onsdag 28 november 2012

Att spela i pyjamasstassen

 
Jag åkte förbi Loppisen RIA igår och fyndade ett spel för fem riksdaler.

 
Det plockade vi fram så snart frukostsmörgåsarna var uppätna och pyjamasarna fortfarande på.

 
Julia gillar att spela och det här var roligt.

 
Vi körde Memory varianten och skulle samla kort till våra gubbar/gummor vi valt.
Olika yrken och hantverk.

 
Men man kan spela det på olika sätt så det här var en given succe, för una fem krona.
Vintern har inte drabbat oss ännu riktigt, inte med snö, men det är smällkallt ute och när vi tog en promenad ner till Ines nu på förmiddagen men hittade bara pappa Henrik hemma så bet det i kinderna där vi gick.
Varm oboy får värma oss även denna dagen tror jag, och brasan som sprakar.
Fånga onsdagen.
Maja

Att posera och testa fokus




 
Julia poserade glatt i skönaste gosigaste täckkappan från NameIt och tjocka goa kängor från KAVAT.
Kameran strulade och zoomen och fokus ville inte fungera.
Förödande för en fototok som jag.
Men sen fick jag det att funka igen...
Den kasnke börjar bli utsliten...
:-)
Maja

Att vara med sin Adam

 
Att vara med sin Adam tycker Julia om.
Vi gick dit igår alla tre och hälsade på alla de tre för lek, härligt god lunch tillsammans och kaffe, hembakade drömmar, sagoläsning och allt vad lite lektimmar betyder.
Julia tycker om Adam, väldigt mycket.
Dom stångde in sig på rummet för att undkomma Alice lite, drog ner rullgardinerna och lyste med ficklampor efter lejon i garderoben.
Det blev lite ledsamt då dom insåg att det bara fanns en ficklampa som båda ville ha så nästa gång ska vi ta med oss våran.
Dom skulle tvätta händerna efter maten och stängde dörren.
Efter en kvart hördes Julia sjunga högt och tydligt på sången
 Vad man inte får göra..
Haha...
Åh det var rena sjöslagen i badrummet då dom badat alla fem ankorna i tandborstmuggar :-)
Men, i badrum får man plaska och det härliga med båda dom här två ungarna är att dom är ärliga.
På ett väldigt inlevelseaktigt sätt berättade Julia hur det hade gått till, in i minsta detalj, hur det hade gått till när hon blev blöt om strumpbyxorna, tröjan och lite på kjolen :-)
Med oss hem strax före fyra när alla var trötta så trötta fick vi med oss bilnycklen till vårt färdmedel nästa vecka.
 
När Jonas kom hem åkte jag direkt till sömmerskan i lilla orten intill för att lägga upp en klänning av det dyrare slaget.
När jag ringde hem strax efter sextiden hade Alice redan somnat, på skötbordet, när Jonas bytte om till pyjamas på lilla livet.
Inte så konstigt, hon hade hopat över sin fm vila...
Lilla pyret!
Nu får vi inte träffa Adam Elsa och Karin på ett tag med dom är redan inbjudna till pool badhemma hos oss.
Vi har pool inomhus, där nere :-)
Det ni :-)
/Maja

Att visa hur det blev

 

Välkomna!




 
Av granriset vi tog in band jag dekorationskvistar som hänges upp med grå sammetsband.
Kastanjerna är dom som Julia plockade och hängde på tråd.
Sen tog jag, vad Julia tyckte, äkta pärlor och fäste med ståltråd.
- Åhhhh mamma, vilka fina äkta pärlor!!
( I boken Inga rövare finns i skogen läser vi om sådana)
Gigantiska kottar hittades i gömmorna från förra årets kransar.
/Maja

Att ha den finaste



 
Att ha den finaste lilla ungen intill sig varje dag.
Det ni.
Nästan fem år har jag haft det nu.
9 månader alldeles intil och under hjärtat, och dryga fyra år tätt intill varje dag ute i levande livet.
Det ger band som är svåra att rubba, svåra att klippa och svåra att sätta etikett på.
Kärlek.
/Maja

Att ha gjort söndag

 
Att pumpa hjulen på sin dockvagn är ju också viktigt sa Julia, annars kan man inte ut och gå.

 
Sant så sant sa mamma och drog fram stora däckpumpen.

 
Åh det var lite trixigt tyckte Julia och pumpade allt vad tyget höll.

 
Sen blev hon trött och ville kolla på när jag trixade med dörrdekorationer och annat

 
Hårlös mamma Mu i vinterskrud, för trots att ni inte ser någon snö så var det förbenat kallt.

 
Samtal på trappan...
Dom är härliga, dom där samtalen.
Hennes sätt att förklara saker ingående, verkligen ingående och med inlevelse.
Och fantasin ihop med verklighet som fyraåringar gör.
Och berättelser om hustomtar och troll under mossan i skogen och lyktor på natten när ingen ser hur dom smyger omkring.

 
Lyktor på natten, det ville vi också ha så mamman i huset hade införskaffat ljusslingor till entretaket som skulle upp...
Tio meter slinga att trassla in sig i...

 
Jaha ja, hur var det här då.
Hårlös (kan man tro) och trasslig ljusslinga och häftpistol...

 
Medan jag krånglade klart med det och Julia inte ville hålla min stege längre så tog hon och pappa J och satte upp dom tre fågelholkarna dom gjort.
Just denna är DeLux varianten och kommer väl hysa dom mer kräsna fåglarna.
Dekorlist runt öppningen, jo jag tackar :-)
Vi ser allihopa från vårt köksfönster mot baksidan men vi har ännu inte sett tecken på inflytt...
 
/Maja

måndag 26 november 2012

Att få besök




 
Söndagslek med kompisen Ines som kom och knackade på när vi kom in efter några timmar ute i kylan igår...
Dom lekte med smålego och resonerade sig fram till kompromisser och lösningar.
Vi fikade snöbollar och biscotti och mörkret föll kolsvart ute och regnet vräkte så när hon ville gå hem igen var det två knall cerisa små paraplyer som gick kavat framför mig där i mörkret när jag och Julia följde henne till sitt hus bortåt gatan.
- Vi ses en annan dag Ines, då kommer jag till dig!
-Mamma, vad roligt att Ines kom idag, det var en bra överaskning jag inte visste om :-)
 
/Maja

Att räkna med Kråke




 
När Alice sov idag räknade vi med Kråke.
Himmel vad den ungen kan räkna, skriva alla siffror jääääääätte fint OCH kan alla bokstäver.
Kunde jag det när jag var fyra?
Siffrorna som fanns kvar var idag nr 6, 7, 8, 9 och 10.
Plus räkneuppgifter som innefattade allt detta.
Både plus och minus.
Hon räknar på fingrarna eller har rätt antal pennor på bordet och sen drar hon ifrån eller lägger till så rätta svaret kan skrivas upp.
Jag är otroligt imponerad och lyckan bara lyser i ögonen på henne när hon klarar av det.
 
Rätt som det är knackade det sen på dörren och där stod käraste Adam och mamma Karin.
Nu friska från kräksjuka och undrade om vi ville komma dit imorgon innan dom åker på semester om några dagar.
Såklart vi vill.
Och vet ni.
Denna underbara människa.
Mamma Karin.
Vi ska ta hand om deras hus och post.
Igenäld får vi ha deras bil.
Utrustad med det vi behöver.
Två bilstolar och plats för barnvagn.
Underbara vänner.
 
Nu har jag nattat båda barnen och tänkte vila ryggen lite med nål och tråd framför något otroligt inteligensbefriande på teven troligen.
Kram Maja
 
Ps, vi säger ju även GRATTIS till Alfons Åberg idag, han fyller år!

Att ha en fin liten hög

 
- Kom titta mamma, jag har vikit alla mina kläder själv!
Ropar Julia nu på kvällen.
Och ja...
Där ligger alla hennes kläder hon haft idag prydligt ihopvikta på bänken och bara väntar på att mamman ska kolla efter fläckar och ev lägga i tvätt eller hänga in i garderoben.
- Vek du allt detta själv min stora stora tjej?
- Mmmmm, säger Julia stolt som en tupp med glitter i ögonen.
Jag vek strumpbyxorna överst och underst vek jag tröjan och så emellan la jag tröjan, kjolen och trosorna....
 
Såklart mamma måste föreviga detta.
/Maja

Att vara hustomtar

Idag är vi hemma och är hustomtar jag och tjejerna.
Måndagarna är sköna sådana hemma dagar utan lek med kompisar.
Bara vi som drar runt.
Vi började dagen med frukost och saga.
Utanför vräker regnet ner och kommer väl göra hela dagen.
Julia sitter och övar och räknar superduktigt i Kråkes Sifferbok.
Alice vilar och jag nålar tyg.
Jag ska sätta mig och göra om bloggen lite ikväll, tror jag...
Så jag får fason på bilderna.
Nu börjar ju december närma sig och advent och jul och allt vad det innebär och vi har massor med pyssel att druttla med.
Julia vill helst börja öppna sin chokladkalender redan idag men får snällt vänta men vi ska göra några fler snöbollar och doppa chokladbiskvierna i choklad.
Baka pepparkakor och lussebullar.
Ja, inte allt idag såklart.
Igår gjorde vi ju fint ute med belysning och dörr dekorationer och Jonas spikade upp tre fågelholkar han och Julia snickrat.
Idag fångar vi måndag tycker jag.
Det blir bra.
Och vi, vi är hustomtar.
/Maja

söndag 25 november 2012

Att träffa vännerna i Floda

 
I fredags åkte vi till vännerna My och Maja för några timmars lek.
Maja som hade hjärnskakning precis som Madicken efter paraplyhoppet från vedbotaket behövde tröstas lite tyckte Julia och hade tagit med sig den vita hoppande kaninen som Maja älskar, inbäddad i åkpåse när vi kom med sedan mest i Majas famn hela tiden.
 

 
Det lektes med dockhus, med köket, dom hittade fåret pontus som Julia förälskade sig i.
Vi bjöds på lunch och nybakat bröd och bullar som dom gjort på morgonen.
(dessa tjejer är liiiiiite morgonpiggare än mina)

 
Dom lekte att det var natt och vi skulle sova och dom lekte doktor (eftersom lilla Maja fått tillbringa massa timmar och natt på akuten med sitt skadade huvud)

 
Alice for runt som hon brukar och tog för sig men blev sedan väldigt snuttig och mammig när tröttheten tog överhanden pga utebliven fm vila.
När vi körde hem strax efter tre så tog det en millisekund efter att jag startat bilen tills att hon sov som en stock..

 
Hugo, Skogsknytte kompis tillika My och Majas kusin och granne, var också inne och lekte med tjejerna.
Här satt han och arbetade men hästen upplyste han mig om.

 
My och Majas sovrum är fullt av madrasser och där får man hoppa i sängarna.
(Det får man ju inte här, för Julias säng är gammal och antik och klarar liksom inga jämföta hopp....däremot hoppas det gääääärna i våran stora färja till säng..)

 
Rulgardiner åkte upp och ner och upp och ner och det lystes i mörkret med ficklampor och fantasin bara flödar mellan varven.

 
Och Alice tycker det är det mest naturliga i hela världen att vara med dom stora.
Hon är ju alltid med Julia och van vid det så i hennes värld är det helt normalt att självklart ska hon vara där syster är, vad annars :-)
 
Efter några timmar fot vi hem till huset och gjorde fredagsmys och lagade middag och tog på pyjamas och tände ljus och läste sagor och tittade på film under nya päls-pläden som Julia på ett helt bedårande sätt sedan övertygande pappa J om att den var gammal..
Hahaha...
Ni vet:
- Jamen den här gamla trasan, den har jag haft lääääänge....
Och så har man nyss köpt den :-)
Jag köpte en pälspläd på rean och Jonas frågade:
- Är den här ny?
När vi satt där och myste.
Julia med stor övertygelse och log med hela ansiktet.
- Åh nej pappa, den här är gammal, jätte jätte jätte gammal, den är så gammal...
Och Jonas köpte det.
Tills i lördags, när Julia viskade till Jonas:
- Pappa, den här är inte gammal, den är ny, vi köpte den igår! :-)
Hahaha!
Härlig fredag.
Älskar mina barn.
Vad gjorde jag utan dom varje dag?
Kram Maja

Att gå till skogs

 






 
Eftersom jag inte får det att funka med att förstora bilderna får jag lägga ut dom som små...
Tyvär...
I torsdags hade vi tänkt oss att gå till skogs med stekt äggsmörgås men vädret visade en annan sida och det blev jag och Julia som allena när Alice stod och sov i vagnen, som tog oss till skogen bakom vårt hus.
Perfekt att ha så nära.
Vi hittade lite natur av olika slag att ta in och vi hittade kojan där vi lekte affär.
Julia är så rolig, och så härlig att ha långa samtal med, jag älskar det. Våra vuxna samtal.
Där fantasi och lek och verklighet blandas i hennes tankebanor.
I affären sålde hon kaffe och delikata kanelbiscotti berättade hon och allt kostade två kronor.
Sen kostade allt tre kronor.
- Men har du bara två går det bra ändå mamma...
Torsdagen blev en bak och fram dag.
Vi vaknade sent.
Julia sover numera varje natt i min säng från kl 03 ungefär, då kommer hon, och varken hon eller Alice vaknar före kl 09.
Torsdag fredag var Jonas i stockholm och vi tog dagen som den kom.
När vi kom in frusna och regnvåta och fulla av natir smakade ju varm oboy och chokladboll bäst, trots att vi egentligen borde ätit lunch då, men lunchen åt vi när vi borde ätit mellamål och morgonduschen togs efter timmarna utomhus.
Torsdagsmys och sagoläsning till middagen och allt bara så där, mysigt.
En bra torsdag må jag säga och Julia fick somna i vår säng.
Fram för fler bak och fram vända torsdagar.
Kram Maja
 

lördag 24 november 2012

Att hälsa på Annika

Idag har julia och jag haft några timmar själva medan Alice sov.
Vi åkte och handlade och gick med i paprikaklubben på Ica, pratade om stort och smått men mest, mest handlade våran förmiddag om Annika.
Julias fina gymnastikfröken Annika.
Sista gången på terminen kunde Julia inte vara med.
Hennes hosta var katastrofal och nätterna hemska, för henne.
Så jag sjukanmälde.
Julia blev så ledsen när hon förstod att nu träffar hon inte Annika mer fören efter jullovet när gymnastiken startar varje tisdag igen.
Den fina fina teckningen hon gjort med gummi-duttar man limmar, silverstjärnor och porträtt av både A och henne själv ville hon ju så gärna ha gett den där sista gången.
Ett mamma hjärta förstår allt det där.
All den där förväntan hon hade över att A skulle fått hennes teckning, som hon satt med så länge nere i pysselrummet och la ner så mycket hjärta i.
Så, jag pratade med Annika om hon fick posta den.
Men vet ni.
Hon ville vi skulle komma förbi, idag, och lämna den så hon fick en kram.
När jag berättade det för Julia tror jag hon dog en smula.
Hon skrattade så hon grät.
Hon bubblade liksom över av känslor.
- Ingen fara mamma, det är glada tårar!!
Och så grät hon, och jag fällde tårar över all hennes bubblande lycka där i kroppen.
Idag, idag svängde jag in på Annikas uppfart men en förväntansfull och lycklig tjej i baksätet.
Och Annika kom och öppnade, och Annika ville ha kram och Julia gav teckning och räckte fram den paket med kanelbiscotti vi gjort åt henne.
Och jag blev så glad in i mammahjärtat åt att Annika förstod hur viktigt detta var för Julia och hur mycket det betydde, att hon fick ge henne det här.
Att hon tog sig tid, eller mera, gav Julia den tiden.
Jag kunde liksom inget annat än att bara över huvudet på Julia säga- Tack! TACK!
Banala saker för vuxna, kan för ett barn betyda en hel värld.
 
/Maja

Att förgylla julen

 
Den här lådan, smockfull med julgranskulor i silver, små discokulor, kulor som är täckta av glitter, snödropps-stavar, silver pärl-girlanger mm, mm brukar tömmas varje jul och allt täcker stora granen.
Varje år ca 100 kulor plus annat pynt.
Men, silver gör granen ganska kall.....
Så denna lådan..

 
Plus denna lådan som också den är smockfull men av kulor i röda nyanser....

 
Plus denna påsen full av plast-ladugårds-djur i olika storlekar.
Några som vi fått men dom flesta har vi fyndat på Nille..

 
Allt detta skall i år sprayas i guld.
Ja, ni hörde.
Tokigt värre.
Men guld ska det bli.
En varm gran vill Julia ha.
Och att hänga upp ladugårdsdjur är knappast mitt galna påhitt.
Har snott det rakt av från förra årets julfix på
Äntligen Hemma.
Cred till dom.
Och det blev hur fint som helst.
Man tager alltså plastdjur, eller någon kanske vill ha plastbilar eller små dockor eller ja, ni fattar.
Sprayar dom i valfri kulör.
Skruvar i "öglor" av metall (finns på Järnia eller Jula)
och vipps.
Julgranspynt av den roligare sorten.
Julia ska inte få vara med och spraya, det luktar väldigt, men jag har lovat henna att vara med och lägga ut allt och sedan vända sakerna mellan alla sprayningar.
Hur granen kommer att bli det återkommer jag till i mitten av december.
Kram Maja