Det var frostigt och kallt, och solen började sakteliga värma taket över trädkronorna. Jag hade lagt Julia på altanen att sova i vagnen och stod i godan ro och vaggade henne, stunden innan hade jag sagt -Känner du Julia, det luktar så där eldrök som när vi eldade i kaminen i lördags, fast det är ju inte vi som eldar nu..
Och så tittade jag upp mot vårt tak, vid skorstenen och där pyste det ut vit rök, massor, det bara steg mot himlen. Hjärtat började dunka och ångesten...Jag ringde Jonas, hur skulle jag veta vad jag skulle göra, ringa 112..? Det barnn ju inte...
Jag ville att han skulle köra hem och titta uppe på vinden så inget låg där och pyrde sedan vi eldat i helgen.
Men det var många tankar som flög genom skallen. Ska jag rusa in och packa ihop det mest nödvändiga om det helt plötsligt bolmar upp och brinner? Vad ska jag prioritera. Vad behöver Julia ha dom närmaste dygnen? Hur många blöjor? Hur mycket välling? Var ligger våra framkallade foton? Hinner jag packa ned den viktiga pärmen med dokumenten om vad vi äger och har så vi kan bevisa mot försäkringsbolaget?
Var är Simon? Vad behöver vi? Ska jag kanske inte ens stå kvar på altanen??
Jonas kom..och gick upp på taket. Som tur var så pyrde det ut lite rök även när han kom, för på bild fastnade det inte. Vit rök bådar ju förvisso alltid, oftast gott har jag förstått, men rök överhuvudtaget är aldrig gott i min värld. och absolut inte i kombination med att vara ensam hemma med min älskade, över allt annat, dotter.
Han hittade ingenting.
Och facit var nog detta med varmt och kallt.
Så, många av er där ute kanske hade insett detta från start. Kallt frostigt tak, varm sol = ånga.
Men jag gjorde inte det och skjut mig inte för det.
Jag har sett vatten som förångas men aldrig på detta sättet, att det pyr ut GENOM taknocken, inte att det steg upp från den. Det jag såg var att det kom ut rök från dom kupade nockpannorna, inteatt det steg uppåt.
Att det dessutom luktade som när vi eldat dagarna före kan sätta igång vilka tankar som helst i huvudet. Jag har aldrig ägt ett hus, jag har aldrig haft anledning att undersöka hur det ser ut när frosten stiger från hustaket.
Det enda som for genom huvudet var att detta är vårt hus, vårt liv, våra livsbesparingar, och nu ryker det från vårat tak!!
Jag gillar inte vatten, och jag är rädd för eld. Är det då så konstigt att man reagerar? Jonas ville såklart göra sig lite lustig över det skedda, men hur skulle jag har reagerat då? Helt ignorerat att det pyrde (rök) och bara tagit för givet att det inte var något fel. Med ansvar för Julia?
Som en skön kontrast till morgonens "trauma" så kom Vera och Alva förbi vid tio tiden och vi åkte till Ikea...
Kram Mamma, något lugnare idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar