onsdag 16 september 2009

Vardagsrummet





Jag har lovat bilder på vardagsrummet, det rum som är mest klart...förutom alla bokhyllor och att vi vill ha en ny mullvadsfärgad matta, och jag vill betsa bordet mörkbrunt :-)
Men annars så...
/Mamma

Pusskalas




...och korv-matning..

/Mamma

Trollskogen





Gick åt ett annat håll idag på promenaden och hamnde i en trollskog. Kan ju inte påstå att jag skulle vilja gå där ensam en kväll...
Men det är helt fantastiskt att några minuters väg från dörren så har vi all denna skog, en riktig "Mulle" skog. Med bäckar, granar, björkar och snår, lingonris och säkert en massa svamp. Kossorna såg vi också men Julia blev mest trött av all skogsluft och däckade i vagnen...
kram Mamma

Julia och Simon mys

Simon accepterar väldigt få barn. Men Julia får göra vad hon vill och han ligger snällt kvar och bara spinner när hon ska mysa, pussa och klappa..

Våran solstråle


från jennys blogg.
kram mamma

Varde ljus..

...i hallen.
Två ursnygga plafonder finns nu redo för uppsättning nere i entren.
/Mamma

Cykeltur



När Jonas kom hem tog vi på oss för en cykeltur, solen sken och kvällen var underbar.
Men först så var stolen tvungen att justeras då jag ej kunde trampa utan att slå i Julias fotstöd. Sen så tog inte min bakbroms, ganska viktigt då vi nästan bara har nedförsbackar, och så satt mina växlar fel och att bakdäcket saknade tillräckligt med luft för en extra packning på dryga 11 kg gjorde att tjusningen med att cykla försvann och vi vände efter en stund.
Julia uppskattade nog det hela och sysselsatte sig med att pilla på min redan trasiga sadel, och att hålla upp sin hjälm då den bara ville kana ned i pannan på henne. Jaja, vi justerar allt till nästa cykeltur och hoppas på en lika skön septemberkväll då.
Kram Mamma

Det rök från vårt tak!



Det var frostigt och kallt, och solen började sakteliga värma taket över trädkronorna. Jag hade lagt Julia på altanen att sova i vagnen och stod i godan ro och vaggade henne, stunden innan hade jag sagt -Känner du Julia, det luktar så där eldrök som när vi eldade i kaminen i lördags, fast det är ju inte vi som eldar nu..
Och så tittade jag upp mot vårt tak, vid skorstenen och där pyste det ut vit rök, massor, det bara steg mot himlen. Hjärtat började dunka och ångesten...Jag ringde Jonas, hur skulle jag veta vad jag skulle göra, ringa 112..? Det barnn ju inte...
Jag ville att han skulle köra hem och titta uppe på vinden så inget låg där och pyrde sedan vi eldat i helgen.
Men det var många tankar som flög genom skallen. Ska jag rusa in och packa ihop det mest nödvändiga om det helt plötsligt bolmar upp och brinner? Vad ska jag prioritera. Vad behöver Julia ha dom närmaste dygnen? Hur många blöjor? Hur mycket välling? Var ligger våra framkallade foton? Hinner jag packa ned den viktiga pärmen med dokumenten om vad vi äger och har så vi kan bevisa mot försäkringsbolaget?
Var är Simon? Vad behöver vi? Ska jag kanske inte ens stå kvar på altanen??
Jonas kom..och gick upp på taket. Som tur var så pyrde det ut lite rök även när han kom, för på bild fastnade det inte. Vit rök bådar ju förvisso alltid, oftast gott har jag förstått, men rök överhuvudtaget är aldrig gott i min värld. och absolut inte i kombination med att vara ensam hemma med min älskade, över allt annat, dotter.
Han hittade ingenting.
Och facit var nog detta med varmt och kallt.
Så, många av er där ute kanske hade insett detta från start. Kallt frostigt tak, varm sol = ånga.
Men jag gjorde inte det och skjut mig inte för det.
Jag har sett vatten som förångas men aldrig på detta sättet, att det pyr ut GENOM taknocken, inte att det steg upp från den. Det jag såg var att det kom ut rök från dom kupade nockpannorna, inteatt det steg uppåt.
Att det dessutom luktade som när vi eldat dagarna före kan sätta igång vilka tankar som helst i huvudet. Jag har aldrig ägt ett hus, jag har aldrig haft anledning att undersöka hur det ser ut när frosten stiger från hustaket.
Det enda som for genom huvudet var att detta är vårt hus, vårt liv, våra livsbesparingar, och nu ryker det från vårat tak!!

Jag gillar inte vatten, och jag är rädd för eld. Är det då så konstigt att man reagerar? Jonas ville såklart göra sig lite lustig över det skedda, men hur skulle jag har reagerat då? Helt ignorerat att det pyrde (rök) och bara tagit för givet att det inte var något fel. Med ansvar för Julia?

Som en skön kontrast till morgonens "trauma" så kom Vera och Alva förbi vid tio tiden och vi åkte till Ikea...
Kram Mamma, något lugnare idag.

Gåtan löst..

Jonas hittade spår, det är en sån häääär....
Tror han.
Mamma

tisdag 15 september 2009

En härlig promenad

Måndag morgon kom otroligt snabbt i det Lerumska hemmet efter helgens pyssel och besök av Natalie och Daniel i söndags...
SOlen sken stundtals och Julia och jag tog våra små ben och knallade våran promenadsträcka till sjön och ned mot city.
Ljuvliga sötaste unge är hon och får drillioner pussar varje dag.
Och pussas är något hon själv gladeligen gör och slabbas rejält ska det göra.
Hon är härlig, våran Julia, en kramgo sak med bus i blick.
kram Mamma


- Är du klar då mamma??


- Ut och gå är roligt!


-Nu går vi!


För Julia finns det alltid något att titta på, eller titta efter, eller upptäcka, eller smaka på..kottar, gräs och annat.


Precis vad som helst är intressant att beskåda, även en liten fläck på vagnen..

Och ännu en...

En till...

Julia går..

Har vi glömt att säga att damen går nu? Helt utan stöd som hon gjort tidigare. I lördags bara släppte hon och började knalla och går nu mest hela tiden och lååååååånga promenader, från sitt rum, genom allrummet, vid nivå skillnaden mellan allrum och kök sätter hon sig ned, kryper ned och sen ställer hon sig upp och går vidare med siktet mot vardagsrummet och slänger sig på schäslongerna. Duktiga unge!! Åh vad vi älskar dig!! Kram Mamma

Huset om kvällen....




Lite svårt att se men vi har lovat att visa för några..Det är spottar som lyser både upp och ned.
Belysningen är nu satt två vid entren, två vid vardagsrummsfönstren på altanen. Det är inköpt och väntar på installation med lite konsultation av farfar, fast det vet han nog inte om ännu, fniss...Två till på altanen, sen ska vi ha på baksidan vid den altanen och sedan även på den nya carporten..Många lampor blev det.
Kram Mamma

Vi gör om...

Den här helgen var det arbetsrummets/gästrummets tur att ansiktslyfta och de innebar att måla golv- och taklister, tapetsera, måla, lacka garderoberna, byta handtag på domsamma och mörkbetsa skrivbord och hyllor...
Vi fördelar det så att vi gör det vi är bra på. Jonas är en hejjare på att tapetsera och jag på att måla....får man tillägga att jag tycker det är URK att måla lister..
Men fint blev det, nu är det bara sista piffen kvar, som Simon och Thomas alltid säger. Och första man att inviga det som gästrum blir farfar och tant Gunilla som kommer om en dryg vecka. Jippi!!
kramar Mamma


Pappa mäster-tapetseraren..






Tapeten går i silver, glansig, med blommor med rosa inslag i...superfint.
Före och efterbilder kommer lite senare, efter "piffen" tror jag så hååååååll ut gott folk.
/Mamma

Utflykt vid sjön

Fredag och solen värmde, då packade Julia och jag vagnen full av saker, det var hink och spade, grillkorv, vatten och välling och kaffetermos och bulle. Sittunderlägg och varmtröja. Vi ställde siktet på stranden vid sjön. I hopp om att få sällskap av ankor, eller barn. Vi fick mer än så, en superhärlig eftermiddag, halva stranden med oss hem, magen full av korv och bulle och vi hade sett både bussen, hundar, barn och byggt sandslott (som fröken raserade direkt)
När man sedan kommer hem och har brallan full av sand är det bad det enda som hjälper så det fick pappa ta sig an. Att bada är något fröken älskar, när man efter tjugo minter tar upp henne är det GALLSKRIK då hon glatt skulle kunna tänka sig att fortsätta bada till solen går upp...
Kram Mamma





Någon har varit på besök....

Är det en sån hääääär.....

...eller en sån häääär som har ätit på våra äppleträdsgrenar månntro??


/Mamma

lördag 12 september 2009

Storleken HAR betydelse...


Gigantiska hussiffror inköpta och uppsatta, blomkrukorna på plats, saknas bara en.."Blommorna" planterade, utebelysningen uppe...
Visst är det fint, och skillnad mot när vi anlände till huset då det både saknades belysning och entretak. I vår blir det marksten och lite annat.
Kram Mamma

fredag 11 september 2009

Modevisning






Ljuvliga Julias kappa är klar...
Funderar på en ullig variant till vintern.
Kram Mamma

Läs...Berörs...Bidra....

Man gråter, man lider, man läser och kan aldrig förstå..
http://denstarkastestjarnan.blogg.se/
Den handlar om Viktor..
Kram Mamma

torsdag 10 september 2009

Familjedaghem



Dagisångest.
Jag har redan känningar av dagisångest och det är ca året kvar tills hon eventuellt får en plats.
Jag vill inte.
Att Julia klarar det har jag inga tvivel på. Men jag?
Hur klarar man en hel dag, fleeeeeeeera timmar utan dom obligatoriska kramarna, dom geggiga slemmiga pussarna, bananluktande händerna och den där ljuvliga lilla människan som jag älskar över allt annat??
Nä fy och usch jag vill inte.
Dagis....bara ordet är ju hemskt fult.
Lite glad blev jag då jag igår fick reda på att det faktikst fortfarande existerar dagmammor. Jag trodde de var en utdöd sort.
Varför jag inte hittat informationen om det förens nu är för att det heter inte dagmammor, det heter Familjedaghem. Hör ett så vackert ord. Mycket bättre än DAGIS.
Så nu ska jag ta reda på allt om detta. Var dom finns. Hur det fungerar.
Dagmamma är personligare, iallafall är det min erfarenhet då jag alltid varit hos en. Först Mamma L som tyvär dog i cancer,hon hade världens bästa lekstuga,ett spännande loft och vi brukade göra pärlhalsband vid hennes köksbord...sedan hos min kära Mamma Gittan.
Dit man kom tidigt innan mamma åkte till jobbet. Kurt, Gittans man hade inte ens åkt med sin lastbil många av gångerna och hans kylväska med lunchmat i stod alltid på en pall vid kylskåpet i köket. I skåpet bredvid kyl och frys hade Gittan alla våra pysselsaker och pennor och papper. Jag lärde mig skriva skrivstil hos Gittan. Jag och Yvonne. Hos Gittan fikade vi vanilj wafers på den lilla farstukvisten vid "fin-ingången" när det var fint ute. Och hennes stuvade makaroner var dom bästa.
Om vi inte var så många barn så fick vi vara på övervåningen och prova hennes skor. Hon hade fina skor. Vi lekte lekar i deras stora hall. Kurts arbetsrum var på dagen vårat lekrum. Skogen med som fanns utanför. Det var liksom alltid roligt och personligt, som hemma fast ändå borta, fast ändå inte. DET vill jag att min dotter ska känna. Att hon om 30 år ska sitta och minnas stora delar av hela sin dagmamme-tid som något bra. Hur många dagisbarn gör det?
Dagmamma..ett år kvar, hua.
Kram Mamma

Lugn stund

Har man sällan som småbarns mamma och hemma på heltid.
Så denna koppen kaffe, runt elva tiden när Julia sover middag,köket är städat, sängarna bäddade, allt plockat och eventuell tvätt instoppad i maskinen, jar har fått duscha i lugn och ro och solen värmer sakta men säkert ute på altanen, den här stunden smakar kaffet som allra godast!

Kram Mamma

Efter regn kommer solsken, efter feber kommer promenad

Efter att vi haft sjukstuga i några dagar så fick Sessan ge sig ut på promenad, väl inpackad gick vi promenadvägen ned till sjön. Man blir så bortskämd. På en kort gång på ca fem minuter har vi världens vackraste promenadväg med hela sjön som brer ut sig intill, men guppande båtar som guppar vid alla dom små bryggorna som folk lagt ut efter kanten, solen som speglar sig i ytan och allt roligt som finns att titta på. Har vi tur så kommer det alltid någon häst och går förbi, och hundar möter man nåstan alltid. Det är otroligt vackert och härligt. Julia blev dock matt och somnade som en sten efter en stund och när hon vaknade var hela huset fullt av ungar, Minna med Jamie och Caitlin hade kommit förbi på en liten fika och gud så glad Julia blev för sällskapet. Ja mamma med såklart :-)
Kramar M


Promenadklädd i sin nya mössa och gå vänliga skor.


Fast mössa är ju aldrig uppskattat..


Så inte idag heller..


Fast får jag föröska ta på mig den själv, då vill jag ha den.


Äsch, vi struntar i mössan mamma :-)

onsdag 9 september 2009

Oj vad tiden går fort!


Rätt som det var så knackade det hårt på dörren och där utanför stod en liten tjej Helen från blomsteraffären Rallar-Rosen här i Lerum.
Ett blomsterbud på tisdag?
Från Vem? För Vad?
" 2,5...Älskar Dig Över Allt Annat" stod det på kortet. Och Boven var sambon.
Javisst ja...det var ju den 8 september, två och ett halvt år sedan den där torsdagen på bron vid Drottningtorget, kl 18.
Tänk vad tiden går.
Tänk vad som skett på dom här åren.
Tänk vad det är som knallar omkring på ostadiga ben i vårat kök, i vårt hus, i vår nya stad, Lerum.
Helen passade dessutom på att välkomna oss till samhället, hon bor i timmerhuset nere vid sjön.
Och blomman är jättefin, jag älskar såna, såna som inte dör efter en vecka. Som orkiden på morsdag, som nu står i Julias fönster, den lever fortfarande. jag kasnke har lite gröna fingrar ändå när allt kommer omkring.
Kram Mamma

Kamomillastad




Jag har ju letat upp mina gamla kassettband i förrådet, sen jag var barn. och är man sjuk vill man höra allt man bara kan. Sagor, sånger, allt allt...
Det har varit Monchicci (minns ngn dom små söta aporna och Tant Minells goda körsbärsmums?) och så sångband..
Men den som är mest poppis hos fröken Julia är berättelsen om Kamomillastad.
Det bästa är att hon kan sitta och bläddra i boken under tiden och bläddrar och tittar, det gör hon, och gungar i takt med musiken när dom sjunger.
Feber höll i sig även under tisdagen men låg lite lägre framåt eftermiddagen så hon sov tom ute på altanen och idag onsdag verkar hon lite piggare och mindre gegga i näsan men hon får vara inne en dag till innan vi ger oss ut i lekparken. Enda utomhus aktiviteten som skedde igår var när vi mötte pappa fullt påpälsade på gräsmattan när han kom från jobbet med dom två stora fina krukorna han köpt som vi ska ha vid vår entre....
Kram Mamma

Ps, det bästa med att vara lite sjuk är nog ändå att få sitta i pjamas och mysa långt fram på förmidddagen tycker Julia...

måndag 7 september 2009

Våran entrehall.



Så här ser tapeten ut som vi valt till hallen där nere.
Varenda vägg kommer att prydas av den, skoskåpet ska tapetseras så det smälter in, det kommer vara vita möbler och hyllor, garderoberna är och förblir vita, trappen renoveras vit med eksteg och golvet svart-grått.
Har bara inte bestämt mig för (då jag har fria tyglar i hallen pga en deal Jonas och mig emellan) om jag ska klä fåtöljen i matchande röd, eller mörkgrå med svart mönster..
/Mamma

ps, bilden är snodd.... :-)

Vår vackraste Lilla prinsessa är sjuk...



Sjuk är våran lilla sessa.
Hon har snorat sedan i fredags och värre blev det i lördagskväll då geggan hängde konstant ur näsan på henne.
Igår vid läggdags var febern 39,1.
Imorse 38,7 för att vid lunch raskt ha knatat up till 39,4 och där är vi nu.
Hon är så trött och ledsen.
Vill bara vara i knät dom korta stunderna hon är vaken. 1,5 timmas pass orkar hon hålla ögonen öppna, sen sovs det i 45 min till en timma. Just nu är det en sådan stund igen. Hon sover i vagnen, inomhus, det är hennes favorit. Vaken som sovande är det nappen och pricken som är dom ständiga följeslagarna.
Vakna stunderna lyssnar vi på sagor och äter lite smått och dricker massor.
Tandläkarbesöket som skulle ske idag för henne sköts upp till oktober.
En hängig fröken är det vi har. Som bara gråter ledsamt, sitter i famnen med huvudet lutat mot bröstet och säger "mammmmmaaaa" med näsan full av gegga.
Stackars liten.
Puss Mamma