Man lär sig att kissa lite sittande på sniskan och att skriva bloggar med pekfinger-valsen.
Man gör det så gärna, man har inget val, och hade man ett val hade det ändå varit lätt. Jag byter inte ut min apa på axeln, jag byter inte ut dom där små händerna som rör sig över min hud där pjamasen inte täcker, byter aldrig ut kräks-dregglet på axlen eller bröstmjölksandedräkten mot min hals..
Underbara Apa, häng där, kläng där, kräks och dreggla, det finns ingenting jag hellre skulle vilja byta bort mot allt detta.
Älskar dig!
Mamma
2 kommentarer:
Hon är underbart söt.. er lilla apa..Kram Malin
Skicka en kommentar