Dagisångest.
Jag har redan känningar av dagisångest och det är ca året kvar tills hon eventuellt får en plats.
Jag vill inte.
Att Julia klarar det har jag inga tvivel på. Men jag?
Hur klarar man en hel dag, fleeeeeeeera timmar utan dom obligatoriska kramarna, dom geggiga slemmiga pussarna, bananluktande händerna och den där ljuvliga lilla människan som jag älskar över allt annat??
Nä fy och usch jag vill inte.
Dagis....bara ordet är ju hemskt fult.
Lite glad blev jag då jag igår fick reda på att det faktikst fortfarande existerar dagmammor. Jag trodde de var en utdöd sort.
Varför jag inte hittat informationen om det förens nu är för att det heter inte dagmammor, det heter Familjedaghem. Hör ett så vackert ord. Mycket bättre än DAGIS.
Så nu ska jag ta reda på allt om detta. Var dom finns. Hur det fungerar.
Dagmamma är personligare, iallafall är det min erfarenhet då jag alltid varit hos en. Först Mamma L som tyvär dog i cancer,hon hade världens bästa lekstuga,ett spännande loft och vi brukade göra pärlhalsband vid hennes köksbord...sedan hos min kära Mamma Gittan.
Dit man kom tidigt innan mamma åkte till jobbet. Kurt, Gittans man hade inte ens åkt med sin lastbil många av gångerna och hans kylväska med lunchmat i stod alltid på en pall vid kylskåpet i köket. I skåpet bredvid kyl och frys hade Gittan alla våra pysselsaker och pennor och papper. Jag lärde mig skriva skrivstil hos Gittan. Jag och Yvonne. Hos Gittan fikade vi vanilj wafers på den lilla farstukvisten vid "fin-ingången" när det var fint ute. Och hennes stuvade makaroner var dom bästa.
Om vi inte var så många barn så fick vi vara på övervåningen och prova hennes skor. Hon hade fina skor. Vi lekte lekar i deras stora hall. Kurts arbetsrum var på dagen vårat lekrum. Skogen med som fanns utanför. Det var liksom alltid roligt och personligt, som hemma fast ändå borta, fast ändå inte. DET vill jag att min dotter ska känna. Att hon om 30 år ska sitta och minnas stora delar av hela sin dagmamme-tid som något bra. Hur många dagisbarn gör det?
Dagmamma..ett år kvar, hua.
Kram Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar