DET DÄR MED VINDSKYDDET

 

 

 

 

 

Det är ju det där ständiga.

Det ständiga om hur man på ett så rättvist sätt ska återberätta något för er och alla omkring sig som inte varit där.

Som inte krupit i gräset och skrattat så håret fladdrade, som inte lekt barn och övat lekar och studerat pedagogik och varför och hur i olika situationer.

Som inte varit där och haft Erik med en ängels tålamod när han ska läsa oss om kartor, karttecken, hur vu tyder en karta, använder kompass och tar ut riktningar utan moderna saker som gps och googlemaps.

Sånna saker.

Hur vi i olika matlag bjöd varandra på kulinariska måltider där på klipphällarna en lördag lunch medan kaffekitteln puttrade på elden Martin höll igång, bara en sån sak.

Hur förklara hur bra det känns i kroppen att vara en del utav allt detta.

Och hur stolt man blir när man som 39 åring utökar sitt knopkunnande från robansknop till att även kunna dubbelt halvslag och pålstek och surrar ihop pinnar och stockar till trefotingar och skydd.

Bara sånna saker.

 

Allt vi lärt oss.

Alla vi lärt känna.

Alla skratt.

Återigen alla gapflabb som bullrat upp ur magen där kring husen, i gräset, på klipporna och runt lägerelden när vi innan natten grillade, delade goda viner och frossade, verkligen frossade i choklad.

 

 

 

 

 

Och så vindskyddet.

Som väl ingen trodde att jag faktiskt skulle sova i.

Något jag själv var fast besluten att göra, och gjorde.

Tack vare Karins utlånande av sovsäckar för plus och minus och liggunderlag bekvämt som min egen madrass.

Jag garanterar er, att förutom den ofantliga värmen som blir i en sovsäck, och dom där brutala snarkningarna från sovsäcken intill, så var det en naturupplevelse som hette duga.

Tänk själva att ni vaknar kl 07, sjön ligger blank, det ryker ur munnen på dig och understället du sovit i har gjort jobbet, mössan på huvudet står som en tomtes och det är bara så rofullt när andra fem också vaknar till liv och ser samma sak.

Den där sjön.

 

 

Och så skratten.

Igen.

H e r r e g u d som jag skrattat.

Och saknat mina barn.

H e r r e g u d så håret fladdrat i alla skratt-frustningar.

Om ni hör denna kvinnan berätta om sitt liv, dela med sig av sitt liv, bjuda på sin vardag och barn och dråpligheter så förstår ni.

 

 

 





 

 

 

 

 Den här helgen.

Som gav ännu mera kunskap.

Mera ideér.

Skratt.

Och samtal med barnen där Julia mest ville förvissa sig om att vi faktiskt hade tändstickor om vi nu skulle sitta vid lägerelden.

Det hade vi.

 

Jag tar med mig allt från helgen.

Stoppar ner allt och blir luddig i kroppen av hur det blir när en mängd människor med samma intresse och samma mål, träffas så här, i skogen, i regn, i sol, vid en eld, vid en sjö.

Vad mycket man lär sig av varandra.

Om man vill.

Om man släpper in och delar med sig.

Och flabbar.

Gapflabbar rakt ut.

Och inte ser det som minsta lilla konstigt att man ålar omkring i gräs och buskar och övar sinnen, följer rep och gör som mullvaden, går på känseln.

Inget konstigt alls.

Inte det minsta.

Och hur man får vetskap om att även om det marknadsförs som

självuppblåsande liggunderlag

så är dom inte riktigt så självuppblåsande som livräddningsflottar.

Ni vet, tryck på en knapp så Tjoff har du en båt.

Sånna saker får man vetskap om.

Att saker tar tid.

 

Allt det där ska ner i kroppen.

Och förvaltas.

 

Maja

 

HEMMA

Hämtades igår.

Den nya skönheten.

 

Nöjda är vi.

Mammas lilla racer säger Julia.

Rätt så rätt.

Barnen tyckte det absolut bästa imorse var, att på väg till förskolan kunde vi lyssna på Bamse, utan skivor.

- Va mamma?! Lyssnar vi från din telefon??

Mmm...spotify is da shit säger dom.

You bet.

Och heja Bluetooth.

Och allt annat lull-lull på bilen.

 

Maja



PICASSO'S

 

 

Måleri-Målera.

Det målas tavlor i rasande fart på ena sidan bordet och med mer noggranhet på den andra.

Mina konstnärer.

 

 

Maja

DET DÄR ATT TA BESLUTET

 

 

Ni vet ju redan att hushållet är tvunget att inhandla ännu en bil.

Och att den bilen redan var provkörd, testad och lagd för beställning.

Men när Kia då reviderar inte bara specen, med sämre däck och sämre prestanda, utan även reviderar leveranstiden från två veckor till tolv.

Ja då fanns det ingen annan nöd än att hasta till bilhandlare nummero två och hojta.

- Leveransklara bilar tack!!

 

 

Så i dagarna två fick vi provköra en V40.

Testa klämma packa i packa ur lasta handla in med barn och ut med barn.

 

 

 

På måndag levereras den.

Mannen nöjd att hushållet, dvs jag, satte valet till ännu en Volvo.

Han är lite svensk-patriot där.

Och jag glad att det på måndagkväll står ett fartvidunder extra safety här.

 

Och som vännen Karin upplyste mig om.

Det är pappa Daniel som jobbat med bilens elsystemsutveckling under flera år, bara en sån sak.

Det är lite som en dyrare Big Mac Extra allt.

Dubbade vinterdäck inkl friabyten och tvätt, service och fri lånebil samt försäkring.

Blir bra det här.

När beslutet väl landat i magtrakten.

Bilaffärer är ju aldrig en vinnande historia eller en sparbössa med förtjänst.

 



Maja

 

 

 

NYTT TILL FÖTTERNA

 

 

Nya Reebook Record Finish.

 

När man börjar tänke efter när man senast köpte och investerade i bra PW skor och löparskor och när ena handens fingrar inte räcker till för årtalen.

Då inser man också att ja-aaa, det kan ju vara dags att investera i ett par nya.

 

Fina dagar ska det ju faktikst promeneras fram och tillbaka till förskolan.

 

Att jag är en sucker för mörkcerise ihop med svart och grått i träningsväg är en liten underdrift så när Zalando satt priset under femhundralappen på dessa,

då slår man liksom till.

 

 

Klick-Klick bara och tre dagar senare och fraktfritt är dom hemma.

Så, nu finns liksom inga ursäkter att inte snöra på sig skorna och ge sig ut.

 

Maja

FÄRGGRANT I SKOGEN

 

En hemmadag med mina två skrotar.

Finaste skrotarna som finns.

Som vakna glada över att inte behöva gå till förskolan.

Som idag får omsorg och uppmärksamhet i parti och minut.

 

Det packas också.

Och fixas och förbereds.

Mamman i huset drar på ledarskapsutbildning under helgen.

Och vem har sagt att nödvändigheterna för mat och dryckintagen måste gå i murriga färger eller inhandlas för dyra penningar på allehanda outdoor-shoper?

 

Behövs inte alls kan jag intyga.

Ica har fantastiska byttor och burkar i bra storlekar, dessutom med lock så maten förblir varm :-)

Ihoppackat tar alla byttorna minimalt med plats dessutom så fär några tior är du liksom i hamn.

 

Nu tar vi fredag.

Förbereder för mamma-bortavaro och vindskydds-sovande mellan lördag och söndag.

För ja kära fina ni, även högklacksmammor med flera andra intressen än just bara friluftsliv och Mullebarn kan svepa in sig i en sovsäck och campera på uppblåsbara liggunderlag.

 

Även vi.

Det behöver inte vara antingen eller.

Antingen city-storstad eller Mulle-skog.

Man kan vara både och.

Det är ju det fina.

Att uppskatta båda världarna.

Det är ju först då det blir mångfald och nya ideér och nya trender.

 

Så.

Ryggsäcken packad för nollgradiga temperaturer, underställ gånger två och goretex skor.

Blir bra det här.

Förbannat bra med referens till vårens utbildningstillfälle.



 

Och mitt mat-kit, det kommer lysa upp tillvaron där kring lägerelden imorgon kväll i pannlampornas sken medan vi sitter och byter erfarenheter och tips och samlar kroppen full av nya kunskaper.

 

Maja

MELLANMÅL

 

Första dagen idag där det lämnades direkt kl 09.

Utan trygga mamma eller trygga pappa.

Två veckor inskolning i väldigt lugn takt är över.

Men vi fortsätter med detta lugna.

Tills jag står med en arbetsgivare har vi inget att stressa mot.

 

 

Två trötta barn hämtades halv två idag.

När man kommer hem och avverkat alla -saknat dig och -längtat efter dig och alla spännande saker jag vill höra dom berätta om så är det dags att fylla på magarna med mellanmål och idag tillbringade vi den tiden i lekrummet.



 

Så satt vi där.

Vi det lilla lilla bordet, på dom små stolarna, med vuxenservisen jag tycker är så formidabelt fin, med smörgåsar och fingerchokladkex och konverserade och ännu mera -saknat dig och -längtat efter dig avverkades.

 

Och att Alice sovit bredvid Emma igen på vilan.

Hon sover djupt i två timmar på Solen.

Bredvid trygga lilla Emma.

Samma stadiga byggnad som Alice och ett lugn som en filbunke.

Alice uppskattar det.

Det trygga.

Igår hade dom fnissat som två små flickor innan dom hand i hand hade somnat.

Jag kan riktigt se dom där bustrollen framför mig.

 

Det går bra på förskolan annars.

Men det är alltid lika härligt att komma och hämta dom.

- Mamma Heeeej!

Kärlek i luddiga hjärtat.

 

Idag åkte vi dessutom ståndsmässigt hem.

Annars promenerar vi dom 45 minutrarna med vagn och Julia på ståbräda.

Men i dagarna två har vi provkörningsbil hemma.

 

Idag nyttjades den till max.

Landsväg, skog, backa, panikbromsa, testa reglage, åka och storhandla, inse att max 6 stora ica påsar får plats, testa om våran Urban Jungle går in, det gjorde den inte.

Volvo V40, not so big.

 

 

Va, säger ni.

Volvo?

Var det inte Kia ni skulle ha?

Johodå.

Men när leveranstiden på en helt ny 2013 lovats till två veckor men sedan revideras till 3 månader, dvs vi kan ha den i november, då får man snabbt som ögat åka till ännu en bilhandlare och hojta.

- Hojj hallå vad har ni som är leveransklart helst igår?!

Så vi testar en V40.

 





Men, vi tar mellanmålet i lekrummet, som tre små tanter, och leker med dockhuset när vi ätit klart.

Dom har inte varit på förskolan idag sa Julia.

Idag slapp dom som hon säger.

 

Vi tar sista förskoledagen imorgon.

Avslutar den med gruppfotografering, sen tar vi ledigt och kommer tillbaka på tisdag.

 

Maja

EN LISTA MED DJUPARE SYFTE

 

 

En skapad närvarolista.

För Familjemullestarten.

För "mina" 15 barn.

Men faktiskt inte bara en lista med namn för skojighetens skull, det finns en tanke bakom den.

En tanke om att skapa medvetenhet barnen emellan.

 

Fokus på närvaron sätts under matsäcksstunden.

För att vissa barn vill gå omkring att äta, andra ha lugn och ro och sitta ner.

Om fokus läggs på närvaro-momentet kommer varje sittunderlägg ha en barnrumpa sittande på sig.

Dessutom kommer en medvetenhet om varandra.

 

Vem var på Mulle och vem var inte.

Vem var saknad och vem var där.

En djupare gruppkänsla får chansen att skapas och en trygghet för dom barnen som inte är med alla gånger, man vet att man ändå nämns vid namn, man vet att ens egen lilla björkbit flyttas till kolumnen Hemma, man vet att man räknas, att man är viktig, trots att man inte är med där i skogen just den söndagen.

Så trots att det egentligen bara är ett utprintat papper med tre spaltningar.

Barnens namn, Hemma och Skogen.

Uppsågad björkpinne jag borrade hål i och trådde halsbands-resår igenom efter lamineringen så är det så mycket mer.

 

Den är en grupptillhörighet, kamratskap, omtanke och vänskap.

Och det mina vänner, är inga dåliga grejor det.

 

 

 

 

 

 

 

Ps...

Det var inte helt lätt att pilla igenom resåren, men mödan värt.

Jag fick även såga till björkpinnar att nita fast lodrätt bakom pappret eftersom det ville böja sig av kraften från resåren.

 

Maja

 

 

 

SÖNDAGSKALAS FÖR MAJA

 

Inte mindre än tre kalasinbjudningar hade dimpit in till barnen till just idag så vi for iklädda extra gott kalashumör för att fira kompisen Maja vars inbjudan kommit först.

Tre år, en stor dag och det firades med en mängd små kompisar, falukorvslunch från kalaskiosken genom fönstret, glasstårta med blåbär och skattjaktsletning och sagoläsning.

Icke att förglömma en väldig mängd lek och en väldg mängd kaffe för mamman i huset som också fick kalasa sig lite.

För att summera det hela kan vi med lätthet säga att det var en fantastiskt fin söndag och en fantastiskt liten treåring som vi sjöng och hurrade för.





Det ska ju synas vad det är man ätit...eller?

 



 



Sagan om "Någon" var startskottet för den planerade skattjakten i samma anda som huvudrollsinnehavaren i boken.









Maja

 

ALICE CHOICE

 

Servettval gjort utav Alice till middagen.

Jojj-Jojj skulle det vara.

Rosa är favoriten.

Och snyggt nedtryckta i glasen icke att förglömma.

 

Fantastiska unge!

Maja

PORSLINS-LOVER

Visste ni det.

Om ni tittat in och gläntat i våra skåp och lådor så vet ni.

Om ni slängt ett öga in i vårt vitrinskåp så vet ni också.

Att förutom min stora passion för skor månne kärleken till porslinsmuggar, koppar och serviser inte komma så långt efter så ni kan ju lätt förstå att när jag sprang på dom här fantastiska muggarna utan öra för 10 kronor stycke nere på TGR, då var dom ju bara tvungna att följa med hem..

 

Och ja, ni läste rätt.

Tio riksdaler.

 

Så där stod dom då hela kvällen och samsades med den fina boken av Pernilla Wahlgren, en bok som har en egen historia och den är inte min utan Jonas...

 

Maja