Har ni gått på promenad med en femåring som konstant pratar någongång?
När man ler så mycket att träningsverken sätter in efter fem mnuter åt alla lillgamla fantastiska saker hon får ur sig om allt.
Precis allt.
Verkligen allt.
Hur hon går där med sin dockvagn bredvid mig och berättar på sitt helt otroligt observanta sätt att det finns extra saker med till pricken, ifall om att.
Att trädgårdar är prydliga, ja det var det ordet hon använde.
Att det är skönt att promenera länge för benen blir härligt trötta och man kan vila längre än om benen inte är så trötta.
Sånna saker säger hon.
Och att det är prydligt när det är pyntat och fint i trädgårdar.
Berättar vilka blommor och buskar som är fina och kommenterar allt från minsta lilla spindel på vägen till blommorna i diket och gruset utmed grannars häckar.
Folk som drällt cyklar framför sina ytterdörrar har hon inte mycket gott att orda om för tänk om det börjar brinna och dom måste sprnga ut då kan ju inte saker ligga där och drälla så man snubblar.
Vart hon fått det ifrån?
Undertecknad känner sig själv ganska träffad.
Träffad i hjärtat mitt av allt det där härliga vi delade idag hon och jag när vi spankulerade gatorna och stigarna fram, hon med Pricken i sin rosa vagn och jag med sovande Alice i sin.
Promenad med en femåring, och då speciellt Julia.
Underbart.
Rekomenderar å det varmaste.
Allt det där kloka och alla funderingar och tankar och den enkla undran dom inte håller inne med.
Befriade.
Så jädra härligt befriande.
Älskar.
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar