Att grilla inne

 

Att sitta och grilla korv framför brasan i vardagsrummet är ju en sån där extra livskvalite man lätt kan ordna när hösten kommit till huset och ruggigheten kryper inpå.

Iår har vi fått börja elda tidigare än året före och elementen har i vissa rum satts på.

Skillnad mot 2011.

Hösten kom snabbt.

Julia och pappa J spenderade någon timma i den fina skogen, med mamma-packad-matsäck som visst hade viljats fika så snart hon klev ur bilen men där dom också kom hem med två hinkar svamp.

Bilder om det kommer, dom finns i pappa J's telefon.

 

Men åter till våran grillning.

Att få en spring-i-benen-Alice att vilja sitta ner på en kudde på golvet och äta är liksom inte lätt och när det dessutom i väl synkliga skålar finns det bästa hon vet.

Grönsaker.

Morötter och röd paprika, då far hon som en studsboll upp och ner och fram och tillbaka.

Men korv åt vi och mysigt är det.

Dock intog vi efterrättsfikan vid köksbordet, det var lugnast så, med varma kaffekopar och delicato chokladbollar på faten.

 

En söndag.

Helt enkelt.

Härligt.

Kram Maja

Att åka på SkogsKnytte-Knopp

 

Att börja lördagsmorgonen med att ställa klockan, väcka Julia, plocka fram frukost tyst för att inte väcka Alice och pappa J, packa matsäck och bara mysa Julia och jag är liksom en bra start på helgen.

Att solen faktikst också ville vara med var ju en bonus vi verklgen tyckte om och uppskattade.

Kallt var det och småruggigt trots att solen värmde men i skogen blir man varm av sånger, samling, leta saker vi skulle känna på, smaka på om det gick och lukta på.

Räven Sviper kom som vanligt och hälsade på och ville knycka matsäcksmat och Ugglan hade somnat i ett träd...

Nyckelpigebarnen hade som vanligt sprungit bort och skogen bjöd på lekar och ännu mera sånger och uppriktiga och fantastiska kommentarer och resonemnag från dom största som är tre och fyra.

Det här borde alla göra med sina barn.

Vara ute i naturen.

Man blir trött och mör i hela kroppen och när man kommit hem efter flera timmar

(eftersom vi också passade på att åka till biblioteket och hämta undanlagda böcker och besöka en barnmarknad där det fyndades friskt)

så är man mör och trött och spenderar resten av dagen i nåt ulligt tillstånd när man väl fått in både sig och Julia i duschen för att tvaga av kylan, värmen och den lilla odören av skalstället.

Lördag och Skogsknytte-Knopp.

Livet.

Testa!

Och finns det ingen där ni bor, maila Friluftsfrämjandet.

Det var ju så vi fick igång alla grupper i vår lilla stad med omnejd.

Ni ser, det går, bara man vill.

/Maja

 

Att träffa likasinnade

 

Fredag och chokladdag och vi gick och inväntade besök från fina tjejerna.

Det blir alltid lite halv ko-ko-locko i huvudet när vi träffas, iallafall på mig för det är stor-Julia och så vår lill-julia och så är det lill-Maja och så jag stor-Maja, och självklart storasyster My och våran lillasyster Alice.

Vi lekte och ordnade med fredagslunch och tjejerna ordnade med fredagsfika åt oss inne i Julias rum.

Vi satt vid köksbordet och gjorde räkneövningar som Stor-Julia ritade

(lärare på den Montesorri-skola vi sökt till)

och barnen räknade prickar på maskar och råttor och sköldpaddor och drog streck hit och dit där dom hörde hemma.

Det mystes under filt i vardagsrummet och målades en tavla nere i hobbyrummet och  hela hemmet blir liksom lite mera fyllt av barnskratt, barngråt och prat och det blir så där härligt varmt i kroppen, som när man dricker varm oboy skulle lill-Julia sagt.

Det är härligt med lekbesök som Julia knappt vill släppa ut genom dörren när dom måste åka hem till sitt, och när hon på kvällen säger att det var en bra dag och imorgon får jag träffa dom igen på Knytte.

Då värmer det mamma hjärtat så det blir så där ulligt och varmt, som när man dricker varm oboy, precis så.

Eller hur.

 

Kram Maja

Att ta in skogen

Vi tog in skogen.
Ganska hög sådan.
Välkommen.

Att njuta av foton

 

Jag njuter av alla foton jag tar på flickorna.

Vartenda ett.

Dom här är några av dom från igår, som jag liksom valde bort.

Eller valde bort....det gjorde jag ju inte, men dom passar inte så bra som förstoringar.

Men dom är fulla av hjärta och äkthet.

Så jag bjuder på dom.

Och kanske lite speciellt till pappa J som nu är borta tills imorgon kväll.

Fina fina tjejerna.

 

/Maja

 

Att ha en stund i skogen

 

Att ha en stund i skogen bland höstlov och trassliga grenar.

Det fick vi igår.

Trots att regnet föll över oss.

Vi tog skydd där under trädkronor.

Letade fina grenas och kom hem med tre stora ris.

Alice tultar runt och kämpar på knöggligt och ojämt underlag, i otympliga kläder med vidd, ramlar, tar sig upp, ramlar igen.

Julia som hjälper och berättar.

Om skogen, om trollen och om älvor som dansar.

Om djuren hon räddar och bygger hus åt, till skydd mot regnet.

Om hur det sedan efter en stund fick vara nog, att den varma chokladen vid köksbordet intill tända ljus, lockade, och hur önskan var stor efter en sirapslimpa smörgås med leverpastej.

Mot huttriga kylan som tog sig in på kroppen trots tre-skals-regeln.

Hur fnittret ändå bubblade upp i halsen på tjejerna åt småsakerna.

Och hur ett mammahjärta värms upp av alla blöta regnpussar samtidigt som små händer hjälper till att stryka bort håret från ansiktet som trillar dit av allt det blöta.

Sånt ni vet.

Kärlek liksom.

Villkorslös och evig.

/Maja