Regnet hägrade och hotade i luften och det var svalt och isigt kallt när vi åkte iväg på lördagens
Skogsknytte/Knopp uppe i skogen.
Men Julia, och jag, tycker dom här lördagarna är fantastiska.
Vi parkerar bilen, tar med oss ryggsäck och sittunderläggen och Julias reflexväst.
Knatar på stigen i gegga och leriga löv och inne i gläntan bland träden ser man Stina och Julia börjar springa och ropa:
- Stiiiinnna nu äj ja häj!!
Som om liksom Stina bara bara bara har ägnat stunden i skogen åt att vänta på Julia och jag älskar den där entusiasmen ungen har när hon helt plötsligt glömmer bort alla gånger hon snugglat på uppstickande rötter och grenar just bara därför att hon rusade amok utan att tänka....
Sen händer det där som alltid händer.
Vi kramas och samlas, och hjälper Stina upp med den fina presenningen hon fått från Friluftsfrämjandet som skydd mot eventuella regnet..
Sen samlas vi och sjunger HejSången och Namnsången, ni vet den där från SAS reklamen och sen har ju den där eländiga nyckelpigsmammam tappat bort alla sina barn så då får man leta och jag gör som jag alltid gör, ser till att dom små barnen som inte har en lika gåpåig mamma som Julia, faktiskt hittar några nyckelpige barn och faktikst vill leta efter dom..trots att dom är lite blyga och inte rusar runt som min skogsvana tjej gör.
Å andra sidan är hon fenomennalt duktig på att också uppmärksamma dom andra mindre barnen och tycker det är mest rättvist om alla åtminstone får hitta varsitt.
- Föj man ska ju faktikst deja med sig....
Sen samlas vi och ger tillbaka barnen till nyckelpigemamman och så kommer Ugllan och hälsar på och så berättar Srina att idag ska vi se vad naturen har för färger.
Och så tar hon fram färgade inplastade blad
(det här kan ni gott och väl göra hemma..barnen letar och letar och hittar och tittar)
och så ska vi återigen gå runt och leta och ibland byter man barn med varann och hjälper något annat medan någon annan hjälper mitt.
Och så där håller man på.
Samling igen och visa alla fynd och prata om fynden och sen lekt det
Barnen bak träden och Stina och jag står där och gastar medan barnen fnittar bakom närmsta sten och buskase och så sätter vi oss igen och så frågar rara fina My
- Jaha, vad ska vi göra nu då?
Och ser så där lillegammal och finurlig ut som nästan en fyraåring bara kan göra, eller en gubbe tagen ur en gammal pilsnerfilm och då gör vi Matsäckramsan för utan den får man inte börja äta och vi gör den två gånger.....
Fika och så besök och busen räven Sviper som bara bara knycker matsäck, fast han frågar först och alla delar villigt med sig och jo då, dom vet så väl att den där Sviper han är ett gosedjur med dragspelssnöre i svansen eftersom han egentligen är en speldosa fastsydd på en strumpa men det struntar dom i, för just där och då sitter vi i skogen och Sviper är där.
Ocj så sjunger vi Hejdå och alla stannar för extra lek och klättrar bland stenar där Julia slår sig eftersom löven är hala och så gungas det gungbräda på vanliga stocken så det kittlar i magen och barnen trillar av i skratt och så där skulle vi nog kunnat hållt på än....
För det här med skogen och det här med Mulle.
Det ni.
Kram Maja
