När jag gick där på loppisen såg jag den.
Den mest illrosa lysande hemska plastsymaskin jag någonsin skådat.
Men den stod där.
Illrosa.
Och allt det där jag egentligen inte gillar.
Men jag visste att Julia skulle älska den.
En egen sysmaskin.
Med riktig nål och med riktig pedaltrampa.
Så jag tog upp dom 20 kronor den kostade.
Ja, 20....det är ju ingenting.
- Tack mamma...tack för att du köpte en egen till mig..till bara mig...
Sa hon imorse när vi gått ner till tyghyllorna och hon valt ett eget tyg för att sy en sovsäck åt Pippi.
Så ja, en alldeles egen, för två guldpengar som gick till bra nytta och ungen min, hon har sytt och sytt och sytt.....
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar