Japp solen sken.
Såklart.
Rara barn men en pappa som totalt glömde bort att han lovat oss bilen gjorde att vi fick planera om precis hela dagens inplanerade roliga utflykter långt bort och ta benen till fots.
Packade ändå matsäcksväskan och styrde mot fiskebryggam och Julias finaste finaste sköna lilla sittplats med ryggarna mot en tall och sensommar solen i ansiktet.
Finaste skroten som blev en smula ledsen över att det vi tänkt göra inte gick att göra men blev sedan lite gladare att vi hittade på något annat ändå.
Såklart vi skulle.
Muggarna fulla med choklad
Och magarna med smörgåssnittar, thekakor och köpe-delicato.
Barfota fötter passade bra igår, men undrar hur länge det dröjjer innan strumpor är lika självklart igen som höstjacka.
Jag längarb inte.
Jag gillar inte sttrumpor.
Jag älskar mina barn så det gör på snudd ont i hjärtetrakten när jag tänker på det och skulle kunna äta upp alla kroppsdelar på dom för dom är så gosigos.
Stubbar är bra som klätterställning och balansövning...
På tisdag börjar gymnastiken igen och övning är bra efter sommaruppehållet.
-Titta mamma, jag är en uggla..
- Ööhh jaaa....?!
- Nu ser jag dig jättenära...
- Haha det var roligt!
Kikarna som vi fick av mormor och bonus-Dennis är perfekta i små barnhänder.
En pekpinne till glömska pappa månntro? :-)
När vi klappat lite hundar och pratat med lite förbi gående grannar som tyckte vi verkligen tog hand om dagen och njöt av fika på bästa stället, så promenerade vi sakta hemåt när magarna var mätta och trinda..
Torsdagsmys på schemat.
Och en väldigt ångerfull glömsk pappa...
Tack för dagen mina hjärtan små.
/Maja
