Så blev det då söndag och en solig sådan.
Med avslutning för alla mina 15 Familjemullebarn och deras föräldrar.
Som under tio söndagar i ur och skur har:
Grillat, lekt, klättrat, haft naturkunskap och matematik i lärande, gjort höstlövstavlor, gått djurbingo, haft hinderbana med både naturen och föräldrar som hinder, haft intrument-sångsamling, lärt sig ramsor, sånger och hittat kamrater, blivit utbildade i Hitta-Vilse och haft en Halloween-häxa på besök där häxbrygd kokades och trolleri-trollera blev det kakor, som fått uppdrag varje vecka i våran Mulle-låda, letat med luppar och papper och vetgirigt ställt frågor, plockat svamp och ätit av den där fantastiskt goda matsäcken som är obligatorisk varje gång.
Så, avslutningen då.
Mitt i skogen finns ett lummigt litet rum, med mossbädd och lite gömt.
Mulles hatt hängde kvarglömd i trädet och muffins fanns till alla barnen.
Där fanns även trädet fullt av Hitta-Vilse visselpipor till alla barn.
Redo att testas och redo att alltid ha med sig.
Barnen kan det där.
Alltså dom här söndagarna.
Ja, det är ohyggligt mycket tid som läggs ner, men tänk allt man får tillbaka.
All den här barnalyckan, kramarna och alla snornäsor mot kinden.
Baciller och baskilusker får man med sig hem men kan ni tänka er ett mer uppfriskande sätt än att börja varje söndag i skogen?
Men igår då.
Innan upptäckten av Mullehatten, muffins och avslutningspresenter fick dom kämpa sig lite genom slingan i skogen.
Som ålande daggmaskar, klampande älgar, fladdrande fjärilar, flaxande träd och surrande bin.
I terräng.
Över stock och under stock.
Jag låter orden sluta där och bjuder på bildregn.
På dessa fantastiska barn.
Mina fina Familjemullebarn.
Underbara barn!
Kram
Maja
Assisterande fotograf: Adam & Elsas pappa D.
