Det var sensommarkväll och det var tid för kvällsmat.
Vi packade matsäckskorgen och badkläder för att ta oss ner till sjön där vi skulle förena middag med bad och skriva vackra ord i sanden.
Jag tror, och vill tro, att vi är en familj som drar nytta av varenda vacker minut vi kan.
Alla stunder av tillsammanstid som vi kan få är världefulla.
Alla minuter av barnahud i knät och kladdiga Alice pussar.
Att ge dom upplevelser.
Ta tillfällen och göra det bästa.
Oavsett veckodag kan man göra saker och vardagen annorlunda och mera minnesvärd.
Att njuta kvällsmaten utomhus, på stranden, är en utav dom sakerna man kan förgylla vardagen med.
And so we did.
Och medan jag plockade upp det medhavda roade sig Kärleken och dom små med att leka tafatt.
Hysteriskt roligt om du frågar dom som med skräckblandad förtjusning låter sig jagas, och kittlas.
Min man.
Min Kärlek.
Den vackraste jag vet.
Han som gör mig till en bättre.
Han som ser mig och hör mig.
Som kan bli tokig på min impulsiva sida och det där envetna Jag-kan-själv.
Pö om pö lär jag mig, att ensam inte är stark, och att man får be om hjälp. Att det inte finns något svagt i att vara stundtals skör över saker man inte rår över.
Varje dag tänker jag, vilken ynnest att vi fann varandra.
Att jag får leva med honom.
Att vi fanns. Att vi fann.
Att vi älskar.
Kärlek
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar