Efter frukost hoppade dom upp i schäslongen...
Alice kom med Alfons och Julia stod för utfrågandet...
-Alice, ser du molnen..
- Däää
- Bra Alice, ser du Alfons?
- Däääää?
Sen höll dom på så där, Julia berättade vem Alfons var, vem Mollgan var dom gånger Alice gissade fel och hon frågade om bokstäver och färg och form och allt det där som Alice tycker är så hiskeligt roligt, och som blir ännu roligare när hon får ligga tätt tätt med Julia alldeles pyjamasklädd och oboy-doftande efter frukosten.
Det är ju fint det där...Så jag egentligen bara vill slänga mig på dom och gosa in mig i den där mysiga klumen av barn men dom får ligga där ifred.
Ha mig i bakgrunden.
Dom behöver det, de där syskonmyset.
Dom har ju nu sovit över en vecka tillsammans i barnkammaren och det går enklare och enklare för varje kväll det ska nattas.
Alice kommer på kortare tid, till ro, hon förstår att Julia inte går därifrån och då lägger hon sig ner och sitter inte och ropar - Jischia?!
Men när hon vaknar på morgonen är saknaden stor.
Julia ligger ju i min säng och hennes är tom.
- Jischia?? frågar Alice.
- Julia är i min säng, ska vi gå och säga Godmorgon?
Hon nickar och blir så där förväntasfull och sprattig i kroppen och vill egentligen bara komma ner på golvet så hon får springa till storasyster..
Kärlek det där.
Finaste som finns.
Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar