Äntligen var det då Onsdag, det rätta dagen för att åka till Borås Djurpark.
Vi var ju inte dom enda som tagit det beslutet blev vi varse om men kön gick fort och lejonkort är ju inköpta..dvs vi kan åka dit hur mycket vi bara vill.
Alice som inte minns att hon var där förra året, två ggr, eftersom hon bara sov då..
Tyckte det här med djuren som kom nära var bra tokigt..
Julia var lite lite skraj för minigrisen som gick runt och bökade på Barnens Zoo där man får klappa allt, och mig skulle han bara buffa i rumpan :-)
Till slut, efter att han knallat där fram och tillbaka otaliga ggr och nästan bönat och bett om att få bli klappad, då vågade hon. Hejja!
Där finns ju även kor, hästar, getter, kaniner...varulvar...nej, vädurar och lite till.
Undrar vad hon tänker?
Den här lilla geten var verkligen "famnig" som vi säger här hemma när någon vill vara i famnen, himmel så han höll på och föröskte komma upp på ryggen på sin kära mor.
Vi hade vädret med oss..och en stor picknick..och regnkläder som aldrig behövde användas.
Solen kom och gick och tröjor åkte av och på, mest av.
Vi fick ju även sällskap utav min gamla vän, numera våran vän, Daniel och hans käresta Beatrice.
Vi såg Giraffer och Elefanter, Älgar, Vargar, Pongos, Bufflar, Tigrar, Lejon, Sälar, Hyenor, Flamingos, Noshörningar och Björnar och massa massa mer.
Här hade vi tur och kom precis upp till Ap-hänget när dom skulle få sin mat, vi var inte ensamma om att vilja se det....
Julia kan stå länge länge och titta på alla djuren...
Och mest är det faktikst hennes bakdel så här man ser.
Glada miner i väntan på glass?
Lagom uppe vid Lejonhänget upptäckte vi en grillsuga och lediga bord och bänkar så Bea och Jonas skickades iväg för att grilla alla korvar och jag och Daniel packade upp för välbehövlig matstund.
Björnparken ligger ju bara några hundra meter bortanför Lejone och man går på en gångbro över hela deras park, liiiiite läskigt men fachinerande.
Dom är så stora, ser så otroligt klumpiga och snälla ut men himmel vilka muskelberg.
Julia visade här att man kan både stå stilla....
...eller hoppa på bron.
Men mest stå stilla så man ser...
En väldigt ovanlig iaktagelse i en skog....
Vi tyckte det var ltie fnissigt jag och lillfis.
- Mamma, vajföj hängej det en jiv-jing (liv-ring) i skogen, häj finns ju inget vatten?!
Ack så turtur-duvigt.... ;-)
Åååhhh en fröken med spring i benen.
Vi har precis sett två stycken älgar i den nya älgparken.
Som bästa bästa avslutning kom vi till en utav dom stora lekparkerna och i år var fröken modig.
Så medan hon klättrade här med pappa Jona hjälpte jag en liten gråtande pojke att hitta sin moder...
Varför skriver inte folk sina telefonnummer på barnens armar eller köper remsor?!
Stoooora rutchkanan blev det iår. Modiga hon.
Innan man vinkar hejdå åt parken, och precis när man även kommer in i den, är det Dinosoureparken.
Där kan man klättra...
Jag har en känsla av att när Annika har slutat sitt sommarlov och gymnatsiken börjar igen är det en lycklig Julia som kommer springa runt i hinderbanan och tjoa för glatta livet.
En härlig heldag med vänner i lagom perfekt väder men absoluta perfekta och fantastiska barnen.
Nu laddar vi om för nästa omgång.
På söndag far vi dit med hjärtat Stina, Albin och pappa Anders.
Julia har bakat bullar som bara är till Stina inför detta..
Undrar om vi andra får smaka?
kram Maja
