ÄNTLIGEN KALAS FÖR JULIA

Kalaspyntat för Julia som äntligen skulle bjuda in till sitt efterlängtade kalas här i gula huset.

En diger volym av ballonger och pompoms och hoenycoms som trängdes med adventsstjärnor

Prinsesstema var det vilket innebar att jag gått all-in på temat och serverade 

Prinsess-Plättar-På-Ärten med vispad grädde, sylt och mini-marschmallows.

Det var gnistrande prinsesskronor på glasen och rosa på det mesta.

Tårtan önskade Julia skulle vara en vacker Barbietårta och valde ut en i samlingen som plastades in och sänktes ner i den sju lager höga tårtan som dekorerades med rosa frostning och pärlor.

Jubel bland barnen kan jag lova som dock redan var enormt mätta på prinsessplättar och cakepops.

En enorm hög med otroligt fina presenter delades ut under Snurra-Flaskan leken och skattjakten med sina ledtrådar, som barnen fick för varje rätt svar i frågetävlingen om just: Prinsessor i sagans värld, avslutade hela kalaset, där dom hittade skatten, vid stenarna, där Kapten Fidolin gömt dom.

Ett härligt kalas.

Med 11 prinsessor.

En lycklig Julia.

Som äntligen fick ställa till med kalas.

En trött mamma sparkade sedan av sig dom högklackade och njöt av lugnet i soffans vrå.

Barnkalas.

Älskar dom.

Speciellt när man får gå en smula All-in med rosa och guldigt glitter.

Kärlek

Maja

ANDRA LJUSET TÄNT

Andra ljuset tänt idag.

Medan brasab sprakade och tog udden av stormen utanför.

Stormen som fart sidledes och överallt sedan i fredags.

Stormen som fick stuprör att fara och ytterdörren att flyga upp.

Och vi båda som känner en närvaro av någon annan än oss själva i sovrummet.

En närvaro jag inte kan förklara mer än att vi båda berörs av den, Den känns, Känslan av att någon kommit in i rummet, vinddraget, trots den stängda dörren.

Andra ljuset tänt.

Adventsfika.

Långfrukost.

Förberedelser inför veckan.

Uppkrupen i soffan med Läckbergs senaste.

Vinden utanför.

Lamporna som ständigt blinkar till men som ändå ger oss strömmen kvar.

Jag önskar att ni alla haft en underbar andra advent.

Kärlek

Maja

THE HOLE FAMILY - ALA ALICE

Hela familjen gestaltad så som Alice ser oss.

Tilde och Ida

Julia och Alice

The Hole Family

Visst är vi fina allihopa.

Älskade lilla skrutten.

Funderar på att rama in dom fina konstverken.

Kärlek

Maja

DIY - JULGRANSKULOR AV PÄRLHÖNSFJÄDRAR

Julen närmar sig med stora stormsteg, ungefär med lika stor kraft som stormen som nu drar fram utanför fönstren här i gula huset och gör så både möbler och stuprör blåser vilt omkring.

I skåpen hittades gamla obrukbara och tämligen fula julgranskulor och tämligen bedårande vackra pärlhönsfjädrar...

Vad kan det bli av detta tänkte jag...

Jag ska visa:

Tämligen fula kulor...

Spraylim (fantastiskt bra, f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t bra. Av samma märke som jag beställer sprayfärgen i från Skapamer.se)

Alltså:

Fjädrar

Kulor

Lim

Ett tu tre.

Ett par julgranskulor.

Eller om man som jag lägger dom i en smal glascylindervas och ställer i fönstret som en liten aha-upplevelse.

Hur som haver, ett pyssel som tog fem minuter att skapa.

Kärlek

Maja

DESSA LJUVLIGA FÖR MIDVINTERKVÄLLAR

Jag dör sötdöden en smula när jag ser klänningar som dessa.

Ett hav av vitt fluff ,ed guldglitter i tyllen.

En skir spets och fluffigt mjuk bolero i päls.

Sötdöden.

Ja ni förstår ju.

Hur jag redan där i butiken kan se mina två små virvla runt bland midvintersnön och adventsfirande.

I detta fina skira vackra fluff.

Det gick inte att väjra sig.

Och nu ligger dom i hemloiga gömman, inpackade, för att lagom tills vinterns troligen första snä, packas upp och tas på.

Ut och virvla i snön eller fira in någon av alla våra advents-söndagar i.

Det där fluffet är bedårande.

Kärlek

Maja

TJUVTITTA OCH SMYGSTARTA

Har ni lyckats undgå dom underbart ljuvliga mörkblå klänningarna med guldfasaner på från Kappahls festkollektion för barn?

Det har inte jag och just nu ligger dom mjukt och fint inpackade tillsammans med mörkblå strumpbyxor för att på själva julafton öppnas som morgonpaket och ha som julaftonsklänningar på dom två minsta.

Jag har lyst med lite frånvaro här i några dagar, tiden räcker inte och kroppen är trött.

Trött av både goda och onda ting.

Vi har tjuvstartat med lite adventsmys eftersom vi har alla fyra barnen hos oss den här veckan och i helgen drog vi fram degbunkar och tillbehör och bakade både bullar och cakepops.

Till helgen stundar äntligen Julias barnkalas, hon fyllde i juli..

Men som ni alla vet har det vart som det har vart och det har skjutits fram och fram och det dåliga samvetetet blev större och större ju mindre Julia frågade om när kalaset skulle ske.

Nu äntligen blir det av.

Och här hemma har vi då redan börjat smygstarta levandet med den stora familjen som vi kommer vara varannan vecka.

Och ni anar inte, eller så gör ni det, hur underbart det är.

Fyra barn som leker och pratar och umgås. Som spelar spel och är med varandra.

Som skrattar och pratar och där inte bara Julia och Alice vill vara med på sagoläsningen på kvällen.

Läxor görs och skolarbeten pratas det om.

Och så kärleken mitt i allt.

Min finaste.

Han som ser, och vet och förstår.

Han som älskar mig för att jag är jag och för att vi är vi.

Hur vi tar oss tid med varann, mitt i allt med fyra barn.

En kram, en kyss, en hand i min när middagen förbereds,

Den finaste.

Kärlek

Maja

SLETTVOLL - KLIVET RAKT IN I HIMLEN

 

Där sitter han..

Kärleken. Den finaste. 

<3

Att passera entren till Slettvoll butiken är som att kliva över tröskeln och hamna rakt in i himlen.

Inredning- och Interiörshimlen.

Det är som att dö en smula och faktiskt inte vilja vakna på väldigt länge.

Väldigt länge.

Det klivet tog vi oss tid för idag.

Oh majty himmel.

Jag skulle vilha ha allt.

Från minsta lilla oformliga klump i järn till den finaste av dom lyxiga sofforna man nästan inte vågar vända på prislappen på.

Man vänder den väldigt väldigt försiktigt och kisar på ett öga innan man vågar titta helt och hållet.

Ungefär så.

Den här älskade jag redan i katalogen...

Elliot.

Favoriten  Essex

Leopold...Å Leopold! 

Den var ljuvlig. 

Helt enkelt ljuvlig.

Älskar, Älskar Älskar...

Den här ljuvliga saken vill jag ha i hallen.

Jamen ni ser ju.

Vad kan man inte bli förälskad i?

För den där horden av väntande barn.

Där dom kan sitta uppradade och invänta bilen när jag ska köra allihopa till skolan.

Första iden var en sittbänk med förvaring, men när Kärleken idag pekade på en variant utav denna föll jag dom en fura.

Såklart vi ska ha en soffa i hallen.

Så Slettvoll.

Som att landa i himlen men kärlekens hand i min.

Att låta baken landa i den ena dunfyllda plymån efter den andra kan få vilken ändalykt som helst att brista ut i ett leende som varar livet ut.

Dom tjocka magasinen jag fick med mig hem är redan märkta utav hundöron och tummade sidor och jag har några favoriter till våra soffor och fåtöljer.

Jag köper stilen rakt av.

No limits.

Vi ska nog få det där kala manliga raka vitriolhuset att blomstra ut i all sin prakt och verkligen nå den potential det onekligen har, men som nog aldrig tagits tillvara på.

Nu är det dags.

Det ska inredas med sobra toner, klassiska soffor, mjuka linjer, långa hängande textilier och plädar, mjuka stora vackra mattor, ljusa träslag, rå betong, mörkt trä och drivvedsgrått.

Bronze och glas.

Coffetable böcker och mängder av ljuskällor.

Ett hem att älska.

Ett hem som blir älskat.

Bort med rått kallt och lackad ek.

Slettvoll alltså.

Som att komma till himlen.

Kärlek

Maja

DRABBNINGEN ÄR KOMMEN

Varje år kommer den.

Oförberedd är jag.

Den där akuta längtan efter att huset skall digna över av advents-stakar och gnistrande stjärnor i fönstren.

Att allt ska bäddas in i ett mjukt lyckligt fluffigt sockervaddsliknande tillstånd.

Hur huset i skymningen är mjukt och inbjudande och doftar glögg och björkved från den sprakande kaminen.

Varje år drabbas jag.

Av det där längtande.

I år mer än någonsin.

För i år är jag lycklig i nuet. I livet. Med livet.

Det finns kärlek och närhet, och mjukhet och manlighet och längtan efter att uppleva resten av livet med lång och nära tillsammanstid.

Igår hade vi kvällen tillsammans, allihopa.

Båda vi och alla våra barn.

Middagsbordet fullt och omtanken och närheten så påtaglig att jag därför inte kan låta bli att längta efter decembermånad med pudrigt täcke utanför, varm choklad med marschmallows framför brasan och fötterna i knät på mannen jag kommit mig att älska.

Det var inte så svårt.

Det är inte så svårt.

Ni vet, när alla delar i pusslet passar, när allt faller på plats.

När ingentid tillsammans vill levas ogjord, men all tid ifrån varann vill undvikas.

Hur hans blick gör mig lycklig och leendet gör det svårt att andas.

Och jag vet, att den här juletiden blir en annorlunda tid. 

En tid full av vemod för barnen inte alltid kommer vara hos mig.

En sorgsen tid mitt ibland allt det lyckliga.

Och det är det jag måset fokusera på.

Det lyckliga mitt i all sorgen.

Mitt i allt vemod som gör ögonen blanka och kroppen svag.

Hur jag redan nu vet att jag måste stålsätta mig mot längtan som är så stor och stark och frunktansvärd.

När man inte vet hur omsorgen är.

När man inte vet.

Vet det man känner att man behöver veta för att få lugn i sinnet.

Så jag vet att denna december blir en annorlunda tid.

Men mitt i allt, så otroligt fylld av kärlek, av ömhet och lycka.

Av dom finaste smekningarna och orden jag nåfonsin fått uppleva och höra.

Full av varma famnar och slingrande fingrar.

Hans kind mot min.

Nästippen som nuddar min när han viskar Älskling..

Så idag drabbades jag med full kraft.

Av december längtan.

Längtan efter att vara familj. Fulltalig under samma tak.

Han. Jag. Alla våra små.

Längtan efter att varje december morgon smyga mig upp innan barnen vaknat,.. 

Slingra in mig i den underbara sidenskapelsen jag valde att klicka hem idag.

Försiktigt smyga mig in till soffan där brasan sprakar intill.

Jag längtar...

Längtar efter varma kärleksfulla mornar i denna.

Drabbningen slog till med full kraft...

December-Drabbningen.

Och jag vet redan nu att jag aldrig kommer uppleva en lyckligare tid.

För jag har kärleken.

Jag har mina barn hela på andra sidan.

Men jag är lite naggad i kanten och själen.

Jag är den som inte landade hel, men jag räddade mina två små, jag skyddade dom så gott jag kunde förmå och jag vet att jag lyckades.

Men jag föll lite hårt.

Lite för brutalt.

Jag kraschade.

Men drabbas ändå av längtan efter den mjuka månaden.

December.

För jag har mannen.

Barnen.

Och en fantastisk sidenpyjamas för bitiga frostiga mornar i vitriol-huset.

Kärlek

Maja

DET DÄR MED KULÖREN

Kulören är inte lätt att välja till ett hus med takhöjd som en kyrka i vissa rum och det inte finns några egentliga brytningar mellan rummen utan det mesta flyter ihop i en slags röra av öppen planlösning.

Nu lät ju inte det som en otroligt härlig egenskap men det är det.

Jag lovar.

Det medför ju bara lite extra omsorg i valet utav just Den färgen med stort F.

Den grå mjuka lagom varma, men samtidigt lite kalla, sobra grå som får vara grunden i hela huset, förutom i barnens rum, och vårt framtida utomhus.

Det under himlen med stjärnorna som tak.

Efter otaliga provburkar från Flügger butiken och uppmålning på skivor som vi ställt och hållt i alla lägen och i alla ljus och i alla rum så har vi hittat den.

Men ni vet nog hur det är.

Man tycker att man har hittat den där underbara nyansen som kommer bli så bra.

Ändå tvekar man en aning innan man vågar göra beställningen.

Är det rätt?

Finns det någon som möjligen kan vara snäppet lite lite finare, mjukare, softare?

Jag hittar tygprover som jag lägger intill, en lampskärm med rätt grå struktur och ton.
En bräda. En pläd. En ljusstake,

Man tittar.

Man backar.

Drar fingrarna fundersamt genom håret.

Tittar igen.

Kisar.

Backar.

Och så håller man på.

Så måste man tillåtas att hålla på.

Men:

Jag tror vi valt rätt.

Det var bådas favorit som valdes.

Om en vecka lite drygt kommer målaren.

Sen visar det sig.

Flipp eller Flopp.

Kärlek

Maja

KAN NI SE DET VI SER

I Vitriol-huset står ett ekande skal redo där det är förberett för badrum.

Det har det vart sedan F byggde huset för 10 år sedan men var sak har sin tid.

Uppenbarligen.

Sen förändras livet och in kommer en kvinna och livet ska levas tillsammans med våra fyra underbaringar och då måste det där badrummet bli klart.

Om vi två ska få någon som helst lugn  och ro och ett master bathroom som bara är till för oss.

Utan färgglada flaskor och gula badankor, utan blöta handdukar på golvet som ingen orkat hänga upp, utan hårsnoddar och borstar där dom inte ska vara utan bara ett rum för oss.

För Mannen och Kvinnan.

Så kära ni.

Ser ni det vi ser?

Ser ni den fantastiska duschhörnan där glasdörren hindrar strålarna från att landa på naturstenen utanför.

Ser ni den långa långa dubbelkommoden och väggspegeln från vägg till vägg och från taket och neråt?

Ser ni dom lyxiga detaljerna och kranarna som kommer ut ur spegeln?

Ser ni det inbyggda badkaret som ligger som en tron nedanför fönstren?

Ser ni allt det?

Och framför allt, ser ni den fantastiska glasbastun med ribbad lav från golv till tak i snirklig form och  bastuaggregatet som nätad sten?

Vi gör ju det.

På skisserna i huvudet. I dialogen vi har. I planerna vi smider.

Just nu är det svårt att föreställa sig det men om en stund, om ett tag, så ligger vi där, i det dubbla långa breda badkaret och sippar på det där bubblet som äntligen ska korkas upp.

Och inget kan vara mer ljuvligt än det..

Kärlek

Maja

ÅRETS LJUVLIGASTE...OCH DET FÖRSTA TILL HUSET

Årets ljuvligaste måste nog ändå vara denna..

Jag kunde faktiskt inte hålla mig från att spendera lite och med stort leende lämna butiken med den första inrednings-fluffet till huset i handen.

Det gick inte värja sig..

Och den grå nyansen är fantastiskt vacker och den kommer, tillsammans med allt annat som fårfällar och vackra detaljer, göra sig så otroligt bra där i soffan intill kaminen.

Den bara signalerar högt att den är redo för gos och mys och uppkrupna ben.

Så.

Varsågod Vitriol-huset, du har fått din första pläd.

Men troligen inte din sista....

Kärlek

Maja

NÄR BARA DET BÄSTA ÄR NOG

Järnvitriolhuset dignar över av all den där oljade eken inomhus.

Trappsteg, räcken, ledstänger, och fönsterbrädor.

Och vad tycker vi om oljad ek?

Inte.

Inte tycker vi om oljad ek så när jag invigde mannen i planerna att vi kan väl slipa ner och lasera vitt så stod han där en dag med en proffsslip och ett glatt leende.

- Jag köpte en slip Älskling!

Det kommer bli så bra så ni anar inte.

Och hur ska ni kunna ana när jag bara håller inne på bilderna från huset som det ser ut just nu...

Och som det inte kommer se ut om några månader.

Om två veckor kommer målaren och vi har äntligen valt den perfekta sobra grå nyansen det mesta skall målas i..

Ni kommer förstå när ni ser huset, hur bra det kommer bli.

Men tills dess, så har vi ännu en FESTOOL i det ståtliga garaget.

Bye Bye till Oljad ek, Hej Hej till vitlaserad.

Kram

Maja

HAPPY HALLOWEN

Happy Hallowen allihopa!

Idag är det Julias tur att ännu en gång förvandla sig till den där "ruskiga" (söta) spökkatten som har legat i en källare i hundratrusentals  år...

För idag står det lite Hallowen spökande med bästa kompisen BFF, Unna på planeringen och vi är alldeles strax på väg dit där det innan själva spökandet för grannarna med Bus Eller Godis påhälsning sker...

Den svarta Hallowenhinken står redo för att fyllas med godis som hon lovat att dela med sig av till lillasyster efter alice är på tok för liten att spöka i mörkret..

Under tiden, och inför mörkrets ankomst och i väntan på att det ska plinga på dörren för att skrämmas av påhälsande barn, så far jag och Alice till stora Vitriol-huset och ska provmåla väggar..

Ha en spännande Hallowen afton.

Kram

Maja

NÄR VÄGGAR SKA ÄNDRA UTSEENDE

När ett hus ska bli ett tillsammans-hus och två barn skall bli fyra och alla rum får en ny liten boende och fyra hjärtan ska känna det nya och vara delaktiga i allt som sker så gick även en dag utan helgens två åt att bläddra i otaliga fina tapetkataloger jag lånat hem.

Barnen bläddrade och satte sina namnlappar vid alla dom tapeter dom tyclte var fina.

Och ja, det gick åt några buntar.

Dom där utvalda gjordes det nya val utav, och åter nya, och åter nya...

Tills det bara fanns en kvar för varje rum.

Fyra barn har valt sina tapeter och vet ni, det kommer bli helt fantastiskt underbart vackert.

Och det där ivret infinner sig genast i kroppen, det där ivret som knappt kan bärga sig från att spankulera och botanisera efter just dom där sakerna som gör den sista detaljen i alla barnens rum.

Och det är ju en aning snurrigt, jag förstår ju det.

Att innan ens målaren tagit ett enda tag med klisterpenseln och första våden är satt, så har jag hela rummet klart i huvudet och skulle redan nu kunna stå där med överfulla påsar med lyktor och plädar och fantastiska föremål som passar i just det barnets rum...och det....och det...

Jag har ingen som helst hejd i kroppen där.

Och likt ett barn på julafton som hoppar av iver och inte kan sitta still på stolen för allt det där som spritter runt i kroppen av förväntan och nyfikenhet så kan jag knappt bärga mig inför den där stunden när vi mjukt och stilla äntligen kan öppna upp rum efter rum och att bara se deras glittrande ögon och förhoppningsvis lycka är värt allt.

Allt.

Men allt måste börja någonstans och dit hör det att en vacker söndag sitta med en nygjord cappucino och bläddra i otaliga tapetkataloger.

Och det mina vänner är inte illa alls.

Kärlek

Maja

PROMENERA I HÖSTEN

Vi hade lördagen med våra stora barn.

Och en eftermiddag med otroligt vackra höstfärger och på kvällens meny stod det utomhus-grillad pizza med salami, lufttorkad skinka och mozzarella.

Luften var så där rå men ändå varm och från stora järnvitriol huset är det inte så lång väg att promenera ner till stora affären för att kunna inhandla det där sista som behövdes till degen och det där sista lilla godiset som behövdes i barna-magarna för att det just var lördagsmys som väntade.

Så vi promenerade ner.

Jag och den älskade trion.

Tillsammans som den halva storfamiljen vi då symboliserade.

Och jag längtar till vi alla är samlade under ett och samma tak.

Att tillsammans med alla fyra barnen dela vardagen.

Dela skratt och hemligheter och tissel och tassel och att tillsammans kunna göra allt det vi planerar och klurar på.

Men den här lördagen hade jag min älskade fina trio omkring mig.

Och hösten.

Den där sagolika höstluften jag älskar att dra in i lungorna.

Färgerna som exploderat och gjort löven röda.

Och när elden sprakade i brasan, musiken låg på mjukt i bakgrunden och den ljuvliga pizzan låg framför oss på faten så känns det så otroligt rätt och komplett och riktigt.

Allt det här vi gör, och vill göra.

Och när den mörka kvällen gick mot becksvart, när vi sitter uppkrupna i soffan och våran fina Ida kryper intill och låter mig lägga armen om, då känns det i hela kroppen att det här klarar vi.

Vi kom ut hela på andra sidan.

För trots att saknaden är så stor och mäktig efter mina egna små barn, just lite extra i dom här stunderna, modersinstinkten som är så stor och mäktig och varje del av kroppen pumpar efter den där saknaden som är så avgrundsdjup att skulle jag ge efter så skulle jag duka under.

Att då få ynnesten att krypa upp i soffan tillsammans med våra stora, mina lånade, det gör hjärtat sockervaddsluddigt och stort.

Den där lördagen när vi andades in höstluften i lungorna och promenerade vägen fram, med hans hand mjukt i min,

Vi klarade det.

Vi kom ut hela.

Jag och barnen.

På andra sidan vidrigheten.

Och nu börjar livet.

Så som det ska levas.

Så som det ska kännas.

Så som man ska älskas.

Och älska.

Jag och den stora familjen.

Ett VI.

Ett Oss.

Ett Tillsammans.

Kärlek

Maja