NYTT TILL FÖTTERNA

 

 

Nya Reebook Record Finish.

 

När man börjar tänke efter när man senast köpte och investerade i bra PW skor och löparskor och när ena handens fingrar inte räcker till för årtalen.

Då inser man också att ja-aaa, det kan ju vara dags att investera i ett par nya.

 

Fina dagar ska det ju faktikst promeneras fram och tillbaka till förskolan.

 

Att jag är en sucker för mörkcerise ihop med svart och grått i träningsväg är en liten underdrift så när Zalando satt priset under femhundralappen på dessa,

då slår man liksom till.

 

 

Klick-Klick bara och tre dagar senare och fraktfritt är dom hemma.

Så, nu finns liksom inga ursäkter att inte snöra på sig skorna och ge sig ut.

 

Maja

FÄRGGRANT I SKOGEN

 

En hemmadag med mina två skrotar.

Finaste skrotarna som finns.

Som vakna glada över att inte behöva gå till förskolan.

Som idag får omsorg och uppmärksamhet i parti och minut.

 

Det packas också.

Och fixas och förbereds.

Mamman i huset drar på ledarskapsutbildning under helgen.

Och vem har sagt att nödvändigheterna för mat och dryckintagen måste gå i murriga färger eller inhandlas för dyra penningar på allehanda outdoor-shoper?

 

Behövs inte alls kan jag intyga.

Ica har fantastiska byttor och burkar i bra storlekar, dessutom med lock så maten förblir varm :-)

Ihoppackat tar alla byttorna minimalt med plats dessutom så fär några tior är du liksom i hamn.

 

Nu tar vi fredag.

Förbereder för mamma-bortavaro och vindskydds-sovande mellan lördag och söndag.

För ja kära fina ni, även högklacksmammor med flera andra intressen än just bara friluftsliv och Mullebarn kan svepa in sig i en sovsäck och campera på uppblåsbara liggunderlag.

 

Även vi.

Det behöver inte vara antingen eller.

Antingen city-storstad eller Mulle-skog.

Man kan vara både och.

Det är ju det fina.

Att uppskatta båda världarna.

Det är ju först då det blir mångfald och nya ideér och nya trender.

 

Så.

Ryggsäcken packad för nollgradiga temperaturer, underställ gånger två och goretex skor.

Blir bra det här.

Förbannat bra med referens till vårens utbildningstillfälle.



 

Och mitt mat-kit, det kommer lysa upp tillvaron där kring lägerelden imorgon kväll i pannlampornas sken medan vi sitter och byter erfarenheter och tips och samlar kroppen full av nya kunskaper.

 

Maja

MELLANMÅL

 

Första dagen idag där det lämnades direkt kl 09.

Utan trygga mamma eller trygga pappa.

Två veckor inskolning i väldigt lugn takt är över.

Men vi fortsätter med detta lugna.

Tills jag står med en arbetsgivare har vi inget att stressa mot.

 

 

Två trötta barn hämtades halv två idag.

När man kommer hem och avverkat alla -saknat dig och -längtat efter dig och alla spännande saker jag vill höra dom berätta om så är det dags att fylla på magarna med mellanmål och idag tillbringade vi den tiden i lekrummet.



 

Så satt vi där.

Vi det lilla lilla bordet, på dom små stolarna, med vuxenservisen jag tycker är så formidabelt fin, med smörgåsar och fingerchokladkex och konverserade och ännu mera -saknat dig och -längtat efter dig avverkades.

 

Och att Alice sovit bredvid Emma igen på vilan.

Hon sover djupt i två timmar på Solen.

Bredvid trygga lilla Emma.

Samma stadiga byggnad som Alice och ett lugn som en filbunke.

Alice uppskattar det.

Det trygga.

Igår hade dom fnissat som två små flickor innan dom hand i hand hade somnat.

Jag kan riktigt se dom där bustrollen framför mig.

 

Det går bra på förskolan annars.

Men det är alltid lika härligt att komma och hämta dom.

- Mamma Heeeej!

Kärlek i luddiga hjärtat.

 

Idag åkte vi dessutom ståndsmässigt hem.

Annars promenerar vi dom 45 minutrarna med vagn och Julia på ståbräda.

Men i dagarna två har vi provkörningsbil hemma.

 

Idag nyttjades den till max.

Landsväg, skog, backa, panikbromsa, testa reglage, åka och storhandla, inse att max 6 stora ica påsar får plats, testa om våran Urban Jungle går in, det gjorde den inte.

Volvo V40, not so big.

 

 

Va, säger ni.

Volvo?

Var det inte Kia ni skulle ha?

Johodå.

Men när leveranstiden på en helt ny 2013 lovats till två veckor men sedan revideras till 3 månader, dvs vi kan ha den i november, då får man snabbt som ögat åka till ännu en bilhandlare och hojta.

- Hojj hallå vad har ni som är leveransklart helst igår?!

Så vi testar en V40.

 





Men, vi tar mellanmålet i lekrummet, som tre små tanter, och leker med dockhuset när vi ätit klart.

Dom har inte varit på förskolan idag sa Julia.

Idag slapp dom som hon säger.

 

Vi tar sista förskoledagen imorgon.

Avslutar den med gruppfotografering, sen tar vi ledigt och kommer tillbaka på tisdag.

 

Maja

EN LISTA MED DJUPARE SYFTE

 

 

En skapad närvarolista.

För Familjemullestarten.

För "mina" 15 barn.

Men faktiskt inte bara en lista med namn för skojighetens skull, det finns en tanke bakom den.

En tanke om att skapa medvetenhet barnen emellan.

 

Fokus på närvaron sätts under matsäcksstunden.

För att vissa barn vill gå omkring att äta, andra ha lugn och ro och sitta ner.

Om fokus läggs på närvaro-momentet kommer varje sittunderlägg ha en barnrumpa sittande på sig.

Dessutom kommer en medvetenhet om varandra.

 

Vem var på Mulle och vem var inte.

Vem var saknad och vem var där.

En djupare gruppkänsla får chansen att skapas och en trygghet för dom barnen som inte är med alla gånger, man vet att man ändå nämns vid namn, man vet att ens egen lilla björkbit flyttas till kolumnen Hemma, man vet att man räknas, att man är viktig, trots att man inte är med där i skogen just den söndagen.

Så trots att det egentligen bara är ett utprintat papper med tre spaltningar.

Barnens namn, Hemma och Skogen.

Uppsågad björkpinne jag borrade hål i och trådde halsbands-resår igenom efter lamineringen så är det så mycket mer.

 

Den är en grupptillhörighet, kamratskap, omtanke och vänskap.

Och det mina vänner, är inga dåliga grejor det.

 

 

 

 

 

 

 

Ps...

Det var inte helt lätt att pilla igenom resåren, men mödan värt.

Jag fick även såga till björkpinnar att nita fast lodrätt bakom pappret eftersom det ville böja sig av kraften från resåren.

 

Maja

 

 

 

SÖNDAGSKALAS FÖR MAJA

 

Inte mindre än tre kalasinbjudningar hade dimpit in till barnen till just idag så vi for iklädda extra gott kalashumör för att fira kompisen Maja vars inbjudan kommit först.

Tre år, en stor dag och det firades med en mängd små kompisar, falukorvslunch från kalaskiosken genom fönstret, glasstårta med blåbär och skattjaktsletning och sagoläsning.

Icke att förglömma en väldig mängd lek och en väldg mängd kaffe för mamman i huset som också fick kalasa sig lite.

För att summera det hela kan vi med lätthet säga att det var en fantastiskt fin söndag och en fantastiskt liten treåring som vi sjöng och hurrade för.





Det ska ju synas vad det är man ätit...eller?

 



 



Sagan om "Någon" var startskottet för den planerade skattjakten i samma anda som huvudrollsinnehavaren i boken.









Maja

 

ALICE CHOICE

 

Servettval gjort utav Alice till middagen.

Jojj-Jojj skulle det vara.

Rosa är favoriten.

Och snyggt nedtryckta i glasen icke att förglömma.

 

Fantastiska unge!

Maja

PORSLINS-LOVER

Visste ni det.

Om ni tittat in och gläntat i våra skåp och lådor så vet ni.

Om ni slängt ett öga in i vårt vitrinskåp så vet ni också.

Att förutom min stora passion för skor månne kärleken till porslinsmuggar, koppar och serviser inte komma så långt efter så ni kan ju lätt förstå att när jag sprang på dom här fantastiska muggarna utan öra för 10 kronor stycke nere på TGR, då var dom ju bara tvungna att följa med hem..

 

Och ja, ni läste rätt.

Tio riksdaler.

 

Så där stod dom då hela kvällen och samsades med den fina boken av Pernilla Wahlgren, en bok som har en egen historia och den är inte min utan Jonas...

 

Maja

HÖSTÄPPLEN

 

När vi flyttade till huset fick vi av min familj ett Familje-äppleträd.

Första året dingande ett litet litet äpple från en gren, andra året åt älgar och råddjur upp det som skulle kunnat blivit några äpplen och förra året vet jag inte vad som händer.

Trädet kanske bara gav upp en smula men i år.

I år händer det.

Vi har haft 14 kart som mest och just nu dignar det stora, dock inte så många, kanske 7-8, men ändå stora äpplen, redo att skördas när september närmar sig slutet.

Och nej, man kanske bara får en liten paj utav den mängden eller en liten plutteburk mos men det är ju inte det som är vikten.

Det är ju känslan.

Den där känslan att det är från egen gård och inte inhandlat i butiken och hemfraktat i en plastpåse för 24.90 kilot.

Känslan att det är på riktigt.

Ni vet.

Ni fattar.

Det vet jag att ni gör.

 

Egna äpplen.

Fantastiskt!

 

Maja

NYTT VRÅLÅK TILL MAMMAN

 

Hösten och dess förändringar i vardagen tvingar oss lite att införskaffa ännu ett åkdon i hushållet.

Och detta fartvidunder ska då rattas runt utav moi.

Med kravspecen högt ställd med anti-allt så föll valet på en splitt ny

Kia Cee'd 2013 års modell med komfortpaketet.

Ska jag ratta runt med barn i alla möjliga tänkbara väder får det faktiskt vara något säkert.

Så denna lilla skönheten, som var fantastiskt skön att köra med alla sina finesser, vad sägs om tre olika servolägen på ratten.

Stad, fickparkering och landsvägskörning.

Bara en sån sak.

Eller glasögonfacket i taket.

Det elektroniska svankstödet i stolarna.

Och så självklart.

Allt lull-lull och anti-extra-allt.

Anti-spinn, anti-halk, anti-slir, anti-rulla-bakåt-vid-start-i-uppförsbacke, anti-panikbromsning osv osv.

Det är VSM och EBD och HAC för hela slanten.

Snygga bilar ska ha snygga förkortningar har jag förstått.

 



 

Maja

MED ALICE PÅ SOLEN

 

 

 

 

Idag var det min tur att få vara med Alice på Solen.

Medan pappa J fanns i Julias närhet, de gånger man inte gått ifrån, sitter i personalrum och dricker kaffe eller bara spankulerar runt och sitter på huk och pratar med andra barn.

Viktigt det där.

Att finnas men inte synas.

Att anas ute i kanten i lite luddighet för att snabbt finnas till hand när hjärtat behöver tanka kärlek och närhet av den som känner dom bäst.

 

Idag gick Alice avdelning på promenad och Alice vägrade väst.

I skogen har hon det allid men inte idag.

Ville inte.

Foten i backen och nej.

 

Medan dom promenerade på grusvägen förbi hästahagar och traktorer och efter sångsamlingen med fruktstund utomhus idag, så träffades jag och Jonas för kaffe.

I personalrummet.

Lite små-dejtande så där på inskolningstimmarna satt vi och pratade med annan mamma och när lunchen serverats och ätits upp vid halv tolv var det dags att gå in till lillskrotan igen.

 

Det är bra det här med att skynda långsamt.

Eftersom vi inte har något att skynda mot.

Det får ta den tid det tar.

Barnen i prio.

Alltid prio.

Och vi finns så länge vi behövs och önskas av våra barn.

Samma upplägg imorgon.

Tre timmar varav halva tiden utan mamma eller pappa.

Mamman ska skola in båda imorgon och drar på sig träningskläderna för en runda medan barnens ensamtid förbrukas.

Hej och Hå.

 

 



 

 



 

 

Maja