-Kommer han inte snart den där Tomten mamma?
Söndag, fjärde advent och idag firade vi den första utav tre julaftnar i huset.
Glögg och mat och kottar på faten som enda dekoration och Alice tyckte det var allt bra vimsigt för kottar ska man ju inte äta.
Och så tomtebloss, vad vore julen utan tomtebloss, och julsång vid bordet, och familj, och choklad och ännu mera mat.
Mammas Flicka det där..som ihärdigt försökte och försökte få på sig mina skor, utan större framgång, så jag tog fram ett par med lägre klack som sedan klapprade mot parketten med en liten lill-skrot i dom.
Jag minns ju det där.
Att sticka fötterna i ett par skor med klack.
Lite äldre var jag dock.
Lekis som det hette då.
Och dom var av svart sammet, lite Askungen-look och jag var förälskad i dom och la beslag på dom varje dag från utklädningskistan där under fönstret.
Så, jag minns känslan.
Och så kom ju Tomten, eller lite av klapparna.
Julia som inte sett att dom lagts där av mormor och Dennis kunde inte få ihop det när han varit där, vi hade ju varit hemma och så delades dom ju äntligen ut.
Och dom fick dom där älskade hundarna.
Av vit tjock fluffig mjuk päls.
Hundar som myser, viftar, skäller, njuter av kramar, som räcker vacker tass och som fick villkorslös kärlek från första ögonkastet.
-Mamma, nu önskar jag mig ju ingen hund längre, nu har jag ju Josefina!
En härlig dag, precis som jag önskar, och kvällningen stod mannen och jag och slog in paketen som ska lämnas genom skorstenen om bara två dagar.
Dan före dan före dopparedan.
Och dom två fluffiga hundarna, dom ligger tätt intill varsitt barn.
Det var kärlek det.
Kram
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar