DOM FINASTE JAG VET

Mina finaste skatter all time.

Kalasklädda för Alice födelsedagsfirande.

Sina How to kiss a frog och dom där guldiga sandalerna.

Och en där väntan på alla gäster som inte redan kommit dagen innan.

Lördag och hennes släktkalas.

Kusiner på plats.

- Vilka är mina gäster, frågar Alice.

- När kommer mina gäster?

Idag är det måndag och jag har packat stora resväskan till mig själv.

Tog lite sovmorgon och myste extra länge med barnen. Åt frukost hemma i sängen och lämnade på skolan lagom till att klassen skulle börja strax efter kl åtta.

Ikväll träffar jag dom en kort kort stund innan jag åker tillbaka till flygplatsen och checkar in för flight mot Arlanda.

Resten av veckan tillbringar jag på Aaronsborg, tämligen slängt , men vackert, ute i skogen.

Introduction utbildning för jobbet tillsammans med flera andra som inte jobbat så läntge dom heller.

Cross utbildningt mellan funktioner.

En salig blanding av männiksor och mixar och det kommer inte finnas tid för så mycket annat än jobb och att skapa nätverk.

Ser verkligen fram emot det men det är tufft att vara ifrån barnen så länge.

Men Alice har gjort ett halsband med hjärtan.

När jag saknar ska jag trycka på hjärtana och poff så kommer kärlek till kroppen.

Det skulle fungera när jag saknar Julia också lovade hon.

Underbara unge.

Som imorse låg där i sängen på ena sidan och Julia på den andra, som promt ville att jag skulle säga godmorgon och pussa varenda millimeter av hennes goa fötter.

Som helst av allt vill ha dom mot mina kinder.

Och Julia som ville hålla handen och försäkra sig om att jag ringer varje kväll.

Att hon får sova i min säng och att jag kommer hem lagom till fredagsmyset.

Herregud.

En vecka,

En arbetsvecka ska jag vara borta.

Från dom jag älskar mest i hela världen.

Kramar

Maja

NÄR MAN BLIR LITE STÖRRE

I halva munderingen av det som låg i dom rosa fina paketen....

(klänningen jag köpt måste bytas till större storlek, annars hade vi haft en komplett Elsa här idag kan jag intyga)

Det har längtats efter den här dagen när hon skulle bli lite större.

Lite större och närmare storasyster och start i skolan.

Att bli fyra.

Inte riktigt en hel hand men nästan.

Men att bli fyra medförde lite andra tankar hos Alice,

Tankar om det där som alla tjatar om.

Det där om att när man blir fyra måste man sluta med napp.

Så idag har fröken ihärdigt sultat och snuttat.

Som att det var livets sista dag men den där snutte-pluppen.

Trots att jag lovat och bedyrat att jag tvingar henne inte.

Oavsett vad andra säger och tycker så tvingar jag henne inte att sluta.

Det blir sällan bra.

Och jag har aldrig sett en sju åring med napp så någongång kommer hon sluta av sig själv.

När hon är mogen.

Så, som Elsa har hon lekt idag.

Med handskar och Krona och det magiska spöet.

Hon fick ett par blå ballerina skor jag hittade i gömmorna då hon med trunpem min förklarade att hennes fötter minsann inte kunde göra is när hon stampade i marken som Elsa gör.

Hon måste, m-å-s-t-e har ett par blåa skor.

Måste.

Vilken tur att det fanns i gömmorna...

Alice dag.

Fina hjärtat.

Som vi sjungit för även idag.

Och som uttryckte sig som bara Alice kan, när vi satt i solen och åt den där fina lilla rosa prinsesstårtan.

- Mamma, tack för en härlig födelsedag.

Den härligaste dagen. 

Tack mamma...jag älskar dig, du är min bästa vän.

Om jag inte dött sockervadssdöden innan så gör jag det varje gång hon yttrar sig så där.

Det där fantastiska mjuka och allt igenom snälla och tacksamma.

När dom där små mjuka hönderna läggs runt mina kinder och hon pussar mig med mjuka smack på munnen så dör jag en smula varje gång.

Varje gång.

Det var viktigt att dagen blev bra för henne.

Och jag gjorde allt jag kunde för att den skulle bli det.

Den var viktig.

Hon har längtat så länge.

Även om dagen var förenad med skräck och tron om att nappen försvinner.

Älskade Alice.

Sluta aldrig vara Alice.

Kärlek

Mamma

DÅ ALICE FICK SIN FRUKOSTBRICKA

För fyra år sedan, kl 0824 föddes äntligen Alice.

Hon visade redan då tendenser till att vara den där bestämda orubbliga fröken bara hon kan vara efterson hon då rakt inte tänkte födas när vi andra hade tänkt utan stannade promt kvar i 13 dagar extra.

Hej och Hå sa mamman och så fick läkarna bryta nyckelbenet på henne för att hon överhuvudtaget skulle ha en chans att till slut komma ut efter flera timmars försök.

Så ja.

Jag borde vetat redan då att denna fantastiska unge skulle bli bestämd.

Och så full av kärlek att det svämmar över.

Igår före läggningen berättade jag att inatt är din sista natt som treåring.

Imorgon varknar du och är fyra.

Det tyckte hon var fantastiskt men undrade sen lite oroligt om det skulle göra ont.

Jag lovade att det gör det inte.

Det bara sker.

Då blev hon lugn men ville somna med min hand i sin.

Imorse, nästan samma tid som hon föddes då för fyra år sedan, tog vi frukostbricka och presenter och sjöng Ja Må Hon Leva...

- Åh det här är min härligaste dag mamma, min fina födelsedag!

Det var idel Frost saker i paketen och ingen var lyckligare än Alice.

(som större delen idag haft handskar på sig och stampat fram is med foten, precis som Elsa)

När man fyller år får man pannkaka och jordgubbar på sängen och man får äta lite som man vill...

Det anammar gärna Alice som blev en smula trött av allt firande.

Men sen måste man ju få prova sitt nya kit...

Och posera som den prinsessa hon är...

Jag vet du rakt inget barn som är så tacksam som Alice är.

Jag satt med henne i rummet och monterade hennes nya sparkcykel och där ligger hon och stilstudien på henne gjorde mig både varm och fnissig på samma gång.

Älskade unge...

Men ni vet...

Att fylla fyra tar på krafterna. Idel spänningar släppte och vi drog ner rullgardinen igen.

- Jag blev så trött så trött...

Det här var en härlig födelsdag men nu vill jag vila...

Alice min fina Alice.

Du gör livet rikare varje dag.

Vareviga dag och jag älskar dig högt och låg och ända upp i rymden.

Allt jag ger får jag dubbelt tillbaka.

Du är den kärleksfullaste lilla varelse jag vet.

Älskar dig hjärtat.

Mamma

VÄLKOMMEN TILL FÖRSKOLAN

Så var det tisdag och förskolan slog upp portarna för att bjuda in föräldrar och syskon i vårsolen.

Fika och spring i benen på den nya gården.

Barnen har haft tema "Frost" under mars. Vad det är kan knappast ha undgått någon, inte heller oss.

Själv så älskar jag, ä-l-s-k-a-r jag filmen och vet inte hur många gånger vi sett den.

Skulle jag avslöja skulle det kanske bli en smula pinsamt men ändå.

Barnen har gjort isslottet i mjölkkartonger och skapat vackra kronor i guldpapper och paljetter och lärt sig fyra sånger.

Bara det gör mig imponerad.

Det är en sak att läsa sig en sång med komplicerad text ala Disney men fyra?

Och allt fanns på film som visades.

Uppställda barn prydligt på trappan som sjunger och gör rörelser.

Kan ju få även det klenaste mammahjärtat att bli sockervaddsmjukt och fluffigt.

Under helgen pågick desutom lite upprustning och ombyggnad utav både förskolans gård och skolans.

Förskolan drog nog vinstlotten med alla fina förbättringar som åstakoms med 200 arbetstimmar totti.

Tro nu inte att alla föräldrar står där med spade och såg och ett käckt leende på läpparna och verkligen vill hjälpa till för att deras barn ska få det bättre.

Så är det då rakt inte.

Det är ta mig tusan ett jäkla jobb att få föräldrar att ställa upp.

Varför?

Nåväl.

Vad fick dom då?

En rutschkana som Alice längtat efter länge kan jag intyga och som jag tror sliter ut byxorna i baken på nolltid, vilket är ett mindre bekymmer.

Hon får slita ut hur mycket kläder hon vill och behöver bara hon har roligt så skrattet klingar över bygden.

En hobbithåla fick dom också. Det där gröna fina där en pappa stod och nitade konstgräs runt plaströret i jag vet inte hur länge..

Och Trädkojan. Som dock dottern hade skarpa åsikter om att den var på tok för liten.

Pelle Kanins trådkoja var minsann mycket mycket större och han är mycket mycket mindre än tom dom minsta barnen på Småstjärnorna så det var ju en smula orättvist tyckte hon.

Kan man ju förstå...

Fina Fröken Jennie

Och Helen

Och pappa J var där...

Och nyaste fina tillskottet fröken Malin..som Alice avslöjar har fantatsisk goa kramar i armarna.

Vilket är underbart att höra.

För ni som känner Alice vet att den ungen , hon kan mysa.

Och gosa.

Och gör det gärna.

Så när jag på kvällen lägger näsan mot hjässan på henne och känner fröken-parfym ligga kvar lite lätt så blir jag så varm och lugn.

För då har hon gosat. Och suttit nära. Och tyckt om.

Det här fick dom ju också.

Förutom en hinderbana med massa träd som kördes dit och stubbar som fixades.

En nergrävd kanot!

Fantastisk roligt även om ni inte tror det.

Man kan ju åka vart som helst.

Paddla sig till Indien eller Borås.

Alice tyckte dock att åror vore på sin plats.

Julia skolhus som ligger nästgårds med Alice...

Där skymtar scenen längs väggen, den byggdes också i helgen...

Och det byggdes amfiteater framför linbanan man skymtar..

Och så den mest efterlängtade i mannaminne:

Klätterställningen.

Som barnen via elevrådet har önskat och önskat och som köpts in tillsammans med ett volträcke för knävecks-konster och annat, som tyvär inne kom på plats under helgen men som ligger på beting under veckan.

Tisdag alltså.

Vilken härlig dag.

Fantastisk möte i Kinna som gav skratt och kråksparkar runt ögonen och så avslutar vi med fika och utav barnen bakade chokladmuffins, på solig förskolegård med barn med spring i benen.

Älskart.

Kramar

Maja

SOBER ELEGANS FÖR JULIA

Hej Måndag

Det är ju det där med rummet.

Rummet till Julia.

Rummet som skall gå från lite flickigt prinsessigt och passande både J och A till att förvandlas till ett rum för Julia.

Bara Julia och det hon önskar.

Och jag letar inspiration i tidningar, på nätet, på bloggar, i butiker, 

Dom mest fantastiska visioner visar sig och jag vet ända in i märgen att det kommer bli så otroligt bra.

Bort med tapet och på med färg.

Dova färger.

Dusty.

Mjuka ljusa pasteller och milda toner.

Ett rum att vila i och att få lugn och ro.

Ett avstressande rum efter timmar på skola och fritids.

Med fina förvaringar.

Hon har ju sitt klädskåp och jag kommer ordna sänglådor för att dölja det hon inte leker med så ofta men som hon ändå vill ha.

Rummet är ju en stor hemlighet men hon är delaktig i vissa beslut.

Tillsammans sitter vi med ipaden och tittar på bilder.

Jag frågar vad hon tycker och hon svarar.

Hon säger: Ååååååå och Jaaaaaa.

Och Så vill jag ha det och mamma det där var vackert...

Jag har köpt detaljer, ni minns askarna.

Överkast och fina kuddar i lila taft.

Sänghimmlen finns och ljusbollar ska köpas.

Detaljerna som är det roliga,

Skrivbordet. 

Lampor.

Den lilla haren i brun keramik hon hittade i affären och blev förälskad i.

Inom kort får jag hem färgkartor som hon får vara med och välja bland.

Men kontentan är att rummet ska andas sober elegans men ändå vara flickigt och redo för en sjuåring.

Sängen behåller hon, den kommer se helt annorlunda ut i nya rummet.

Och tro nu inte att Alice kommer gå lottlös.

Av bara farten får ju även hon ett nytt rum.

Också det kommer målas i samma färg.

Enhet.

Trots vägg emellan.

Dock lite mer "Barn-anpassat" i hennes rum men ändå med den där rogivande känslan.

Så.

Hennes nya rum har påbörjats.

Där den är som viktigast just nu,

I tanken

Att leta ideer och inspiration

Det ska bli så ohyggligt spännande domd är dagaranm hon inte kommer tillåtas att gå in i det stängda.

När jag mlar och fixar när hon inte ser.

Dagarna hon kommer få sova hos oss eller tillsammans med Alice i lekrummet.

Dagarna med stängd dörr och hemligheter bakom.

Åh den där dagen när hon får öppna dörren.

Den viktiga dagen.

Kramar

Maja