den här gången hittades en karta, smutsig och bränd istoppad en grön flaska, ledtådar och ännu flera ledtrådar som tog barnen på en bana genom trädgården.
Och så äntligen, där bakom Önskelista-granen, där stod den.
Em stor knallrosa box med Mimmipigg påsar fulle med godis, ballonger och såpbubblor.
 
(tyvär inga bilder för då ordnade jag med fix inför fikan inne i köket)

 
 
Och sen blev det äntligen tårta och bullar.
Och ja, mamman blundar...

Årets Marängtårta.

Fantastisk god så jag måste faktikst dela med mig av receptet känner jag.
Såklart.
Senare, imorgon.
Inte kan man sitta och lurhålla på en tårta för omvärlden när tom Tårt-icke-uppskattaren-pappa-Jonas verkligen tyckte om den :-)
Bara en sån sak.
 


 
 
 
 
Och hon laddade stort, hade önskningen klar och så blåste hon med hårt ihop knipna ögon och jublade när det var klart och sången sjungen och hon blivit fyrfaldigt hurrad för.
 


Sockerstinna och varma, rosiga kinder av solvärmen var det dags för mamman att bunta ihop alla fladdriga barn för lite lekar som önskats av Julia.
Sedvanlig Rita-Knorren-På- Grisen...
 


 
 
 
....och Balansera-Potatis-på sked.
Herregud så dom laddade.
Tre gånger gjorde dom racet.
På given signal drog dom barnsbenen i full fart över gräsmattan och självklart, självklart belönas alla med en guldmedalj visandes Ettan.
För i sanna Mulle-mamma-anda finns det inga förlorare, det finns bara en jädra massa härliga vinnare och den här gången, var dom åtta.
 
 
 
 

 
 
 

 
Och så var det då över.
Presentbordet fullt av fina fina uppskattade presenter och alla var en smula trötta när vi vinkande av kompisar som en del åkt långt och del promenerat några hus bortifrån.
Och Julia nöjdast av dom alla.
Hon tyckte det var helt perfekt.
Det var ju det viktigaste.
Så till alla som kom.
Tack.
 
Maja
 

ATT SPARKA SIG FRAM

 
Så fick hon den.
Den med stort D som hon pratat om och önskat sig.
Den rosa sprakcykeln som övar upp balans och tar henne framåt.
och skydden, som skriker rosa så långt ögat når och som hon älskar och vägrar åka utan.
Hjälmen är inköpt för länge sedan för vinterlek i pulkapackar och på isen men hon tyckte den passade i den skrikande rosa utstyrseln.
icke att förglömma, den chockande rosa flaskhållaren.
 
All in som vi säger.
Ska det vara rosa, ta det all the way baby.
 




 Maja


torsdag 25 juli 2013

JULIA FEM

 
 
 
ÄLSKADE JULIA
 
 
Idag är din dag och bara din och som du längtat.
- Det ska bli så underbart att fylla fem mamma, jag blir ju alldeles pirrig!
 
Så idag torsdag, då sker det.
Då smyger vi in till henne på morgonen med bricka full av godsaker och famnen full av paket och ett paket utomhus som hon får ledtrådar till och så sjunger vi, massor.
 
Den här ljuvliga ungen.
Fem år har hon funnits, fem år har hon varit min, fem år har jag haft ynnesten att få vara med henne varje dag och hela tiden.
Sniffa henne i nacken, krama henne dygnets alla timmar.
Läst otaliga böcker, gjort otaliga utflykter och upptäckter, berättat saker, fått lära mig saker, sett henne utvecklas och växa på alla plan.
 
Var det fem år sedan hon kom?
Fem år av villkorslös kärlek.
Det är ju så man blir alldeles vimmlig och sockervadssmjuk och luddig i hela hjärtat.


 

 
 
Kärlek
Alltid
Det vet du.
Mamma


onsdag 24 juli 2013

EN DAG VID SMULTRONSTÄLLET

 

När man har en hel strand för sig själva fast dagen är varm och solen strålande och klockan knappt passerat elva, då är det en bra strand.

När barnen kan plaska och leka och springa, flyta på madrassen och bygga sandslott, då är det en bra strand.

När mamman kan gå långt ut utan att knappt blöta ner sig mer än till knäna, då är det även i badkrukors mått mätt, en ohyggligt bra strand,
och när det framåt ett tiden kommer en familj med flickor, den ena Emmy, som man kan presentera sig för och fråga om hon vill leka och bygga sandslott, som man sedan leker med i någon timma tills dom ska åka, då är det en bra strand.

När man kan dricka kaffe i lugn och ro utan stressat hjärta över ouppmärksamma mäniskor i olika storlekar som inte ser barnen, spela quiz på sambon och njuta av dagen utan stress och stanns tills vi storknar alla fyra.
Då är det verkligen en bra strand.

Nytt smultronställe sannerligen.
Och bara en kvart bort.
 


 
 


 


 
 
 

 

 

 



 



 Och så testade vi den nya solsprayen High 30-50 från Nivea och sannerligen var det inte praktikst så säg,
Förvisso sprayde jag barnen två gånger totalt denna dagen mellan byta av baddräkter från blött till torra men utan kladd med kräm.
Och gott luktade det och la sig som en skyddande hinna på huden så vattendropparna nästan la sig som pärlor ovanpå huden.
 
Ännu en dag, en fantastisk dag för vilken i ordningen vet jag inte och så här mycket strand och bad hade vi inte på hela förra sommaren.
Som vi njuter.
 
Maja