TVÅ BARN OCH EN FLYGEL

En flygel i vårt vardagsrum.

En liten svart keyboard flygel med mikrofon och förinspelade instrument och melodier.

En liten svart pjäs som inhandlades Här

Det sjungs kan jag säga, från hjärtat.

För sig själva och för att underhålla oss.

Alice ger oss flera varianter av Lille Katt och Julia drar av Nu är det jul igen, Mössens julnatt och min favorit Marsipangrisen.

Och ja, självklart är det en plastig sak, det går inte att undgå , 

och säkert står den inte emot ett för våldsamt handskande, men samtidigt är den lite så där fulsnygg 

alá Elsa Billgren och lite kitchig så ja, 

denna lilla barna-flygel som roar dom kungligt, smälter in väldigt bra i vårt vardagsrum att den 

kommer få ha sin naturliga plats där. 

På mattan, vid "Bibliotekshörnan", vid fluff-fällen.

Perfekt ställe för barnens konserter dom vill spela upp och i lekrummet blev det en smula överfullt när det stora sagoslottet fick flytta in efter Julfirandet.

Fanns som sagt på Br-Leksaker och reas tom just nu.

Jag, jag har ju redan min och mina två konsertpianister, för dom, dom ingår inte ;-)

Kram

Maja

SÅ VAR ÅRETS JUL TILL ÄNDA

Så blev det då äntligen julafton, den där morgonen som barnen väntat och väntat på.

Ställt gröten och mjölken vid öppna spisen till hungrig Tomtefar där han kommer på renar med släde och landar på taket, fullastad med paket till jordens varendaste unge.

Gröten som på morgonen var uppäten och under granen låg varendaste paket.

I år kom ingen tomtefar i regnovädret utanför, dom hade ju träffat honom i verkstan på Liseberg och vi gjorde årets utdelning på barnavis.

Utspritt och lite paket pö om pö.

Nog fick dom gå och vänta lite, och fråga och fråga.

Men samtidigt, så vet man ju själv sedan barnabenen att den där väntan, den där hiskeliga väntan var ju förfärlig och mängden julklappar var stor detta året så för att alla klappar skulle kunna uppskattas, satte vi oss ner och tog lite då och då.

Rekommenderar det varmt när man har små barn....

Jag bjuder på bilder från dagarna tre.

Från vårt julfirande med familjen, med farfar och Gunilla, med dom nya hundarna Pelle och Josefina, med min bror Markus och hans Lotta och självklart med våra finaste små.

Jag kan bara hoppas att alla haft en skön och fröjdefull jul med tomtebloss vid maten och Nu är det jul igen för full hals, och God Jul i strupen och kramar i armarna och så all denna förevigt nu undanstoppade julmat som frun i huset inte alls har ett så gott öga till men som självklart dukades upp på bordet.

Jag önskar att alla haft det där.

Eller iallafall ett uns utav det.

Att julen varit en bra tid för de allra flesta.

Det enda vi saknat och saknar, är ju det vita som borde signa ner, så vi fick pälsa på oss och lufsa runt i snön och dra pulka och barn efter oss och värma kalla händer med varm choklad i termosen.

Men den kommer nog, dom säger det.

Så, varsågoda.

Våra juldagar.

- Mamma idag ÄR det julafton, som jag längtat!

God Fortsättning

kram

Maja

VI ÖNSKAR EDER ALLA

Vi Önskar Er Alla

En Riktigt

God Jul

Kram

Maja

SÅ FICK DOM VARSIN HUND AV FLUFF

-Kommer han inte snart den där Tomten mamma?

Söndag, fjärde advent och idag firade vi den första utav tre julaftnar i huset.

Glögg och mat och kottar på faten som enda dekoration och Alice tyckte det var allt bra vimsigt för kottar ska man ju inte äta.

Och så tomtebloss, vad vore julen utan tomtebloss, och julsång vid bordet, och familj, och choklad och ännu mera mat. 

Mammas Flicka det där..som ihärdigt försökte och försökte få på sig mina skor, utan större framgång, så jag tog fram ett par med lägre klack som sedan klapprade mot parketten med en liten lill-skrot i dom.

Jag minns ju det där.

Att sticka fötterna i ett par skor med klack.

Lite äldre var jag dock.

Lekis som det hette då.

Och dom var av svart sammet, lite Askungen-look och jag var förälskad i dom och la beslag på dom varje dag från utklädningskistan där under fönstret.

Så, jag minns känslan.

Och så kom ju Tomten, eller lite av klapparna.

Julia som inte sett att dom lagts där av mormor och Dennis kunde inte få ihop det när han varit där, vi hade ju varit hemma och så delades dom ju äntligen ut.

Och dom fick dom där älskade hundarna.

Av vit tjock fluffig mjuk päls.

Hundar som myser, viftar, skäller, njuter av kramar, som räcker vacker tass och som fick villkorslös kärlek från första ögonkastet.

-Mamma, nu önskar jag mig ju ingen hund längre, nu har jag ju Josefina!

En härlig dag, precis som jag önskar, och kvällningen stod mannen och jag och slog in paketen som ska lämnas genom skorstenen om bara två dagar.

Dan före dan före dopparedan.

Och dom två fluffiga hundarna, dom ligger tätt intill varsitt barn.

Det var kärlek det.

Kram

Maja