Att vara Alice

 

Att vara Alice är lätt.

Vi förstår ju vad hon säger och menar med sina ord, läten, grymtande och kroppsspråk.

Hon förstår dessutom det mesta vi säger och ber henne om.

Hon kan peka ut dom flesta kroppsdelar.

Hon kan hur dom vanligaste bondgårdsdjuren låter och vilka dom är.

Hon kramas med dom mest fantastiska armarna runt halsen och älskar, älskar att borsta tänderna och bada.

Jag är lite nervös över nästa veckas besök hos tandläkaren med Julia.

Alice kommer löpa amok när hon ser alla tandborstar.

Grymta så där och springa runt och steppa med fötterna.

Vara så där Alice.

Så där innerlig.

 

Idag har Alice levt rövare i schäslongen.

Eller rövare.

Hon lekte nog mer herren på täppan och skulle kolla modighetsgraden på sig själv.

Den var hög.

Ja schäslongen också.

Hon damp ner och tog emot sig med huvudet innan jag med Lucky Looks hastighet fick fatt i henne.

Herregud vad den ungen är snabb.

Stor bula men annars inget.

Sjukvårdsupplysningen påpekade dock att vi ska hålla koll på henne varje halvtimma inatt.

Helst väcka henne.

Varje halvtimma.

För att se.

Gissa vem som kommer vara krokig imorgon.

Misch.

Älskade Unge.

Glada fis.

Och när hon skrattar vänner, ja då känns det i hela kroppen.

Den där Tore Skogman gluggen liksom bara kluckar och guppar.

Och det, det är kärlek rakt igenom.

 

/Maja