PAPPAS HJÄLPREDA

Snickartjejen

Som ska hjälpa pappa att måla fasadplankor

Stundens allvar.....eller mest urtrött på att hon inte får börja måla snart

Kram

I PLASKETUNNAN

Vilka blötdjur till barn jag har.

Åtminstone den största, den minsta fick för sig att badtunnan rymde krokodiler på botten så hon var en smula spak tills pappa Per fick intyga att så inte var fallet.

För nej, det hjälpte inte att jag sa det.

Lät kanske inte alls övertygande eftersom jag också tillhörde kategorin att jag inte hade den minsta lust att stoppa ner kroppen i plasketunnan.

Och så känner ni ju mig vid det här laget.

Utomhusvistelse, barn och ett pekfinger som skulle kunna bränna av tusen bilder på en och samma eftermiddag med det stora objektivet för att där blir bilderna som jag vill ha dom..

Så också denna dag gick fingret lite bazzoka kan jag lova...

Och nej.

Mammas övertygande - Det finns inga krokodiler på botten

hjälpte föga...

Tills Emma och Natalies pappa kom med räddande övertygelse.

Då gick hon med på att bada en liten stund.

Det stora sjöodjuret var inte det minsta nödbedd och var den som låg i längst och simmade även sedan alla andra både hoppat ur baddräkter och fått på sig torra kläder....

Skeptisk... :-))

Så, vi spenderade det mesta utav dagen där.

Med bad och lunch och lek och krocket och Uno spel och studsmattehoppning och så avslutningsfilmen från förskolan...

En bra dag helt enkelt.

En sån där som återigen ger magbubbel och skratt i veckor efteråt.

Kram

ALLA DESSA MASKINER

Den ena större än den andra.

Den ena förstör mer än den andra.

Den ena klarar mer än den andra.

Tappat räkningen på alla macho-manliga vidunder som styrt och ställt och fullkomligt gjort vår framsida till en krigszon.

Just nu är uppfarten urgrävd med 40 cm djup på markerade ställen och för att komma från stora entren till gruset och bilarna får vi balansera på lastpallar...

Mmmmm...glamoröst och fint serni.

Hela plattan till gamla garaget krävde ännu en mastodont maskin för att bilas bort och i fredags kördes materialet bort....

Så.

Det ser f-ö-r-j-ä-v-l-i-g-t ut just nu men det blir bättre.

Det kommer bli bra.

Det känns bara jäkligt långt bort.

Men hey.

Snart är vi där.

Takstolarna kommer vecka 28.

kram

ADAMS KALAS I SKOGEN

Söndag och veckans sista dag.

En dag som vi spenderat utomhus i gassande sol medan Jonas byggt och byggt och byggt.

Julia har varit några hus bort på maskeradkalas hos kompisen Wera vilket tar oss snabbt en vecka tillbaka när vi spenderade timmar uppe i våran fina skogsglänta för att fira Adam.

Vilken dag och så fint dom gjort det.

Med stationer och pyntat och långbord med mat och hinderbana och knatte-orientering.

Solen srålade och 17 barn sprang runt.

Jag tror inte jag skriver så mycket mer, ni får se helt enkelt.

Adam, Julias stora kärlek.

Och Alice, en utav mina stora livslånga kärlekar.

Som spatserade iväg lite som hon kände för det eftersom hon kan den där Gläntan.

Vi hittade kojjan och hon pratade och styrde och sjöng och gastade om vart annat.

Härliga fina envisa unge.

Det bästa kalaset på evigheter summerade vi Adams femårsfirande.

Det var alltihopa tillsammans som gjorde det.

Solen, det fina dom gjort, maten och alla fina fartiga barn.

Och självklart platsen.

Våran Glänta.

Kram