Att ha en pyssel-eftermiddag

 

Porslinsfärger, hiskeligt roligt och lätt.

Det är lätt att gå lite bazuka i skåpen även för en vuxen.

 

Julia målade fyra äggkoppar som ska brännas i ugnen idag, plus förbättrade färgen på sina redan målade frukost delar som tappat lite färg...

Jag gick bazuka på skål och fat så även Alice har ett set.

 

 

Alice fick gå lös på papper och krita medan vi höll på..

 

Hon älskar att rita, sortera kritor, kasta dom på golvet, gå ner på golvet för att plocka ihop dom i burken igen, klappa händerna åt sig själv för att hon var så hiskeligt duktig, och sen göra om proceduren igen...

 

Härliga dag!

Att visa en stilstudie

 

- Vad gör ni tjejer, frågar jag en dag.

- Dricker ur skål ser du väl, så gör Emils pappa, ja så gjorde nog alla pappor förr tror jag, säger Julia.

 

Och lillasyster, hon är inte sen att hänga på storasysters påhitt kan jag lova.

Varsågoda, här kommer en stlstudie i konsten att dricka ur skål, eller ja, dricka ur allt möjligt skålformat...

:-)

 

 

Grötskål

 

Kakburk

 

Kaffekanna

Heppz!

Att göra samma fast olika

 

Inför föelsedagsbarnets tårta har det återigen plockats fram sockerpasta, formar, tandpetare till infärgningen och så pastafärgerna.

Att fårga sin egen pasta är det lättaste, billigaste och enklaste, även om det kräver lite övning, men det blir mindre spill.

Jag köper alltid vit, sen färgas den alltså till önskade nyanser.

 

 

Medan jag färgade, formade och gjorde figurerna som ska pryda tårtan lekte båda barnen med playdoo leran och en evinnerlig uppsjö av verktyg.

Vi gjorde limpor till dockhus-familjen godis till barbidockorna.

 

 

Att hålla isär färgerna i dess olika burkar går ett litet tag, men sen ser det ut så här.

Vackert.

När Julia knådat och kavlat den här tyckte vi båda att det var fantastiskt vackert att det krävde ett kort.

- Ta ett kort mamma!

 

Tårtan, den får ni se på lördag.

Förvisso fyller han på fredag....

 

Att öva sig lite

 

- Mamma, är jag fem år när jag ska börja på skolan, frågar Julia idag när vi läser saga.

Ja, svarar ja, du har fyllt fem när du ska börja förskolan.

Kommer jag bara vara där på dagen och så är jag hemma på kvällen med er och Alice, frågar hon igen.

Ja svarar ja och tänker noga på hur jag ska säga för att inte oroa eller ängsla mer än hon är inför det nya som vi inte vet så mycket om.

Det är liksom en grå sörga.

En oviss sörga.

Vi vet att jag måste börja jobba men jag har ju ingen anställning och har inte jobbat på sex år, vi vet att barnen ska börja förskolan men vi vet inte när dom får plats eller hur länge dom måste gå.

Vet ingenting.

Vi vet att vi måste köpa ännu en bil för att klara det nya, det nya vi inte vet så mycket om.

- Ja Julia, ni kommer vara där när det är dag, både du och Alice, sen hämtar jga er efter en stund.

Att säga en stund är det enklaste just nu, när frågorna kommer väldigt ofta.

Och sällan med glad förväntansfull röst, utan mer med ängslan.

- Men vad gör jag om jag saknar dig på dagen?

- Det får du göra, och du får berätta det för fröken, dom är nog jättebra på att göra så du saknar lite mindre just då när du känner så.

Kommer du sakna mig, frågar hon.

Oh kärahjärtanes vad jag kommer sakna dig, tänker jag.

- Jaa, det kommer jag verkligen.

- Vem ska du berätta det för då, har du en fröken på ditt jobb?

Nej jag kommer ju inte ha en fröken på mitt jobb, berättar jag och säger att vi får nog öva oss lite på det där att vara ifrån varandra.

Jaa mamma, vi är inte så bra på att inte vara tillsammans, vi får öva helt enkelt, det får vi göra.

Öva öva..

Men hur fan kan man öva bort att vilja vara med sina barn?

Sen kryper hon om möjligt ännu längre in i famnen och blir en liten boll med mina armar omkring, och tänker att ja fy fan, det här får vi öva oss på, för det kommer bli ett helvete att vara ifrån...

Fem års närhet.

Varje dag, varje morgon, varje natt.

Ständig närvaro.

Ja fy fan.

Ångest.

 

Att efterlysa mun-övningar

 

Jag vet ju att ni är en salig härlig blanding männiksor som läser vad

jag skriver här.

Och det ska man ju nyttja.

Så, innan jag googlar huvudet ur led så kan jag lika gärna slänga ur mig frågan här.

Är det någon som vet, eller är bekant med någon app till telefonen eller någon hemsida, där det finns munövningar för barn.

 

Julia har ju kvar sina bebis R.

R ljud blir J.

Härligt blir Häjit och Bra blir Bja osv osv.

Jag vet att man kan träna bort det här, alla vi i min syskonskara har haft dom här R-ljuden.

Jag minns när min storebror satt på sängen med mig och envist föröskte få mig att säga

Rrrrrrriiiing Rrrrriiing men det kom bara Jing Jing.

 

Så, tanken är att "träna" lite innan höstens förskolestart.

Hon är medveten om att det låter annorlunda när hon säger ord, mot när vi vuxna säger orden så jag tänker att det kan vara en extra trygghet för henne själv, att bli av med det.

Så, tacksam för tips.

 

kram Maja

Att kalasa sig

 

Efter indianhusbygge med pappa och mammas två timmars egentid tillsammans med Alice och mamma Karin på Stoff&Stil var det äntligen dags!

 

Dags att gå på söndagens kalas hos kompisen Ines några hus bort.

Tio barn skulle under 1,5 timma bolla ballonger, äta korv med bröd, dansa till Gangham Style och Lollo & Bernie, ha fiskdamm och äta cheesecaketårta.

 

Julia fick välja om jag skulle stanna, stanna en stund, eller gå hem.

Det lblev stanna hela tiden.

Som hon alltid vill när det är kalas.

 

Hon var så artig och snäll och tackade för fikan och tackade för kalaset och kramade dom hon tyckte var värda en kram.

- Jag kan ju inte krama alla för jag vet ju inte vilka som var vänner eller inte.

- Tänk vad härligt mamma, både kalas och indianhus på en och samma dag!

 

Nu är det måndag och Hotellet har vardag igen.

Jag och tjejerna har ingen lekdate inbokad idag och planerar att ta fram lera och verktyg vid köksbordet.

- Mamma, vad skönt att det bara är vi tre hemma idag, vi är ju som dom tre musketörerna!

Så, nu kör vi måndag, med slokhatt och fjäder och knähöga stövlar ala Mästerkatten och pösskjorta och pickadoll, för det var väl så dom tre musketörerna såg ut.

 

HastaLaVista

 

Kram Maja

Att ha startat helgen

 

Lördag.

En lördag där jag och tjejerna mina pälsade på oss för utomhuslek i dryga fem minus.

Utomhuslek med korgen packad med varm choklad, bulle, välling och sagobok om Bamse.

 

Snöborgen, Mattisborgen....det där snövidundret som står kvar på vår tomt, det där som rymmer en mamma och minst två barn.

I den tillbringande vi över timman på fårfäll och pälspläd.

 

Pratade, sjöng och filurade.

Hälsade på grannar och höll utkik efter Borkarövare och grådvärjar.

 

 

Läste Bamse i Vilda Västern och hade två tjejer som satt tyst och lyssnade, som alltid när vi läser saga utomhus.

Det är nåt speciellt med det.

Det blir extra påtagligt med den där spänningen.

 

 

När pepparkakor och choklad inte längre fanns

lät vi Alice somna i vagnen nerbäddad och fortsatte leken även utan henne.

När kylan blev för kall om rumpan bytte vi utomhus mot inomhus och fem minuter senare knackade Ines på dörren och ville leka.

 

Två fina tjejer leker affär och räknar slantar, köper leksaker och hundar och delar lika.

Leker mamma pappa barn och klarar sig bra på egen hand och jag och Alice kunde sitta och läsa, mysa och bara vara vi två medan Ines och Julia bara var dom två.

Så där som det faktikst behövs ibland.

 

 

 

Ines som precis fyllt fyra och imorgon ska jag och Julia på hennes kalas.

Det finns nog inget roligare än att följa med barnen på kalas.

Eller jo, såklart det finns men det är en utav dom sakerna jag gärna gör.

Delar det där kalasiga med dom.

Ser den där förväntan över vad som ska hända.

Finns nära men på avstånd när dom leker och gör kalasiga saker.

 

När leken på rummet ebbat ut körde vi sånglekar med Fader Abraham och Huvud Axlar Knä och Tå vilket även får Alice att hoppa med och peka där man ska och dansa där man ska och Raketen drog vi till med tre gånger mest för att Ines skrattade och sa Snälla Maja en gång till?

Och när kroppen var lite slut av all sång och skutt plockade jag fram pärlplattor för alla åldrar och mass produktion startade och hobby-stryjärnet drogs fram, det där som engång var så himmla bra men som någongång fått lim på sig och passar bäst för att göra hobbysaker med.

Som att stryka pärlplattor.

En hel påse fick Ines med sig hem.

Stora grytunderlägg och en väldig massa glasunderlägg :-)

Vissa saker passar kanske bäst hemma hos andra :-)

Eller som Ines sa.

- Vi brukat lägga allt sånt här i ett skåp högst upp...

 

När tjejerna lekt i flera timmar och klockan var närmare fem och Ines mamma varit här men fått gå hem tomhänt och utan barn skildes dom till slut åt när Storebror knackade på dörren och sa

- Kom nu Ines.

Visst är det härligt?

Den där vänskapen.

Den där närheten dom har och tar.

 

Kram Maja

Att älska böcker

 

Alice lilla lilla dockvagn i trä fungerar numera som en bokvagn för alla biblioteksböcker vi har hemma...

 

Precis som Julia hade sin bokbussvagn när hon var liten.

 

Förresten ja, det fina understället hon har på sig är helt gudomligt fint och tjockt och gjort av finaste ull från Norska VossaTassar.

 

Maja

Att ha haft huset fullt

 

I dagarna två har vi haft lekkompisar här.

Så även idag.

Men i torsdags kom My och Maja med mamma Julia och lekte och busade.

Dora-lek byttes ut mot Ronja Rövardotter lek.

 

 

 

Dom lekte sova och födelsedagskalas och barnen turades om att ligga under filten och bli sjungen för.

 

Maja gosade upp sig i schäslongen och bad om välling :-)

 

Sen rusades det runt, Dom stora var Ronja storasyster och Ronja lillasyster och sprang i skogen och såg upp för älven och vildvittror och framförallt grådvärjar.

Ni kan ju gissa vem det var.

Just det.

Alice.

Fast det förstod ju inte hon.

Att den dom sprang ifrån var hon, så hon rusade ju glatt efter och skrek.

Ja, verkligen skrev oavbrutet.

- Maja maja maja.

Och så flaxade hon med armarna och var stålande lycklig.

 

 

 

Sen bäddade dom ner sig på golvet på täcken igen och låg och var födelsedagsbarn.

 

Maja och Julia

 

Även Alice ville ju vara med och la sig korekkt tillrätta och låg och väntade på paket pch tårta och födelsedagssång.

 

-Vad är det för en dag.....

 

Sen blev det lite mellanmål med nybakad sockerkaka och frukt och hepps var klockan halv fem och Julia och skulle åka till frisören med henne när Jonas kom innanför dörren..

 

 

Nästa lekgäng kom ju då igår.

Robin Pontus och mamma Therese, sen kom även mamma Karin och Adam så huset var fullt av barn igen.

Medan alla barnen för det mesta höll till inne i lekrummet och körde rolllekar och annat så satt mammorna vid köksbordet och skrattade käkarna ur led över Stand-up Karins strumpbyxe-skämt och min historia om min tid som ofrillig flintis när jag fick bära peruk och valde en seniorita-singoalla svart hårsvallande man med stora lockar...

 

Det är ju härligt det där med vänner och lekkamrater och huset fullt.

Jag får ofta frågor om hur jag orkar.

Att ofta ha huset fullt, att aktivera och hitta på och leka och finnas och engagera mig och ordna utflykter och lekdagar osv osv.

Men vet ni.

Det är inte jobbigt och inget jag tvingas till.

Det är mina barn det handlar om.

Så det är ett självklart val för mig.

Och ett roligt.

Ibland helt utmattande, men roligt.

 

kram Maja

Att ha en egen Mattis-Borg

 

Att ha en egen Mattis-Borg är få förunnat.

Det har vi.

Med stor ingång där även en mamma-storlek kan krypa in och den rymmer nog si så där fyra barn.

Att den har klarat töväder och regn, blåst och annat visar ytterligare att det verkligen är en borg.

 

Ni minns väl åskväders natten när Ronja föddes, nedslaget som gav dom djävulsklyftan.

Vi var Ronja och mamma Lovis där vi satt inne i borgen och spanade efter Borka-rövare och Birk, och vildvittror och rumpnissar och andra sattyg de kan finnas i en rövarskog.

- Mamma, man vet aldrig vilka som kan dyka upp..

 

 

Vi stod där på fällen och hukade oss så ingen skulle se, och viskade och pratade och den där barnfantastin sätter inga gränser.

Det kom dock inga rövare, mer än den gula postbilen vars förare vinkade glatt åt liten rövar-spanande Julia...förlåt, Ronja.

 

Till slut kan man ju bli lite trött av att hålla utkik men då satte vi oss tillrätta och berättade historier och sagor och pratade om Astrid Lindgrens Värld och vilka vi ska få träffa och allt sånt där som rör sig i huvudet på en snart femåring.

Så satt vi där, tätt, och så kommer det, det där som kommer ibland, när jag minst anar det.

- Mamma.....jag vill inte börja dagis när det blir höst....jag vill att du ska vara hemma hos mig och Alice...Är det långt till höst? Kommer du aldrig vara hemma då?

 

 

 

Alla dom där frågorna svarar jag på så gott jag kan, som ger trygghet och ro i Julia, och vi svalde ner alla frågor och svar med lite frostskadade Ballerina och varm oboy....

 

Om ni undrar vart vi gjort av Alice så låg hon och sov i vagnen, alldeles så där nerbäddad i åkpåse och på fårafäll så när hon vaknar är hon alldeles gosevarm att jag bara vill köra ner näsan i nacken där overallen  gliper, där håret krusar sig av sovsvetten, eller helt enkelt bara äta opp henne en smula.

 

Jag säger som Astrid Lindgren:

- Ge barnen kärlek, kärlek och ännu mera kärlek.

 

Kram Maja