Åh jamen åh jamen åh säger jag!
Vilken fredag!
Vi började dagen med besök av sotaren men sen var det i kläderna, fram med packningen, grillpinnar, fårfäll, varma drycker, folie och annat-bra-att-ha-en-utedag.
Snabb promenad med vagn och bakomvarande barn i pulka, ner mot sjön och vår fina badplats där redan mamma Karin, Adam och Elsa laddat med grillbrasa.
Till Julias förtjusning var även hunden Sally med.
Jamen ni hör ju.
Sally!
Kan ju inte vara annat än en jäkla fin hund.
Det var det, och något....glupsk.
Haha!
FRåga Alice vad hunden gjorde så kommer hon dra ihop ögonbrynen, se väldigt förebrående ut och säga:
- Kovv.
Scenariot var ju.
Grilladkorv.
Alice hand.
Hund, go och glad smyger upp bakifrån.
Eller smyger och smyger, A satt ju där och dingla med den där korven.
Vipps, var den borta.
Åh vad det skrattades :-))
Dom två stora barnen Adam och Julia var ute och gick med den där på stranden.
Eller....Sally var nog ute och gick med dom men hur som haver.
Dom gick, alla tre.
Tre olika viljor, tre olika håll....
Resulterar i snubbel och ihoptrassel av ben i koppel...
Alice undrade en stund vad dom sysslade med där borta men var nöjd att sitta på fällen, vid grillen...
Ja, ni ser ju, en helt idyllisk fredag.
Sån där Bulleby fredag.
Lika go och glad som Astrids sagor.
Elsa som knallar och går men inte riktigt förstått det där med att:
Snö, är svårt att ta sig fram i.
Eld ska man passa sig lite för.
Ska man ramla, sikta på något mjukt.
Vi fick ju dessutom sällskap där vi skulle luncha då både Adam och Elsas pappa och morfar kom ner en stund....
Men, det var ju inte bara grill och mys som var dagens fyra timmars plan utan vi skulle hajka oss lite.
Tvärs över badplatsen, rakt upp i skogen, brant som attans, halt som attans och som karin sa när jag knåtat upp med halvsovande Alice i vagnen.
- Maja, ditt ansikte har antagit en helt annan färg nu....
Vi skulle titta på det helt fantastiska istappsfallet som fanns där uppe.
Som är svårt att förstå men roligt att se, leka vid och framför allt, åka kana på dom mindre...
Sen kånka ner igen...
Hämta alla saker vid sjön, se om ungarna ville ha på sig sina hjälmar för att kana omkring på isen, det ville dom inte, ville bara sitta i pulkan, dricka lite värmande kaffe och så gå hem...
På isen....
Den här bilden är smått historiskt och mer ett bildbevis för att visa JOnas att Jo, jag gick på isen hem.
Jag.
På Isen.
Hem.
Det var långt.
Kändes det som.
Och varje gång det knakade, tittade jag nog halvt skräckslagen på karin som si så där tio gånger fick säga att det är bara skaren som låter.
Isen är jäääääääätte tjock.
Och hon vet ju.
Hon kan det där.
Har jag intalat mig där jag gick.
Jodå, glad mamma.
Något skräckslagen.
Men erkänner att gå på isen, med barnen i pulka och gå där med vagnen, gå färbi alla husen på fel sida, se deras altaner och inte deras ytterdörr, att se deras utsikt så som dom ser den, och sen böka sig upp för en brygga, från fel håll..
Det är ju en smula magikst.
Min frilufsande vän karin.
Kanske hon som borde blivit nominerad till Friluftsfrämjandets styrelse, inte jag...
(men det är jag....som blivit det)
Julia med koppel i handen, Julia med Sally.
Sally , sally sally....
Fina gamla Sally, som Julia fattade så tycke för.
När vi kom hem sa hon.
- Mamma, nu vill jag ha en hund igen, en sån där svart som Sally, en labrador.
Jaaa, det var härliga nästan fyra timmar vi hade och helt mör i kroppen när vi kom hem.
Så där att jag var tvungen att messa jonas:
Vi har gått på isen, och kan du stanna och köpa godis på hemvägen?
Det var typ det min kropp behövde.
Godis.
Om jag går på isen igen?
Ja, utrustad med isdubbar, ishacka, ishyxa, isbrodds-skor, flyväst, flytbåt..eller ja, alla båtar flyter ju men en sån där räddningsbåt då....och så......såna där nödraketer.
Då är jag redo.
Som en scout.
Herregud, vadär det med mig denna vintern?
Kört bil hela vintern och gått promenad på isen?
Herre min skapare som någon mer kristen skulle sagt.
Milt uttryckt.
Kram Maja
