Min fina familj.
Sitter i sängen, huset är släckt, det är framställt gröt åt tomten och paketen är smygande lagda under granen.
Det nalkas julafton om bara några timmar och jag älskar det.
För första året på många, älskar jag att det om bara några timmar är den där aftonen vi så länge väntat på, och jag längtar efter att se barnens förundrande, och undrande, blickar när dom ser den ensamna tomteluvan som av misstag har fastnat i kaminen när Tomntefar fick så bråttom så bråttom när han skulle lämna paketen och hinna äta upp gröten...
Men ikväll, dagen före dopparedagen hoppade vi över uppesittarkvällen och spenderade den i julstaden Göteborg och Jul på Liseberg för här viskades det att Tomten hade sin verksad och det ville vi verkligen inte missa.
Så vi gjorde det man gör när man kommer dit.
Vänder blicken uppåt och beundrar alla dom tusentals ljus som lyser upp runt träd, byggnader och karuseller.
Man köper varna brända mandlar och olika korvar till julbordet, man beundrar hantverken i bodarna och köper fudge.
Och man njuter.
Av att vara tillsammans.
Att få g där hand i hand med mannen jag älskar och omringas av våra fina fantastiska barn som jag älskar, alla fyra.
Bli sockervaddsluddig i hjärtat av hur fina dom är mot varandra, hur händer hålls, hur man kommer till undsättning och tröstar när det kommer tårar av ett misstag på karusellen, hur dom upplever allt tillsammans, under skratt och prat och fötväntan över att imorgon händer det, Julafton händer.
Och jag går där med ett lugn jag inte haft på flera år, och jag älskar, och min hand ligger varmt och mjukt i hans..
Och Tomtens verkstad hittade vi såklart till, efter den lilla 108 meters (jodå, det stod så) promenaden genom den snöbeklädda skogen så fanns den där, den magiska och hemliga verkstaden och barnens ögon blev större...
Och där satt han...
Självaste Tomtefar och ett efter ett gick dom fram och berättade och förklarade och gav den där modiga kramen.
Jag minns dock inte om dom mitt i all förundran kom ihåg att fråga allt dom planerat och funderat ut;
Hur mår Tomtemor?
Rudolf, finns han?
Och hur kommer du ner i skorstenen?
Varm choklad med grädde inne på restauragen avslutade vår vistelse med ett litet stop vid snögubben för poserande barn...
Som inte alltid gör samma saker, samtidigt....
Kanske inte kan stoltsera som Årets Julkort men det här är våra fina fantastiska barn.
Och nu sitter jag här.
Redigerar igenom bilderna och intill mig sover mannen med djupa andetag.
Skinkan är griljerad och klar och provsmakad och jag har den mest fantastiska och magiska julaftonen framför mig.
Jag har alla jag älskar omkring mig imorgon.
Hela min stora familj. Alla våra barn är med oss.
Och jag är lycklig.
Mitt i allt som är och har vart.
Mitt i allt svek från min familj,
Sveket från min mor.
Sveket som är avgrunsdjupt och oåterkallerligt.
Sveket mot mig och mina barn.
En vit jul med pudrande snö tror jag är för mycket att önska men en fantastisk afton vet jag ändå att det blir,
Mitt i allt.
För vi är vi, och vi har varandra.
Vi är tillsamamns, här, alltid.
Och den känslan är ljuvlig.
Så, en dan före dopparedagen spenderade vi på Liseberg.
Men nu tar vi natt, släcker ner, kryper intill min älskade, vet att där nere står granen vacker lysande med sitt änglahår och glaskulor, paketen ligger under i väntan på aftonen och barnens morgonklappar ligger under granarna på deras rum, Julfrukost-dukningen är gjord och trots att jag är trött så har jag svårt att somna...
Förväntansfull.
Jag önskar er alla en magisk och fantastisk julaftonsmorgon.
All Kärlek
Maja
