Nu knallar hon runt massor och jämt.
Hon går från ett rum in till ett annat.
Hon reser sig, går, tar stöd om det behövs och går igen.
Nu får jag hålla stenkoll på altanen så hon inte går över kanten i all iver.
Om hon är lycklig?
En helt ny värld har ju öppnat sig och det går mycket snabbare än att krypa.
/Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar