BACILLER

 



Nä, så där värst bra mår inte Julia.

Inte det minsta faktikst.

Sedan onsdagsnatt har det varit medicinering.

Febertoppar och dåligt allmäntillstånd.

Hon har inte ens velat ha fika, glass eller choklad.

Då kan ni ju tänka er.

Hon hostar och rosslar och har sedan igår knappt någon röst.

Hon vaknar och gråter av hostan och rädslan när det gör ont.

En rejäl bacill har hon dragit på sig lilla pyret och ligger mest i soffan eller halvsitter vid bordet och ritar.

Idag var febern på 39,1.

Men fantastisk på att ta mediciner.

Inga protester trots att dom smakar fasansfullt.

Det blir inget dagis imorgon heller, det blir vabb för pappan när mamma ska på möte.

 

Lillskrotan, hon har benådats från febern tack och lov men hennes hals börjar härma efter Julias.

Attans.

Snablars baciller.

Häcks Väcks på er.

 

Lilla husapoteket får nog stå framme ett tag till.

 

Maja

VAD JAG GJORDE IGÅR

 

 

Check:

Presentkort, träningskläder och bikini.

 

Jag packade väskan och satte mig i bilen med kaffemuggen tidigt lördagsmorgon, när den ruggiga nattkylan ännu inte skingrats.

Jag skulle tillsammans med mamma och svägerskan Lotta fira födelsedagspresent som vi fått utav mamma och Dennis.

 

Destination

Lundsbrunns Kurort för en SPA dag.

 



 

Alá naturell.

Det är ju lite skönt det där med att åka iväg så tidigt och veta att det första som sker på plats är att man ska hoppa ur kläderna och i bikini och morgonrock så hemma-morgon-tvagning och makeup känns en smula överambitiöst och onödigt.

 

Mina partners in crime:

Mamma och Lotta

 

Vad gjorde vi då?

Ja förutom att fnissa, skratta och prata om saker man absolut inte tror att man ska avhandla så där på ett Spa så badade vi örtbad som fick kroppen att chockas en aning utav all eucalyptus, vi fick ryggmassage så bihålorna täpptes igen, satt i båtgungande fåtöljer, badade bubbelbad och vanlig 33 graidg pool med undervatten-strålar som stundtals höll på att spola bort både lilla mamma och mig och så satt vi och ljus-slappade i ett rum med väldigt starka lampor alá arbetslampor.

Ja vi åt ju en hel del också.

Och drack kaffe och juicer och åt frukt.

Jag är faktikst en smula mätt fortfarande måste jag nog erkänna, och mör.

Man blir väldigt mör av att Spa-a en hel dag så där och sedan köra bilen hem i 1,5 timma.

 

Men skönt, absolut.

Nu är jag liksom redo att ta hand om barnens alla baciller och febertoppar och springa på mina tre möten denna veckan.

Det tar sin kraft det där.

Att göra möten.

Men så innerligt roligt.

Och spa-andet, det tackar jag mamma och dennis för!

 

Maja

 

 

 

 

 

 

ALLA KAN GÖRA NÅGOT

 

 

Johodå.

Alla kan göra något.

Om man inte av olika skäl kan skänka en slant till Bröstcancerfonden direkt kan man bidra på flera olika sätt, ändå.

 

Som genom att köpa den rosaröda potatisen på Ica.

För, äta måste man ju.

Och potatis äter nog dom flesta.

 

Dessutom, är den ju ohyggligt mycket roligare att servera än vanlig färglös.

Så.

Alla kan göra något.

Faktikst bara genom att äta.

 

 

Maja

ARLA ÄLSKARE

 

 

Att ha en liten Arla-lover hemma klagar jag knappast på.

Speciellt inte nu när favorityougurtena har kommit i roliga störra förpackningar som man sen kan göra höghus av.

 

 

 

 

Idag bjuder annars huset på feberfior.

Hostiga halsar och brännande pannor.

En ta-om-hand-dag låter vi denna vackra hösttorsdag passera som.

Löven skiftar färg, morgonen är kallare, frosten på bilrutan vill skrapas och det knastrar lite i det stela morgongräset under skosulorna.

Oktober.

Hur tusan gick det till?

 

Maja

SMYGLYSSNANDE

Jag delar med mig av lite suddiga bilder idag.

Jag stod långt bort och lyssnade på håll.

Med kamerahuset i handen och långa objektivet på.

 

När dagiskompisen O och Julia klurade rebusar i pysselboken.

Hur dom gick upp i det helt och hållet, vilka bokstäver som skulle få plats och hur.

Den ena frågar, den andra svarar, och tvärtom och dialogen bara rätade ut fler rebusgåtor.

Jag tror att det där luddiga mammahjärtat smälte en aning.

På vem hade det inte gjort det.

Två kloka femårings huvuden som sitter och grubblar och tar hjälp av vad den andre kan och vet och tror för att i nästa stund släppa allt och föreslå:

- Kom vi leker mamma pappa barn Julia!

 

Barn.

Så vidunderligt fantastiska.



Maja

FAVORITER

 

 

 

Gamla favoriter i skohyllan.

Mjukt fantastiskt skinn och assymetrisk skärning.

Lagom höga klackar på dessa doningar från ZARA.

Snyggelisnyggt till det mesta minsann :-)

 

Skor, man måste ju bara älska det en smula.



 

Maja

PAPPAS LILLA HJÄLPREDA

 

 

 

Det bästa som nog alla barn vet är att få vara delaktiga.

Att få vara med och fixa gräva bygga måla snickra laga mat baka, allt det där vuxen-fixet.

Dom älskar det.

Att få vara del utav maskineriet som kallas Vardag.

 

Så när det i helgen har byggts mur, som är ohyggligt viktigt att det görs nu innan det blir för kallt, så har Julia varit pappas lilla hjälpreda och det med den äran!

 

 

 

När man jobbat ett tag bjuder mamman på förmiddagsfika på trappan, med varm oboy som mjukar upp lite kalla fingrar och kaffe som kryper ner och värmer ända till tårna.

 

Kallt och höst?

Jo jag tackar.

Men jag gillar det.

 

Maja

BARN ÄR FANTASTISKA

 

 

Godmorgon Fina måndag.

 

Helgen försvann i raskare än raskt tempo och innehöll både bygge, möbelmontering och framförallt Mulle.

 

Varje söndag kl 0730 piper klockan.

När ryggsäcken är packad och barnen förberedda promenerar jag till skogs vid halv tio.

Varje söndag.

Barnen kommer efter med pappa Jonas lagom tills vi startar.

Samling i ringen en stund efter tio.

Alla i sina oreanga västar.

Samma rutin varje söndag.

 

Det vankas Familjemulle i skogen med en hoper glada barn.

15 som mest plus föräldrar, som minst har vi varit åtta.

Igår var det 13.

Hålligång i skogen.

Oavsett väder.

 

Igår var den kallaste söndagen hittills med sin nolla på termometern, och jag tror att alla startade dagen med underställs-letande.

Vi drog tom på barnen dom nya Kavat vinterkängorna.

Kallt om nosen och brasan tänd.

 

 

 

vägvisar-Mulle som leder alla barnen rätt i skogen

 

 

välkommen skylten vid våran fina Glänta

 

 

Och så uppdragskorten.

Som Mulle lämnar varje söndag innan vi kommer dit, innan han smyger vidare till nästa Barngrupp.

 

Just den här söndagen vankades det bla Djurbingo

 

 

I skogen hängde åtta stycken djurföräldrar.

På lappen hade vi foton på åtta små djurbarn.

Vilka hörde ihop.

I samlingen gick vi igenom dom, vad heter dom, hur låter dom, kan vi någon sång om dom.

 

Och vet ni.

Barnen är så fantastiskt duktiga!

 

 

 

 

 



Så, om ni undrat hur mina söndagar ser ut.

Så ser dom ut så här.

Tidig morgon, upp till skogen.

Rigga förberedelser och invänta barnen.

Förberedelser är A och O när det gäller barn.

Och dom älskar, och behöver, rutiner.

Varje söndag samma startsång, samma namnsång, samma inledning, samma godmorgon.

Varje söndag avsluta med lek efter matsäcken och sjunga Hejdå-skogen sången.

Dom kan det där.

Att det är samma.

Att det är så Mullestunden är.

 

Barn är fantastiska.

Men det visste vi ju redan, inte sant?

 

Maja

 

NYA MÖTEN

 

 

Redo för möte med rekryteraren Johan - Check!

 

Jag älskar det där.

Möten.

Nya möten.

Nya ansikten, nya röster, nya utmaningar och nya personligheter och nya förslag.

 

In till Stora Staden for jag för ännu ett möte och möts av en så enorm social kompetens, värme, skratt, samtal och gott kaffe där att det var svårt att inte bli piggelin.

 

Jobbet som presenterades är en enorm utmaning, tufft, hårt och kräver full kapacitet.

Låter som gjort för Moi.

 

Har gett klartecken att jag hänger med till rond två så nu återstår att se om uppdragsgivaren tycker detsamma, att jag är värd att satsas på.

 

Om inte, är varje sådant här möte en ny möjlighet och erfarenhet och det ska man defenitivt inte förakta, även om man inte anses good enough för kontraktsskrivning.

 



Dagens jag:

 

Klänning från KIOMI (kvalite kvalite)

Stövlar Mai Piu Senza (bara älskar dom)

Väska Michael Kors (som rymmer nästan allt)

 

Maja