fredag 2 november 2012

Att ha lite älvor omkring sig




 
Älvavingarna låg kvar i vardagsrummet under kvällen.
Och vi myste där inne och Alice gick och plockade upp vingarna och stretade med dom ett tag, kom fram och visade med tydliga anvisningar och läten att dom där vingarna, dom ville hon prova.
Och så gick hon där, flaxade med trollspöet och sprang omkring, snurrade runt, ramlade av yrsel, dansade runt, armarna i luften och vift vift med spöet.
En liten liten Älva medan mörkret gick från dovt till knallsvart och vi gick runt och tände upp lampor i huset och la in mer ved på brasan och förberedde för en kväll utan pappa J som var på möte.
Murriga burriga torsdag.
 
Maja
 

Att lära sig


 
Hon vill äta själv nu, våran lilla Thore Skogman kopia.
- Ska jag hjälpa dig Alice?
Det följs alltid av ett bestämt -Nä!
Och så äter hon själv, oftast med bestick, men även med händerna, beroende på val av mat.
 
Men hon är glad den där Alice.
Väldans glad.
Och busig.
Och testar.
Om jag tillrättavisar henne tittar hon på mig med glittrande ögon och bestämd mun.
- Nä..
Och så springer hon, på snabba små ben som trumpinnar mot golven.
Och så har hon börjar nynna.
Hon kan sitta och nynna, eller ligga och nynna, lite för sig själv.
Lite na-na-na-na och så lite hummande.
Och på Imse Vimse hänger hon med med armar och händer och ugglan i trädsången han Hoar och Hoar..
Men vill hon inte sjunga, då går hon fram och håller för munnen på vederbörande.
Japp, man kan förmedla sitt budskap även utan ord.
 
Maja

Att njuta godsaker från Östgötta-trakten




 
Åh jag har ju glömt.
När Therese och Oskar var här hade dom ju med sig en stor påse full med godsaker åt oss.
Sådana där läckerheter, närproducerat från Brunneby.
Alldeles nära min gamla barndomshåla.
Vi brukade cykla dit..
Nu kom hon alltså med en påse full av Rabarbersaft och mouserad fläder och sån där ypperligt god apelsinmarmelad i konsistens som jag kan äta direkt ur burken...
Hallonsylt till åannkakor och goda goda små knäckebröd.
Dessutom smaksatt honung.
Åh om ni visste vilken sucker för honung jag är.
Helst ska den vara så där stenhård så jag måste karva med en sked för att få mig en tugga, och jag har det i te, eller äter det ur burken...
Och den här var smaksatt med citron och hjälp vad det var gott.
Och igår så bakade jag biscotti med detta som smaktillsats.
Mummelimumma.
 
/Maja

torsdag 1 november 2012

Att upptäcka en överaskning

 
Elden sprakar även denna ruggiga torsdag och halsen tjocknar vidare på mamman.
Så idag väntande något spännande för Julia...
Redan vid frukosten hade vi pratat om det, att det kändes i luften, att något mystiskt skulle ske...

 
Det mystiska riggades utav mamman när Alice vilade och Julia pysslade med dockorna i sitt rum...

 
Men sen....vi var tvugna att ta på oss våra älv-vingar och trollspön...

 
Och snurra runt i piruetter och snirkla runt med spöna.
Flaxa runt i alla rum för att se om något mystiskt hade skett just där...

 
Och jo, även mammam fick ha älva-vingar och piruetta sig runt där i köket.

 
Och när vi kommit så långt som till vardagsrummet, så skedde det.
Där, där stod ju något som inte brukar stå där..

 
....och därilåg något inslaget

 
och ganska stort så man fick öppna taket

 
ett paket...Från?

 
På lappen stod det:
Kramar från Tingeling

 
Tingeling tingeling....
I paketet låg filmen, om när Tingeling föddes.
 
 
Inte nog med att Tingeling flugit runt här och pysslat med spännande paket och mystiska föremål så stod det en bricka full med godsaker och varm choklad där och väntade..


 
En betagen Julia som knappt var kontaktbar när filmen visades

 
Och filmen, ja den var lika bra som den vi såg på bion.
Så där så man blir lite rysig i själen för den är fin och bra och spännande och finurlig och snäll och rar och familjemysig på en och samma gång.
 
- Mamma, tänk att Tingeling har varit här, sa Julia.
Tänk att hon visste att jag önskade det.
Såg du henne mamma?
 
Och det gjorde jag ju inte...
Ibland får ju mammor Tingelinga sig lite.
Kram Maja
 
Ps, för släktens vetskap så är alla Tingeling filmerna inköpta och ligger nu väl gömda i presentlådan för ruggiga dagar eller bara när man behöver det som bäst..eller som julklapp eller kalaspresent.
Och en present är ju inte bara en present, en present blir ju bättre om den följs av lite spänning och mystiskt letande...
Dom uppskattas oftast mer då.



Att få hit vänner












 
Mamman vaknade med samma ömmande hals och energinivå på noll pga lika mycket krokighet i hälsan som av vakna timmar under natten.
Men vi inväntade vännerna Maja My och Julia för några timmars lek.
Under flera timmar så lekte dom Dora, efter lite diskussion om vem som skulle vara Dora och vem som skulle vara Boots så enades dom om enhälligt att dom båda kunde vara Dora.
Storasyster Dora och lillasyster Dora.
Dom letade Gömma Nyckeln som i dettta fallet var virkade ägg och bakelser, det ritades skattkartor och byggdes med både smålegot och stor legot.
Vi fikade på måndagens bakade bullar och mamma Mu gräddade våfflor till den sena lunchen.
Mamma Julia gav sig den på att få ihop lill-Julias alla duplo-set, utan bilder.
Och det är många hon har, Sjukhuset, Zooaffären, campingfamiljen, Nalle Puh, ondgården, Cirkusen och villan...
Det lästes sagor med samlad tropp inne i soffan och Alice ville mysa nära med lilla Maja.
Gosa panna mot panna med nakenfisen.
Det är fint det där.
Trots att dom inte alltid är överens så enas dom, och hjälps åt, och är väldigt trygga med varandra.
Dom där fyra små pluttarna.
Och kaninen..jodå, den tillbringade den mesta tiden i lilla Majas famn, igår med.
 
Kram Maja

tisdag 30 oktober 2012

Att vara Alice







 
Att vara Alice är lätt.
Vi förstår ju vad hon säger och menar med sina ord, läten, grymtande och kroppsspråk.
Hon förstår dessutom det mesta vi säger och ber henne om.
Hon kan peka ut dom flesta kroppsdelar.
Hon kan hur dom vanligaste bondgårdsdjuren låter och vilka dom är.
Hon kramas med dom mest fantastiska armarna runt halsen och älskar, älskar att borsta tänderna och bada.
Jag är lite nervös över nästa veckas besök hos tandläkaren med Julia.
Alice kommer löpa amok när hon ser alla tandborstar.
Grymta så där och springa runt och steppa med fötterna.
Vara så där Alice.
Så där innerlig.
 
Idag har Alice levt rövare i schäslongen.
Eller rövare.
Hon lekte nog mer herren på täppan och skulle kolla modighetsgraden på sig själv.
Den var hög.
Ja schäslongen också.
Hon damp ner och tog emot sig med huvudet innan jag med Lucky Looks hastighet fick fatt i henne.
Herregud vad den ungen är snabb.
Stor bula men annars inget.
Sjukvårdsupplysningen påpekade dock att vi ska hålla koll på henne varje halvtimma inatt.
Helst väcka henne.
Varje halvtimma.
För att se.
Gissa vem som kommer vara krokig imorgon.
Misch.
Älskade Unge.
Glada fis.
Och när hon skrattar vänner, ja då känns det i hela kroppen.
Den där Tore Skogman gluggen liksom bara kluckar och guppar.
Och det, det är kärlek rakt igenom.
 
/Maja
 

Att ha en lugn dag

 
Påfyllt med härliga tyger i massor....
Det finns alltid lite ideer i huvudet på mamma Maja..
 
Åh vi ställde faktiskt in dagens lekdate med My Maja och Julia.
Jag somnade krokig och hals-värkig och vaknade etter värre.
Så efter lite ombokningar av Bvc vaccin som skulle tagits imorgon på Alice, som också är snorig och då inte ska ta, så kommer dom hit imorgon istället..
Så hade vi en lugn dag idag.

 
Det har under en veckas tid lite drygt konstruerats mönster så hjärnan började ryka och klipps mönsterdelar och nålats så det bara, ja just det, baaaaarrrrraaa ska vara att sy ihop och köra finliret sedan....
Det har inte orkats idag.
Men det som ligger i den där högen är en hiskelig massa tights, trikå volangklänningar, fyra pyjamasar och lite till....ganska mycket till.

 
Det som orkades idag var att hålla Julia sällskap där nere medan Alice sov.
Julia ville limma klistra och vi drog fram klistermärken, limstift, gamla tygblommor, sprattelgubbar och papper...
Det får gärna bli lite kaos, det är ju det fina med vårt hobbyrum, vi kan gå ifrån....

 
Förutom siffror och bokstäver (som hon kan massor!!) så är pussel bra hjärngymnastik och ibland vill hon ha lätta men idag tog vi det svåra.
Massa massa små små bitar, med mycket färger och bilden är lite otydlig och liten där man ser hur det ska se ut.

 
Ibland vill hon ha hjälp men oftast vill hon bara att jag ska vara sällskap.

 
Den här fröken som förutom dockhus på önskelistan har: Hund.
Japp, hon önskar sig en hund.

 
Hon har lärt sig skriva
Ha en hund.
Och det är det hon vill.
I en pekbok sedan bebistiden har hon hittat en hundsida.
Den berättar och pratar hon om.
Och att hunden hon vill ha ska heta Orvar.

 
- Mamma, det här önskar jag mig av tomten.
1: (jo hon säger så) Dockhus
2: En hund
3: Saker till hunden
4: Trä-grönsaker som man kan dela och sen sätta ihop, sånna som Adam har
5: En riktig kanin, som kan hoppa och vifta på öronen, som Ines kusin har....
Ja, fem saker önskar jag mig, det får vi komma ihåg mamma.
1,2,3,4 och 5, fem saker, bara det.
 
Jahopp....
Rena djurfarmen.
På min fråga varför just en hund blev det självklara svaret att hundens päls var mjuk.
Att Simons päls var lika mjuk spelade ingen roll.
Vart vi skulle göra av Simon om vi istället blev med hund hade hon också svar på.
- Mamma, vi sätter ut han på Blocket! Jaaaa, vilken bra ide jag hade!
 
Ja, många bra ideer har hon.
Och frågor.
Som den om varför bebisarna kommer ut från mammornas snippor och inte där bak.
Jaha....ska man redan börja svara på det alltså.
Försikommen, ja det är hon.
Underbar och älskad, ja det är hon.
 
Ikväll har hon och Jonas dessutom varit på gymnastiken.
Medan Alice strax före dom kom hem satt vi grinden och frågade
- Jijjia?
- Julia kommer snart.
Då nickade hon och viftade på fötterna lite.
- Väntar du på Julia Alice?
- Mmmmm....
Stor Lycka när hon äntligen öppnade dörren kan jag lova.
Syskonkärlek.
 
/Maja

Att få sig en färgschock

 
Nytt i hobbygarderoben.
Chockfärgade målarbrallor kom Jonas hem med i lördags.
Jättefina.
Mina vita blev helt förstörda när jag vaxade tjejernas rum...
Nu kan jag fortsätta med alla mina projekt här hemma med stil.
/Maja