Åh jag älskar sådana här budskapssaker som bara dyker upp..
Men, vi hade verkligen en Great Day med stort D.
Det var en fantastiskt ordnad kväll för hela gruppen Specialla Projekt Peab och deras respektive.
Och en eloge till bossen Håkan som i sitt tal faktikst tog fram just respektive.
Att vi stått ut, på hemmaplan :-)
Farfar och Gunilla kom ju på fredagseftermiddagen och tog barnen, snälla farfar var även taxi åt mig och min vapendragare Annsofie in till stora staden och hotellet..
Nyss ankommen och en kamera i ansiktet...
Min galna sidekick och hennes man, tillika Jonas chef Håkan.
Här har vi precis anlänt och möts upp av våra män...
Håkan och Annsofie som kl 24 firade bröllopsdag...bara lite kuriosa.
Hotellet är ju fantastiskt vackert, flådigt, överdådigt, genomtänkt och har en massa vackra, knasiga och framförallt stora konstverk och installationer lite överallt..
På väggen i den stooooora lobbyn, där även den ca tio meter lååååånga receptionsdisken i handgjorda kristallprismor från Orrefors, pryder golvet..
Så hänger denna:
En gammal tillplattad och isärplockad postbil.
Jag minns när Jonas kom hem och berättade om det tokiga tilltaget men väl på plats är det jätteläckert.
I den gamla posthallen, där kasörskorna satt i sina långa diskar är det numera lunchrestaurang..
Och helt galen inredning, som faktiskt blir så otroligt snygg i just den här miljön..
Dom gamla original lanternorna i taket finns kvar.
Detta är vårt rum.
Jättefint, kändes lyxigt trots standard.
Vi hade rum i gamla delen av posthuset och inte i nybyggnaden.
Sucker på handfat som är runda...på hotell.
Och dessa dörrar.
HImmel så jag kunde kräkas på allt prat om dessa dörrar.
Jonas var inköpare utav alla hotellets dörrar, ca 1600 stycken och ingen, ingen var den andre lik.
Vänsterhängd, högerhängd, lite störra, lite mindre, lite hit och lite dit.
Dom vill ha si och dom vill ha så, hej och hå.
Därför får även en dörr helt symboliskt vara med i detta inlägg.
Som minne.
Utsikten från vårt fönster ut mot Drottningtorget...
Ser ni bron?
Längst hitåt, i nedre vänstra hörnet, precis vid lyktstolpen, där träffades jag och Jonas första gången...
Det ni ;-)
Oki, kort sammanfattning kommer här.
I posthallen minglade vi runt med champangeglas i dryga timman innan vi fick gå vidare till Brevsorteringssalen där Håkan höll ett fint tal och film som Jonas satt ihop visades.
Helt perfekt lagom.
Bild på alla som varit med och så bilder från start till mål.
Och det var en lite surrealistisk känsla, även för mig som "utomstående" att gå där inne, eftersom jag varit med under fem år och sett hur det såg ut före, och under och så nu.
Det är helt galet.
Där jag och Julia alltid gick in för att ta den till slut skrangliga hissen täckt med masonitskivor, upp till Jonas kontor, där huserar nu
Skönshetsfabriken tex...
Där vi kunde parkera bilen är det nu vinterträdgård och lobby..
Galet...men vackert!
Håkan och jag ombytta..tyvär enda bilden på den fina spetsklänningen från Karen Millen..
Efter korta filmvisningen var det egentid i 1,5 timma.
Jag och vapendragaren vinglade (nejdå) upp till rummet, knäckte upp en flaska champane hon smugglat med sig (nejdå) och skålade...
Ombyte för middagen, Jonas klarade det på fem minuter och gick sedan ner och minglade vidare men alla andra män som var så otroligt snabba..
Medan jag och Annsofie hade så galet roligt, fnissigt, skrattigt, flabbigt, så där..ungt.
Så där bra.
Springa i strumplästen mellan varandras rum och få klädråd, låna smycken, bättra på sminket, locka våra hår och upptäcka att vi låste visst in champangen i minibaren..
Ringa godnatt till mina älskade barn.
Åh mina älskade barn som kroppen saknade, trots allt det roliga..
Middagen intogs sedan under många skratt och råflabb, vid runda vackert dukade bord, jag älskar runda bord och faller djupt för fina bestick och porslin.
Förrätten åts på granitplattor och var en Laxcarpattio.
jag tror jag delade ut min till större delen utav mitt sällskap runt bordet.
(jodå, vi hamnade vid det roligate bordet!)
Huvudrätten tror jag glömdes bort att förevigas mellan alla skratt och skål men det var en god tjock oxfile och potatiskaka....
Efterrätten en parfait..
För A och mig som inte varit ute och druckit drinkar på evigheters evinnerliga tid visste knappt vad vi ville ha.
Sist jag drack var det cosmopolitan för hela slanten, men det var pasé sa denna unga gentelman och mixade till varsin "Annsofie", fläder, mynta, tranbär och massa annat.
Friskt och gott.
Den sippade vi på i evigheter.
Vi pratade mest. :-)
Undrar vems mun som babblar mest, min eller A's? :-)
Sambon hittades i myllret utav folk så vi gick ut och upp på terassen och satte oss.
Och självklart, självklart, finns det en guldvägg, då ska man förevigas framför denna!
Kvällen slutade för oss runt halv två, det var alldeles lagom och det var en helt fantastisk kväll..
Natta kudde utan att tänka på barn som vaknar och tappat napp, vill stoppas om eller gråter.
(saknade er likväl..)
Godmorgon!
Frukosten är ju svårslagen på hotell, så även på detta.
Fick trevligt sällskap av lerums-boende-kollegor och satt länge, länge.
Ta-da!
Chickelickick på väg att checka ut....
Ni ser ju, en hel del installationer lite var som helst.
(just dessa var faktikst av plast, svårt att tro...)
tillsammans med sambon.
Innan vi for hem så åkte vi upp till Roof Top.
Plan 13 där utomhuspoolen under bar himmel existerar.
Himmel så högt!
Jag som är höjdrädd tyckte var läskigt att bara stå där vid glaset...
med denna utsikten framför mig.
Jonas foto-testar.
Visst är det väl så att även en stillbildskamera lägger på si så där fem plus?
Eller så var det den där goda frukosten som satte sina spår..
När vi kom hem till barnen och farfar och Gunilla visste sig ljublet inga gränser från Julia.
Åh härliga härliga ungar!!
Visst är det otroligt lyxigt att få vara borta så här, men det är absolut lika lyxigt, att få komma hem och krama om sina älskade barn.
Tusen tack till farfar och Gunilla som kom hit för vår skull!
kramar Maja
Ps, klänningen....
