NÄRHET OCH TRYGGHET

Några dagars tystnad men nu tillbaka.

Mycket att ordna med.

Mycket kvalitetstid med barnen.

Stina och Albin besök som hade med sig presenter till alla tre födelsedagsbarnen.

En mängd timmar Mulle-fix och ledarfix och inför styrelsemöte-fix och Barnsektionen-fix och jobbsökar-fix och märka-kläder-fix och så allt det där som ska rulla där emellan.

Banksamtal och trädgårdsritningar och besök på Hedins Bil och så lite Gläntanpromenad och lite fiske och framförallt ovärdelig-rensa-uppdatera-försöka-rädda-våran-dator-fix utab bästa grannen Gunnar medan pappa J lärde bästa Cia hur man ritar i sketchup.

Sånna saker har hänt.

Så vi har inte det minsta försvunnit.

Det är bara dygnets timmar som har det.

Men nu är jag ikapp.

Yiha.

Maja

SOMMARENS SISTA BESÖK

 

Liseberg på veckans enda strålande soliga dag.

Detta nöjesparkande som barnen älskar och som ligger stenkastet från Lilla Staden.

Dit vi styrde färden efter den lilla lilla timman på förskolan i veckan då det var den enda sista dagen vi på snudd på kan innan Kaninerna slår igen för höststädningen innan portarma slås upp inför julen.

Såklart att vi for dit.

Gjorde skäl för Julias åkband och Alice kuponger.

Testade nya åk och vågade åk och åt middag på restaurang med tjocka servetter.

Bara en sådan sak.

När solen försvunnit och jackor fick tas på, kuponger uppåkna och båtresan upplevts med båda barnen, som älskar den där båtresan där man guppar fram i sakta mak och får titta in i kaninernas små hus, så var det dags att tacka för oss.

Tacka för denna sommarsäsongen, för våra tre fantastiska besök och säga att vi ses till Jul.

Att Julia kramade och kramade kaniner medan Alice bara ville titt-titt men inte längre var det minsta jädd som hon sa och trötta barnaben som ville sitta på axlar eller tillbringa en massa tid i mammas famn.

Då var det tid att åka hem.

Och den sena timman gjorde ingenting då vi i fredags hade studiedag.

Så det fanns tid att säga tack och hejdå och sov så gott åt alla dom gröna med långa öron.

 



 

 

 

 

 

 

Tack för nytänkandet Liseberg.

Att ni gjorde parken mera barnvänlig för oss med barn på lite kortare ben.

För att ni har så fin personal i just alla barnkaruseller.

Och framför allt att ni gjort fina små picknickområden där man kan vila benen och smaska på medhavd fika.

 

Vi kommer tillbaka i jul som Julia sa till den stora kaninen när hon knappt kunde sluta kramas.

 

Maja

FÖRBEREDELSER

Det där med att förbereda inför Förskolestart innebär ju inte bara att rent mentalt förbereda alla inblandade utan även en hel del praktiskt som bara måste fixas.

Gosedjurs-reserverna ska finnas där, extra kläder, reserver och backuper, salvor, nappar, blöjor, märkpennan är en nödvändighet då allt, verkligen allt, från minsta lilla strumpa till regnjackan och jeans, ska märkas upp.

Allt.

Ifall kläder åker av och in i torkskåp.

Det är ett himla skrivande kan jag lova.

Julia -08

Alice -11

Nappa beställde jag speciella dagisnappar med namn på.

Då behöver iallafall inte jag gå över dom med märkpennan.

Fotoalbumen skall fyllas med fina härliga färgglada roliga bilder på familjen.

Vid saknad är dom en väldigt bra snuttefilt och tröst att ta till.

Det kan ju faktiskt ibland bara räcka med att få se ett foto på mamma eller pappa för att kanske det där värsta ska gå över.

 

 

Om jag kommer ha ett fotoalbum på mitt jobb sedan?

Jamen självklart!

 

Maja



GENOMBROTT

 

 

 

Idag hände det.

Det vi övat och övat och tragglat och testat.

Det som hittils inte alls fungerat eftersom när hon inte fått till det så har hon tröttnat.

Idag bara fick hon till det.

Att få fart på gungan själv.

Många andra har kunnat men inte hon.

Men viljan har funnits men inte tålamodet.

Att få in gunget i kroppen och hålla koll på ben och kropp och rygg och allt det där som ska stämma och klaffa för en otålig femåring.

Idag.

Lyckan som bubblade upp där på lekplatsen knockade rejält.

- Titta mamma jag kaaaaaaaaannnnnn!!!

 

 



 

 

Kärlek

Maja

 

FÖRSTA FÖRSKOLEDAGEN

 

Där hänger dom.

Redo.

Kläderna.

Tjejernas val för den allra första förskoledagen.

Den lilla timman vi ska tillbringa där idag.

Så, dom hänger där och väntar...

 

Härliga sköna bomullsklänningar och tight och skön kofta.

Julia valde åt dom.

Det är bra det där.

Att ha deras klädskåp i lekrummet och klädkrokarna bakom dörren i barnkammaren.

I lugn och ro plockar jag fram kläder till varje dag och när det är morgon så vet dom vilken krok som är vems.

Olika höjd är dom uppsatta på.

 

Maja

ETT BARNS REFLEKTIONER

 

Har ni gått på promenad med en femåring som konstant pratar någongång?

När man ler så mycket att träningsverken sätter in efter fem mnuter åt alla lillgamla fantastiska saker hon får ur sig om allt.

Precis allt.

Verkligen allt.

Hur hon går där med sin dockvagn bredvid mig och berättar på sitt helt otroligt observanta sätt att det finns extra saker med till pricken, ifall om att.

Att trädgårdar är prydliga, ja det var det ordet hon använde.

Att det är skönt att promenera länge för benen blir härligt trötta och man kan vila längre än om benen inte är så trötta.

Sånna saker säger hon.

Och att det är prydligt när det är pyntat och fint i trädgårdar.

Berättar vilka blommor och buskar som är fina och kommenterar allt från minsta lilla spindel på vägen till blommorna i diket och gruset utmed grannars häckar.

Folk som drällt cyklar framför sina ytterdörrar har hon inte mycket gott att orda om för tänk om det börjar brinna och dom måste sprnga ut då kan ju inte saker ligga där och drälla så man snubblar.

Vart hon fått det ifrån?

Undertecknad känner sig själv ganska träffad.

Träffad i hjärtat mitt av allt det där härliga vi delade idag hon och jag när vi spankulerade gatorna och stigarna fram, hon med Pricken i sin rosa vagn och jag med sovande Alice i sin.

 

 

 Promenad med en femåring, och då speciellt Julia.

Underbart.

Rekomenderar å det varmaste.

Allt det där kloka och alla funderingar och tankar och den enkla undran dom inte håller inne med.

Befriade.

Så jädra härligt befriande.

 

Älskar.

Maja

 

NEDERBÖRD

 



 

Årets värsta hagelskur drabbade oss idag.

Små knallhårda centimeterstora hårda kulor smattrade ner från himmlen och två fachinerade, ömsom skrämda små satt där med öppen altandörr och bara tittade.

 

Vad hände med den kokheta sommaren?

 

Maja

 

UPPDATERA SIN WORK CLOSET

 

Alltså.

Det behövs lite påfyllnad i The Work Closet.

 

Efter några år borta från kontorsmiljön, två graviditeter och en miljon modetrender senare så kräver kvinnokroppen lite annat än det som existerar där på galgar och på hyllor.

Inte helt sant men vilken kvinnogarderob kräver inte ständig input.

 

 

Man kan ju lätt gå en smula bazooka bland alla fantastiska kreationer från Darling och Little Mistress för att inte tala om Oasis men man får ju hålla band på sig, det får man ju och välja ut det där som passar i olika sammanhang och tål ihoppusslande för att antingen tona upp eller ner.

 

 

Det är siden och välarbetat och frasigt och spetsar och snitt som är en smula unika och handarbete som ger rysningar ner i knäskålarna så vackert är det.

 

 

 

Missoni.

Kan det nånsin bli fel med en Missoni?

Eller två....

Så dom får vara kvar som trotjänare sedan förra året.

 

Min marinblå Darling jag är en smula svag för milt sagt och som kommer passa även i höst och vinter i regnslask och höstrusk.



 Morgan

 

 Oasis Fedya

Variationernas mästare

På med kavaj på dagen, släng av den på kvällen och hela ryggen är genombruten spets

Och så älsklingarna

Stövletterna från Mai Pui Senza.

 

Ni märker ju.

Någon byxkvinna är jag inte och kommer nog aldrig att bli igen.

Det är ju nåt så fantastiskt skönt med att bara dra på sig en klänning och hoppa i favoritskorna och så sitter allt på plats.

Och under hela dagen så frasar det och fladdrar eller följer kroppen oavsett om du står går eller sitter.

Inget som kanar upp eller ner, stramar eller veckar sig.

 

Så min closet är numera uppdaterad verion och gammalt gett plats för nytt.

Och vart jag shoppar?

Zalando.

 

Och nej, inte heller idag är inlägget i samarbete med någon.

Om nu någon smått börjat undra.

 

Maja