Observant

När Julia kom in till mig imorse vid åtta, hoppade hon upp i sängen och kröp ner under mitt täcke.
Troligen såg jag lite trött ut efter nattens turbulens i magen och få timmar sömn.
- Men mamma, huj äj de mä dig egentigen?
- Äj du tjött?
Och så strök hon mig över kinden och frågade i nästa stund.
- Fåj ja titta på mojjonteve?  (BolliBompa)
- Ja en pyttestund medan mamma gör frukost.
- Du säjej tijj näj du äj kjaj va?
- Lovar.

/Maja

Julias Dag

Julia någon månad liten...

Idag är det faktiskt Julias Namngivningsdag.

Den 4 april 2009 hade vi hennes fest.

Kram Maja

Söndag och Strilande regn.

Idag var det minsann inget skönt gå-ut-väder...

Och jag som hade siktat på att ta ut altanmöblerna för året, men det får vänta.

Förvärkarna kommer och går och magen känns som en hård sparkande medicinboll som sitter mellan knäna.

Tungt.

Och trött.

Om jag inte får mer energi snart förstår jag faktiskt inte ens hur jag ska orka föda också, kan man ta in en reserv...avbytare..? Inte? Nähä...

Vi fick iallafall gjort lite ditt och dutt igår då vi stannade hemma från Skövdetrippen.

Jonas byggde klart arbetsbänken i sitt hobbyrum, som nu bara ska grundas vit och lackas.

Jag målade fönster-smygarna i mitt och barnens hobbyrum, dom ska lackas, sen är dom klara.

Jag ska måla den lilla dutten under vår trapp där Jonas fick riva när vi satte nya räcket förra året.

Och så mellan vilo-varven, lässtundernna och lekar fick Julia och jag klippt lite tyg till våra projekt.

Idag var det ju som sagt tänkt att ställa ut altanmöbler och grilla lite korv men, tja, vädret inbjuder inte direkt till det så vi blandar projekt, lekar och Julia-mys med vila.

Kram Maja

Godmorgon Lördag

En disig lördagsmorgon mötte oss idag efter några timmars sömn där förvärkar höll i sig till och från under hela tidiga natten.

Idag skulle vi åka till lillebror Markus och hans Lotta i Skövde men vi håller oss på hemmaplan.

Inte för jag tror det ska komma bebis men för att ta varje tillfälle som finns till vila.

Kroppen är lite trött och lillasyster ger mig ingen chans.

Jonas bettar att lillasyster tittar ut senast den 15e april och jag den 12e, beräknat datum är ju egentligen om 19 dagar men som sagt, Julia var 7 dagar tidig och statistikmässigt så föder dom flesta omföderskor 2-3 dagar tidigare än barnet innan...

Fast det är ju så individuellt.

Igår var det iallafall fredag och både jag och Julia var lite halvsega efter strapatsen på motorvägen.

Men, som alla vet så inbringar ju fredagar lite extra av allt och fröken fick välja dagens göromål.

Det startade med att jag fick mysa i hennes säng innan frukost, läsa böcker och bara prata.

Vi ritade och lagade våfflor till lunch, det stod mellan det och pannkakor.

Och så soffmys till NallePuh och hjälpa mamma i tvättstugan med två maskiner tvätt.

När Jonas kom hem åkte jag iväg och hämtade ett stort paket med tyger som varit restade så nu har jag för att sy nytt överdrag till både babysittern, saccosäcken och en hel massa annat.

Till middag lagades denna otroligt goda lövbiffgryta tagen direkt från Bevemyrs fina härliga inspirerande mat/bak-blogg!

Kram Maja

Bärningsbil & assistance

Det började med lek och slutade med bärningsbil och förvärkar...

Igår åkte vi hem till mamma Johanna, Olivia och lillebror Viggo i Mölnlycke.

Det skulle fikas och lekas och dit kom också mamma Maria med två månader stora Anton.

Tjejerna gör egna cupcakes med massa, då menar jag massa, strössel i rosa.

Vi hade ju siktat på en utomhusdag så galonisar nedpackade men regnet bara fortsatte så vi stannade inne i värmen med alla barnen.

Olivia och Julia.

Lilla Viggo och storasyster

Viggo, nu fem månader.

Och lilla Anton.

Hemresan blev dock något mer dramatisk än vi hade tänkt oss...

Väl ute på motorvägen känner jag att något absolut inte stämmer med bilen.

Den är svårmanövrerad över lag, både styrning och fart och något känns ohyggligt fel.

På motorvägen av alla ställen.

Med Julia i bilen och barn i magen, JippiKajej, Not!

Kör i sakta mak till nästa avfart, Landvetter.

Och här, mitt på bron kunde jag stanna, och ja, punktering bak.

Tack för det!

Här stod vi iallafall inte i vägen för någon.

Har aldrig haft punktering och trodde nog att man märkte det genom att däcket small (sett för mycket film) eller att det skulle låta "fjoff-fjoff" när det "slappa" gummihjulet fladdrade runt fälgen, men så var det inte.

Ringer Jonas, som är på avtackningsmiddag för kollega med sitt jobb på Restaurang SoHo.

Vi står i strilande regn med punka, där jag inte ens riktigt vet var...

Men, vi har tydligen Volvo Assistance och Tack och Lov för det!

Från första samtalet tills att vi var rullande på väg igen, med reservdäcket i 80 km/timmen så tog det totalt ca 35 minuter.

Den lilla bärgaren...Som turligt nog för tillfället var i Landvetter!

Så, där stod vi då alltså, i regn, på avfart över motorvägen, med punktering, med trött men glad Julia i bilen, höggravid och då sätter sammandragningarna igång.

Upptäcker då att jaha, jag har extremt dåligt mobilbatteri, ca två stolpar. Illa.

Vi visste ju inte hur lång tid det skulle ta, tjejen på Assistace visste dock att jag var höggravid och hade barn i bilen, jag hoppas det gav lite prio, men vi visste ju inte.

Likaväl som det kunde ta en timma kunde det ta två...

Julia är dock en glad bilunge, hon gillar att åka bil och att stå still där på vägen bekom henne inte, hon sjöng lite, bilen var igång för att ha kvar värmen och varningsblinkers på.

Som den hönsiga bomullsmama jag är så är skötväskan till 99% alltid packad med yougurt banan och kex så till Julia fanns det förtäring.

Men, mobilens batteri oroade.

Mina första tanke var ju:

*Vilka samtal ska jag prioritera om jag får ännu mera ont?

*Ringa Assistance igen och be dom skynda sig? Fast jag knappt vet vart jag är.

Så jag måste ju kunna svara när bärgaren ringer för att förklara så han förstår...Så inga samtal i onödan...

* Ringa Ambulans och säga att jag måste ha hjälp, fast jag knappt vet var jag är någonstans?

* Ringa Jonas som inte kan göra någonting alls, han vet ju inte heller vart jag är och han har redan druckit öl.

* Ringa någon som kan komma och hämta och ta hand om Julia.

* Till hur många samtal räcker två batteristolpar?

*Det vore väl själva Fabian om ungen kommer just idag och NU?!

Då ringer iallafall bärgaren och säger att han är på väg och förstår precis vart jag står.

Efter fem minuter ser vi honom. Jippi!

Julia tyckte det var roligt när han "domkraftade" upp hela bakdelen på bilen för det gungade.

Och alltså, strax före 18 var vi på väg igen, men fick lugnt köra på i max 80 på "nya" däcket.

Väl hemma, lite trötta, möra och med krafiga sammandragningar och sparkar från Lillasyster så ordnar jag middag och när vi sitter där och äter så lutar sig Julia mot ryggstödet, slår ut med ena handen som hon gör när det ska sägas något klokt som hon tänkt på:

- Äsch mamma, de jöj inget, fojks....fojks hjul gåj ju söndej...då händej en ojycka...de jöj ju ingenting, fajbjon kom i röda bijen o jagade pappas hjul, de vaj snäjjt!

Ja, det var snällt!

Och vad lärde vi oss av detta?

Ha alltid extra ätbart i skötväskan, en glad unge i bilstolen och ladda för böveln alltid mobilen Kvinna!

Kvällen fortskred sedan med sammandragningar och sparkar.

Jag höll mig raklång i liggläge, meddelade Jonas lite lätt.

Just en bra kväll för något sånt när han är:

På middag, druckit vin och det ser inte ut som att grannen är hemma.

(vår backup för att ta Julia vid BB-åkning)

En sak är säker, idag packas väskan, för säkerhetsskull, och Jonas får avhålla sig alkoholhaltiga drycker from nu till lillasyster har kommit.

På det stora hela blev det ju en lite mer händelserik dag än vi hoppats på men det är bara att gilla läget och Lillasyster har inte tittat ut ännu och slutade bråka runt ett, två tiden inatt.

Kram Maja

Nytaget

Mamma Maja och Lillasyster igår torsdag.

/Maja

Då och nu

Det har hänt lite här kan man mist säga.

Vi glömmer själva men jag är noga med dokumenteringen, vilket är tur föär vissa saker har vi tom glömt att vi gjort...eller hur dom såg ut från start.

Så här såh vårt hus ut när vi flyttade hit sommaren 2009.

Detta kortet är taget på våren, när vi var på visning.

Här är huset i augusti 2009.

Redan en hel del skillnad.

Det finns tex gräs, Jonas har byggt en snygg liten entre över dubbeldörrarna.

Här är dock fortfarande den gamla altanen och den fula slänten kvar.

Här är några bilder från sommaren 2010.

Nya altanen på plats.

Hittade tyvär ingen tagen på hela framsidan....

Blomlådor tillverkade.

Tänk vad vi har åstakommit!

Kram Maja

Lysande

Nya takarmaturen i mitt och barnens hobbyrum.

/Maja

Vilja

Pappa J har "lärt" Julia något som tydligen hans familj lärde honom som barn...
Julia:
- Men ja vijj!  (vill)
- Men Julia, vart står din vilja?
- I skogen och växej....

/Maja

Då och Nu

Hittade ett foto i datorn.

Det här är Julia i magen.

9 dagar innan hon kom.

Och ja det är skillnad mellan dom båda magarna nu och då.

Julia är hög och börjar under bysten.

Lillasyster börjar ca 10 cm under bysten och går tio cm närmare blygdbenet.

Inte undra på att det känns tyngre.

/Maja

- Bja Fösjag.

Julia och jag sitter utomhus och pratar.
Hon vet att när hon går i våran stora altantrappa måste hon hålla i räcket.
Det gjorde hon inte och svajjade till och druttlade runt på rumpan.
Reser sig upp lite öm i rumpan.
- Julia, du vet att du måste hålla dig i räcket.
Då tittar hon på mig, slår ut med händerna och säger:
- Mamma vet du, de vaj ett supejbja fösjag tycke ja, TACK mamma!
Haha....

Sen började hon...
- Mamma, va jöj man på fjedagajna fönåt?
- Man kramas.
- De jöj vi vaje dag!
- Ja ska tjolla tjoj ja, huj tjojjaj man mamma? (trollar)
- Man tar ett trollspö och svingar det och säger Hokus Pokus....
- Man kan inte säja hopus posus hejjej...Meg och Mogg tjojjaj (Meg och Mogg på Bollibompa)
hon haj en kvast...och voffi (annan figur på Bollobompa), han äj en jeksakshund tjoj hans mamma men han äj ingen jeksakshund, ja jovar, han äj jiktig!
- Pappa tyckej spindjaj äj jäskiga mamma, tycke du de också?
- Nä, jag tycker inte om dom men dom är snälla, och spindlar behövs.
- Dom äj inte vassa?
- Nej, dom är mjuka  men springer jättefort.
- Undjaj vat dom äj.....undjaj vat hustomten äj, sej du han mamma? ja kan tjojja fjam han tjoj ja, ja de vaj ett bja fösjag!!

Sen fortsatte det i den andan, där den ena tanken slutade tog nästa vid, och saker gick omlott, man får hänga med i svängarna, och den där Voffi, leksakshunden som inte är någon leksak, fast ändå inte, det är tydligen bara pojken som vet att han är riktig....ja ni fattar...
Hon trollade iallafall fram lite fåglar med sitt trollspö och trollade bort lite spindlar och det är nog pappa J gladast för :-D

Vi var även borta och tittade på granntomten där en stoooooor grävmaskin håller på att chakta ur jord för ett husbygge.
Stor och gul och stark.
Julia tittade med stora ögon
- Åh den vaj jättefin den guja gjävmasinen mamma. Och jätte snäjj!
- Ja, och stark, han tar alla stora stenar och jord och lyfter dom.
- Men han haj gjömt att stänga döjjen!
- Han som kör? Han tycker nog att det blev varmt.
- Man måste spänna fast sig!
Sant hjärtat, och jag är tacksam att du redan som snart tre råing förstår vidden av Trafiksäkerhet :-)

Kram Maja

30 minuters dag.

Igår var en sån där 30 minuters dag.

När Julia bara vill leka med varje sak i 30 minuter.

Vi målade vattenfärger 30 min.

Lekte med playdoo leran i 30 minuter.

Vi låg och läste en massa böcker i 30 minuter.

Hon badade i 30 minuter.

Vi lekte i hennes kök i 30 minuter, det stektes ägg och pasta och så fick jag kaffe.

Vi ritade i 30 minuter

och så hjälpte hon mig med tvätten, fast det tog ju inte 30 minuter :-)

Mellan varven hann vi med att hoppa i sängen, läsa lite till, prata och Julia filosoferade och så kom det en tjej och hämtade den Billy Bokhyllan vi satte ut på Blocket.

Nu ska pappa J istället få ELFA hyllsystem i sitt hobbyrum, för att utnyttja väggarna till max, den där Billy bokhyllan i ek hade gjort sitt, tack o lov!

Ikväll och imorgon kväll är vi ju gräsänklingar och imorgon ska vi ha bilen och ta en tur till Olivia, Viggo och Johanna i Mölnlycke för lek och fika, härligt!

Kram Maja

Altanskiss i Lego

Pappa J och Julia roade sig igår med...

att leka kurragömma, men också med att....

...bygga upp altanen på baksidan i skala 1:100 i duplo :-)

Den som ska byggas alltså, där vi nu bara har gräs, gamla köksingången och en gammal stentrapp som ser ut som lutande tornet i Pisa.

/Maja

Snygg Räddning.

Igår var Jonas och Julia ensam ien stund på kvällen när jag drog på ärende-runda.
När dom ätit middag hade Julia helt plötsligt sagt.
- Vet du pappa, mamma äj supej-tjock!

Sen skulle pappa J få Julia att återberätta detta när jag kom hem.
- Julia, vad sa du att mamma var när vi satt och åt förut?
- Supej-mamma!
- Haha, nää, vad sa du att mamma var?
- Väjdens Bästa mamma!
- Haha, näää, hon var su....
- Supejtjock!
:-)

Tack älskling :-)
/Maja

Det här med dagar.

Julia & mamma vid frukosten.
-Vad jöj man egentigen på fjedagaj mamma?
- Man kan göra olika saker...man kan mysa extra mycket tex.
- De jöj vi vaje dag. Men va jöj man egentigen på fjedagaj mamma?
- Man kan läsa, man kan mysa, man kan äta något extra gott, man kan hitta på något extra roligt.
- Man kan gunga, pappa äj bäst på att gunga, du äj så tjock mamma, pappa äj bäst på gunga.
- Ja det har du rätt i, mamma orkar inte lyfta upp dig i gungan tyvär.
(vi har ju en gunga i köket, mellan rummen, som vi hänger upp ibland, men nu är magen i vädret, ngt som Julia förstår)
- Äsch, de jöj inget mamma. De äj kjat att pappa kan gunga mig!
- Men jag kan göra andra saker med dig istället.
- Du kan kjamas!

/Maja

Grattis Pappa!

Idag har faktiskt min pappa namnsdag!

Puss Julia

Solskensmåndag

Härliga Måndag som vi tillbringade tre härliga timmar utav utomhus i solskenet i trädgården.

Fina Fina skruttan.

Julia undersöker sin Ko-familj och ser om dom överlevde snö-ovädret.

En del hade tappat ben, dom fick ligga hos doktorn, för dom mådde lite illa sa Julia.

Kan man ju lätt förstå, först snöstorm och sen ligga där utan ben i stekande sol på altantrappan....

Dom piggnade till fort och fick då en stor sten att tugga på.

Träden har fått små "bomullsbollar" på sina kvistar som var jättelena att klappa på.

Simon är ju också superlen att klappa på..

Och det var ett helt fantastiskt väder.

Vi fikade äpplebulle och tjock pepparkaka, varm oboj med grädde, när julia hoppade studsmatta gick jag igenom posten, sen var det full fart med grus-grävning, jag fick dra Julia runt garaget några gånger på sin bil.

Sen stod hon där och skyfflade grus från en fläck till en annan.

Men hon tyckte nog jag var lat som bara satt där på trapp-avsatsen.

Stack sin räffsa i mina händer:

- Du fåj kjatta gjäset mamma.

- Men jag vet inte hur man gör Julia. (jag var inte det minsta sugen..)

- Åh mamma du fåj fösöka!!!  (lät lite förbaskad)

- Kan du visa?

- Så häj jöj du mamma.  (suck och stön)

Och så visade hon.

- Fösök nu!

Så det var bara att för syns skull och för husfridens skull kratta lite, fast på gruset.

- Titta mamma, vad vi gjejjaj båda tå.

- Jaaa, Julia vad vi grejjar.

- Jaaa va vi gjejjaj.

Julia på studsmattan.

Det blir lättare i sommar när man måste hoppa barfota och utan tjocka kläder.

Ps, vi gillar hundar i detta hushållet.

Speciellt Julia.

Men jag vill inte ha en okopplad byracka springande på vår tomt, upp på altanen, hoppar över Julia och att han skrämmer Simon.

Det hände igår.

Vi satt i godan ro och fikade.

Rätt som det är stormar det en stor brun skällande hund från baksidan, hoppar över julia där hon sitter med sin obojmugg, hon blir lite lätt chockad, upp på altanen och ska jaga runt Simon som sekunden före satt lugn och fin och solade hos oss..

Familjen som äger hunden bor i området över oss och lekte i snårskogen bakom vårt hus.

Jag tror att mitt "rytande" hördes ner till centrum.

- Kom för h-vete hit och koppla hunden NU!

Jag har barn och djur här!

Hunden stod där och skällde uppe på altanen men den tystnade när jag röt åt den att vara tyst.

Ägarinnan kom och bad om ursäkt.

- Koppla hunden, det är ett villaområde med små barn.

Varenda hund här är, och ska, vara kopplad.

Framförallt är detta VÅR trädgård OCH vår altan.

Julia älskar hundar och det vill jag ska kvarstå, då ska inte en skällande hoppande byracka skrämma upp henne så hon tappar tilliten till dom fyrfota-djuren.

Om jag var lite kroat-rabiat?

Japps!

Vårt barn, vår tomt, vår trädgård, vår altan.

/Maja

Buller

Artikel i senaste Vi Föräldrar.

Skrämmande resultat, men det hade vem som helst kunnat komma fram till utan att behöva forska om det.

Fråga Julias farmor... (förskolärare)

Och personalen kan iallafall vissa stunder på dagen gå ifrån, till personalrummet på raster, men barnen, dom har inga personalrum att "avlastas ljudnivå" och få lugn och ro i.

Vart är deras rättigheter?

/Maja

Ps, för er som tror att mitt ogillande ang förskolan är taget ur tomma intet kan jag meddela att jag är utbildad barnskötare, har arbetat på både förskola, fritids samt särskola.

Julia filosoferar

Jag och Julia satt i solskenet och dinglade med benen på "trädplaton" igår och pratade.
- Näj ja vaj jiten jåg ja naken i mammas mage.
- Ja det gjorde du Julia.
- Ja bjev stoooooooj (med betoning på O) och kom uuuuuuuut.  ( betoning på U)
- Ja som en liten nakenfis kom du ut, världens finaste nakenfis.
- Jijjasystej jiggej i din mage mamma, näj hon bjij stooooooj, då kommej hon uuuuuuut.
Och så sträcker hon upp båda händerna i luften.
- Tjohoooo. Då äj hon nakenfiiiiiiiis!
- Mmmm...
- Bäst vi jej henne kjädej så hon inte bjij jessen....och sin jöda Pjicken...och hennes napp.
Så nickar hon, och glider ner på marken, springer iväg och hämtar sin rosa Bobbycar.

Kram Maja

Tokigt.

Scenario:

Mamma Maja sitter på sängkanten, pustar, flåsar och försöker få på sig stödstrumpbyxorna efter att ha skippat dom i två dagar.

Det är trångt och det är en stor hård mage i vägen så det är långt till fötterna, så att säga.

Och lillasyster där inne sparkar mig HÅRT på revbenen varje gång jag trycker ihop den. (för att nå fötterna)

Julia sitter intill på sängkanten och läser Nina ska lägga sig för mig under tiden.

- Men mamma va jöj du fö nåt?

- Jag ska få på mig dom här trånga strumpbyxorna.

- Det sej ju jätte konstit ut tycke ja!!

Tack älskling, det tycker jag med, som att trycka ner tre kilo kassler i en enliters påse, ungefär :-)

Men det är skönt när det väl sitter där det ska.

/Maja