Så var det tisdag och förskolan slog upp portarna för att bjuda in föräldrar och syskon i vårsolen.
Fika och spring i benen på den nya gården.
Barnen har haft tema "Frost" under mars. Vad det är kan knappast ha undgått någon, inte heller oss.
Själv så älskar jag, ä-l-s-k-a-r jag filmen och vet inte hur många gånger vi sett den.
Skulle jag avslöja skulle det kanske bli en smula pinsamt men ändå.
Barnen har gjort isslottet i mjölkkartonger och skapat vackra kronor i guldpapper och paljetter och lärt sig fyra sånger.
Bara det gör mig imponerad.
Det är en sak att läsa sig en sång med komplicerad text ala Disney men fyra?
Och allt fanns på film som visades.
Uppställda barn prydligt på trappan som sjunger och gör rörelser.
Kan ju få även det klenaste mammahjärtat att bli sockervaddsmjukt och fluffigt.
Under helgen pågick desutom lite upprustning och ombyggnad utav både förskolans gård och skolans.
Förskolan drog nog vinstlotten med alla fina förbättringar som åstakoms med 200 arbetstimmar totti.
Tro nu inte att alla föräldrar står där med spade och såg och ett käckt leende på läpparna och verkligen vill hjälpa till för att deras barn ska få det bättre.
Så är det då rakt inte.
Det är ta mig tusan ett jäkla jobb att få föräldrar att ställa upp.
Varför?
Nåväl.
Vad fick dom då?
En rutschkana som Alice längtat efter länge kan jag intyga och som jag tror sliter ut byxorna i baken på nolltid, vilket är ett mindre bekymmer.
Hon får slita ut hur mycket kläder hon vill och behöver bara hon har roligt så skrattet klingar över bygden.
En hobbithåla fick dom också. Det där gröna fina där en pappa stod och nitade konstgräs runt plaströret i jag vet inte hur länge..
Och Trädkojan. Som dock dottern hade skarpa åsikter om att den var på tok för liten.
Pelle Kanins trådkoja var minsann mycket mycket större och han är mycket mycket mindre än tom dom minsta barnen på Småstjärnorna så det var ju en smula orättvist tyckte hon.
Kan man ju förstå...
Fina Fröken Jennie
Och Helen
Och pappa J var där...
Och nyaste fina tillskottet fröken Malin..som Alice avslöjar har fantatsisk goa kramar i armarna.
Vilket är underbart att höra.
För ni som känner Alice vet att den ungen , hon kan mysa.
Och gosa.
Och gör det gärna.
Så när jag på kvällen lägger näsan mot hjässan på henne och känner fröken-parfym ligga kvar lite lätt så blir jag så varm och lugn.
För då har hon gosat. Och suttit nära. Och tyckt om.
Det här fick dom ju också.
Förutom en hinderbana med massa träd som kördes dit och stubbar som fixades.
En nergrävd kanot!
Fantastisk roligt även om ni inte tror det.
Man kan ju åka vart som helst.
Paddla sig till Indien eller Borås.
Alice tyckte dock att åror vore på sin plats.
Julia skolhus som ligger nästgårds med Alice...
Där skymtar scenen längs väggen, den byggdes också i helgen...
Och det byggdes amfiteater framför linbanan man skymtar..
Och så den mest efterlängtade i mannaminne:
Klätterställningen.
Som barnen via elevrådet har önskat och önskat och som köpts in tillsammans med ett volträcke för knävecks-konster och annat, som tyvär inne kom på plats under helgen men som ligger på beting under veckan.
Tisdag alltså.
Vilken härlig dag.
Fantastisk möte i Kinna som gav skratt och kråksparkar runt ögonen och så avslutar vi med fika och utav barnen bakade chokladmuffins, på solig förskolegård med barn med spring i benen.
Älskart.
Kramar
Maja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar