Idag var det min tur att få vara med Alice på Solen.
Medan pappa J fanns i Julias närhet, de gånger man inte gått ifrån, sitter i personalrum och dricker kaffe eller bara spankulerar runt och sitter på huk och pratar med andra barn.
Viktigt det där.
Att finnas men inte synas.
Att anas ute i kanten i lite luddighet för att snabbt finnas till hand när hjärtat behöver tanka kärlek och närhet av den som känner dom bäst.
Idag gick Alice avdelning på promenad och Alice vägrade väst.
I skogen har hon det allid men inte idag.
Ville inte.
Foten i backen och nej.
Medan dom promenerade på grusvägen förbi hästahagar och traktorer och efter sångsamlingen med fruktstund utomhus idag, så träffades jag och Jonas för kaffe.
I personalrummet.
Lite små-dejtande så där på inskolningstimmarna satt vi och pratade med annan mamma och när lunchen serverats och ätits upp vid halv tolv var det dags att gå in till lillskrotan igen.
Det är bra det här med att skynda långsamt.
Eftersom vi inte har något att skynda mot.
Det får ta den tid det tar.
Barnen i prio.
Alltid prio.
Och vi finns så länge vi behövs och önskas av våra barn.
Samma upplägg imorgon.
Tre timmar varav halva tiden utan mamma eller pappa.
Mamman ska skola in båda imorgon och drar på sig träningskläderna för en runda medan barnens ensamtid förbrukas.
Hej och Hå.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar