Jag tror aldrig jag tvättat så mycket sängkläder som nu.
Täcken, kuddar, påslakan, lakan, snuttefilt och pricken.
Det är bakslag i sova-utan-blöja.
Hon vaknar inte.
Första natten gick strålande.
Andra natten fick jag byta sängmundering, nattlinne och tvätta Julia kl 23.
Sen gjorde jag henne antagligen en stor björntjänst när jag tre gånger samma natt bar henne till badrummet och pottan för att undvika säng-blött.
I genäld fick jag och Alice sovmorgon igår och vaknade 09 när frukosten stod framme men det känns i ryggen att jag burit barn på natten....och varit uppe och ammat det andra.
Inatt ännu bakslag.
kl 23 var det blött igen.
Hon vaknar inte.
Inte ens av det blöta.
Samma visa igen.
Byta byta, försäkra henne om att det är ingen fara.
Att det torkar, att jag kan tvätta.
Sen gjorde jag något som gav mig extremt dåligt samvete.
Jag satte på henne en blöja....
- Jag tror att vi tar en liten blöja iallafall, så slipper du vara orolig, men känner du att du blir kissnödig så kom och säg till så tar vi av blöjan och går på pottan...
- Ja vijj nog inte ha bjöja mamma, ja kjajaj de nog., de tjoj ja...
Jordens sämsta mamma kände jag mig som, för blöjan åkte ju på.
Ett svek.
Som att mina löften och försäkringar till henne inte gällde.
Att det jag sagt om att det är ingen fara att det blir kiss i sängen, att det inte var sant.
Men jag bara inte orkade.
Jag kände det, att jag orkar inte ännu en natt av ständigt vaknande, att återigen gå upp och byta allt i sängen inkl allt på henne, och hålla på och bära henne fram och tillbaka till pottan och hoppas hon inte vaknar för mycket i den svaga nattlampans sken.
För det är ju inte bara Julia, det är ju Alice också.
Som sover, men stundtals lätt, och då flaxar hon som en väderkvarn och nappen far ut som en katapult, jag vaknar av det, av flaxandet, igår flaxade hon så täcken hamnade över ansiktet, då är det tur att jag vaknar lätt...sen sover man ju ännu mer light variant och rycker till vid minsta andetag hon gör.
Så nej, jag kände det i hela kroppen att jag orkar inte ännu engång hålla på en nat och bära henne, eller byta allt....
Men så fort vi vaknade idag åkte blöjan av och den var ju full...
Har jag gjort henne en björntjänst genom att bära henne till pottan då jag varit "orolig" för att hon inte ska vakna själv...vilket hon uppenbart inte gör.
Är hon kanske
inte redo än för att vara blöjfri på natten?
Dagarna går
fantastiskt bra.
Hon går själv när vi är hemma och är vi borta eller på stan så säger hon till i god tid så vi hinner leta upp en toalett, men på natten..Hon märker det inte.
Hur gör ni?
Ska jag låta henne ha blöja några nätter till....eller låta henne kissa på sig och ha det största tvättberget ever av sängkläder och täcken....
Ska jag väcka henne på natten så hon får gå på pottan eller låta henne vakna själv...med resultatet att hon då troligen kissar ner sig?
Hur många sängklädes-bytar-nätter hade ni där ute när ni hade nattlig pottträning med era små?
Råd?
/Maja