DET BIDDE EN KUNGLIG TRON

Minns ni Detta?

Då måste jag ju även få visa vad det nu blev att det där sprayandet som skedde utomhus en alldeles för kall dag, färgen har en tendens att småspricka när den får torka av kylan..

Det kan ju också vara så att det är frökens brist på underarbete som gör sig påmint men jag ser hellre att vi skyller en smula på kylan..

Det står inte hur maxat kallt det får lov att vara när man gör det, det står dock att maxad värme inte får överstiga 120 grader och det kan jag lova att jag höll mig inom ramarna den där dagen.

Och vad blev det då?

En kunglig tron i guld som Alice utbrast.

- Jag har fått en T- R- O - N mamma!

Och det kan vi ju glatt konstatera att hon fick.....så från att velat sitta på vuxenstol med dyna vill nu fröken bara sitta på sin Tron.

Om undertecknad är nöjd över sitt lilla spray-upptåg kan vi låta vara osagt och bara krasst konstatera att ibland är ju vägen till målet viktigare och roligare än själva målet.

If you know what I mean...

Och jag lovat lite dyrt och lite heligt att, nja, någon mer möbel ska jag nog inte spraya i en så flådig färg, men ger mig gärna i kast med lampfötter och skruvlock, men det kära fina ni, tar vi en annan gång och visar...

Happy Helg

Maja

FLUFFIGT MJUKT OCH KORALLRÖTT

Hej alla...

Lite dröjsmål blev det innan jag tittade hit igen.

Tänk vilken fin respons jag fick utav det jag skrev , och skrivit i tidigare inlägg.

Om livet. Om Fredrik och hur det blev och är.

Och jag har lovat att jag ska berätta, hela sanningen, när tankarna landat.

Men just idag, när kylan biter kall om nästippen och jag hade barnen en extranatt och vinkade av dom denna kalla morgon så tänker jag visa er dom härligt fluffiga parkas jag köpte till barnen inför bitiga vindar..

Så Varsågoda.

Två poserande barn på en oklippt gräsmatta, i höstsol.

Voila!

Och vart har jag nu köpt dessa godingar då kan man ju undra.

Och då menar jag inte mina barn naturligtvis ;-)

Name It, ganska små i stl så jag gick upp i stl på båda barnen,

Jackorna är ju figursydda och jättefluffiga, som dun, fast det är täckjacka, luvan är avtagbar, liksom pälsen så den blir även förträfflig på vårkanten.

Och färgen var svår att få till, men jättevacker korallröd.

Om dom var glada och nöjda över mammans shoppi-shoppi?

Mmmm....

Kram

Maja

HAN SOM GÖR MIG KOMPLETT

Jag kan med slutna ögon erinra mig dagen jag förstod att det här var mannen jag ville dela livet med.

Dagen jag förstod att jag ville stanna intill honom tills rynkorna är djupa av lyckan.

Förevighetsstanna.

Jag minns hur det kändes när han tog mig i handen.

Hur han såg på mig och log det där leendet som får mina knän att vika sig.

Hur hjärtat bankade i bröstet och jag ville aldrig att ögonblicket skulle vara över och förbi.

Jag ville förevighetsstanna i stunden och hade inga tankar på att det som skedde var fel eller tabu.

Förlorad var jag redan.

Och lämnat hade jag gjort för längesedan.

Lämnat det som skadade mig mer än helade mig. Det som sänkte mig mer och mer än vad det höjde mig. Där stöttning och kärlek inte fanns.

Så jag minns den där dagen när jag förstod hur det skall kännas,

När han log och viskade hej med nästippen mot min, det där lilla Hej som förklarade att jag landat. Att jag kommit hem. 

Och jag förstod att resan som börjar nu blir den vidrigaste jag genomlevt, men att målet kommer vara värt det, tillslut.

För att få evighetsstanna hos denna mannen med dom gnistrande ögonen är värt allt.

Jag förstod det redan då.

Hur den där beröringen skulle förändra livet, hur jag aldrig ville vara utan den.

Hur jag för alltid ville ha närheten som är nåbar och ta-bar även i det största av rum med en folksamling melllan oss. Jag kan ändå känna hur han ser mig.

Hur han verkligen ser mig.

Hur han vill se mig.

Hur han ständigt vill veta vem jag är.

Samtalen mellan oss. 

Genom långa nätter och kvällar.

Med händer i varandras och nästipparna mot.

Jag minns den första känslan när den landade och satte skräck i hela mig.

Redan då visste jag att det fanns ingen återvändo från känslan att vilja förevighetsstanna.

Hos honom. 

Med honom.

Vi.

Han som ser, han som vet, han som känner.

Han som stöttar när jag vacklar och jorden snurrar för fort.

Han som finns, närvarande, ständigt nära.

Famnen jag smög in i den där dagen och sedan dess aldrig velat lämna.

Den famnen är värt allt.

Och jag förstod det redan där och då, i köket, när hans siluett speglades i kvällsmörkret i den öppna altandörren...

Jag förstod det när jag smög in i famnen och kände jag kom hem.

Och med nästippen mot min viskade han  -Hej...

Jag var förlorad där och då..

Kärlek

Maja

FÖRÄNDINGENS VINDAR MED SPRAYFÄRG

Bästa Sprayfärgen någonsin mina vänner.

Bästa!

Och jag har ju botaniserat en hel del i just den genren som ni vet...

Ända sedan jag för några år sedan upptäckte förtjusningen över att förvandla möbler med sprayfärg har ju hela tiden nya märken och nya sorter testats och jag måste erkänna att det är på snudd en förmögenhet jag har lagt ut för att hitta just Den med stort D.

För spankulerar du in på en helt vanlig bygghandel utan att favorisera någon så hamnar man ändå strax över 100 lappen för att ur densamma butik ha med sig en sprayfärgsburk i påsen.

Och det går alltid åt några burkar eftersom man hamnar i det där sprayfärgs-flowet när man står där virrig och vimsig av ångorna och letar efter fler saker som kan falla offer för sprayandet...

Men så tipsade ju fina Emma om en förträfflig färg vid namn Montana men att hitta en återförsäljare var då tusan inte lätt.

Men, på Skapa Mer så hittade jag dom.

Och till den förträffliga förvåningen och lyckan att dom kostar bara några tior att klicka hem!

Så, tänker ni.

Vad ska tokfröken förändra nu då.

(Förutom att hon förändrat hela sin tillvaro och det kan man ju tycka skall räcka en stund)

Jag får se hur resultatet blir..

Men vad tror vi om en Juniorstol i bronze...och så lite uppfräsckning utav gamla tinn som tappat lyster...

Och så är jag hiskeligt sugen på att göra som just Emma gjort, gå lös på julgrans-ladugårdsdjuren jag sprayade som dekorationer för flera år sedan och istället göra vackra stora förvaringsburkar..

Det är ju det som är det fina med sprayfärg, och ett huvud fullt av ideer.

Och speciellt extra fint när man då dessutom hittat en shop där man kan klicka hem något för en spottsyver som man vart van att spendera en förmögenhet på.

För är det något man just nu, i detta livs-skede, inte har, så är det en förmögenhet.

Kram

Maja

SNEAK-PEAK PÅ GULA HUSET

Trots det sakta maket av att komma iordning så känns det tämligen iordning i vårt nya fina hem.

Vårt gula hus.

Gult som jag själv kanske inte hade valt som färg på fasaden om jag själv skapade mitt drömboende men som just nu känns som det vackraste som finns.

Troligen för att det blev min räddning, mitt andingshål och min punkt där jag kunde göra mig och barnen hela igen.

Det första som sattes fokus på var självklart barnens rum, vilka blev bedårande med dom medel som fanns och två rum att komma till ro i.

Köket och vardagsrummet som är husets medelpunkt kom näst och så snart den stora sängen levererades från Mio växte också mitt hotell-liknande sovrum fram.

Där uppe har jag halva våningsplanet som sovrum, med välvda fönster som vätter åt öst och väst och dom stora fönstren med dubbla balkongdörrar mot skogen.

Tunga silvergrå sammetsgardiner håller ljuset borta på morgonen och jag älskar den rogivande känslan som finns där.

Den stora höga sängen som barnen nästan får ta sats för att komma opp i, den vita Howardsoffan jag lägger blicken på så snart jag vaknar och hur allt i färgskalan jag älskar harmoniserar med känslan.

Ett yber kvinnligt hem som mannen sa...

Hur jag njuter av långa helgmornar, tar upp frukostbricka och kaffe och kan tillbringa en evighet med att bara finnas, att tänka och fundera på framtiden.

Den där framtiden som inte bara innehåller mig och två barn, utan en tvåsamhet och ytterligare två.

Men det här är valda delar av vårt gula hus..

Välkomna in..

Kramar

Maja