TREDJE ADVENT

 

Tredje advent bjöd på en vacker men bitande decemberdag som vi spenderade i Alingsås med LillSkrot medan Storskrot lekte och bakade pepparkakor hemma hos kompisen Agnes.

Alice som ju fått en liten tandfe peng på femkronor hon ville sätta sprätt på inhandlade en fin choklad med en Madickenfklicka på.

För om sanningen ska fram får man ju inte så mycket för den där fem kronan.

Min Finaste..

Han som Älskar och blir Älskad.

Jag satt och tänkte på det idag. För ett år sedan visste jag inte att han fanns och nu ska jag snart få ynnesten att dela julafton och julen tillsammans med honom och våra fyra fantastiska barn, och skåla in det nya året tillsammans..och allt annat fantastiskt som vi har framför oss.

Ibland blir livet så som det alltid borde vara för alla.

Alice glad i hågen med sin nya choklad...

Det är svårt att sluta posera när chokladen liksom bara vill visa sig och mannen bakom just nu står och beundrar (kan jag ju önska och hoppas) den otroligt stora vackra lampa i ljusgrå silke från Tine K som jag glatt skulle vilja ha hängande över vårt stora matsalsbord, eller i köket....eller i sovrummet.

Tja, det är nog så att den skulle jag nog kunna tänka mig i vilket rum som helst bara den finns i hemmet...

Tredje Advent, som avslutades med den hemmagjorda kolan och Julias hembakade pepparkakor.

Önskar er en fantastisk kväll.

Kärlek

Maja

ÄNTLIGEN FOR DEN UT

Äntligen tappade hon den första tanden som suttit lös i några veckor.

Fast hon hade ju då rakt inte märkt det utan blev snopen när jag efter förskolan påpekade att den var ju borta.

- Oj, då har jag kanske svalt den...

Så, för att Tandfen ändå skulle hitta hem till oss och ta hand om oss och lämna en liten peng så skrev vi en lapp och jo-ho-då, minsann hade den fina lilla tandfen vart där efter mörkrets inbrott och minsann lämnat några kronor..

Och ja, upp och ner hamnade bilden....

Men tandfen läste den åt rätt håll.

Kärlek

Maja

ÄNTLIGEN KALAS FÖR JULIA

Kalaspyntat för Julia som äntligen skulle bjuda in till sitt efterlängtade kalas här i gula huset.

En diger volym av ballonger och pompoms och hoenycoms som trängdes med adventsstjärnor

Prinsesstema var det vilket innebar att jag gått all-in på temat och serverade 

Prinsess-Plättar-På-Ärten med vispad grädde, sylt och mini-marschmallows.

Det var gnistrande prinsesskronor på glasen och rosa på det mesta.

Tårtan önskade Julia skulle vara en vacker Barbietårta och valde ut en i samlingen som plastades in och sänktes ner i den sju lager höga tårtan som dekorerades med rosa frostning och pärlor.

Jubel bland barnen kan jag lova som dock redan var enormt mätta på prinsessplättar och cakepops.

En enorm hög med otroligt fina presenter delades ut under Snurra-Flaskan leken och skattjakten med sina ledtrådar, som barnen fick för varje rätt svar i frågetävlingen om just: Prinsessor i sagans värld, avslutade hela kalaset, där dom hittade skatten, vid stenarna, där Kapten Fidolin gömt dom.

Ett härligt kalas.

Med 11 prinsessor.

En lycklig Julia.

Som äntligen fick ställa till med kalas.

En trött mamma sparkade sedan av sig dom högklackade och njöt av lugnet i soffans vrå.

Barnkalas.

Älskar dom.

Speciellt när man får gå en smula All-in med rosa och guldigt glitter.

Kärlek

Maja

ANDRA LJUSET TÄNT

Andra ljuset tänt idag.

Medan brasab sprakade och tog udden av stormen utanför.

Stormen som fart sidledes och överallt sedan i fredags.

Stormen som fick stuprör att fara och ytterdörren att flyga upp.

Och vi båda som känner en närvaro av någon annan än oss själva i sovrummet.

En närvaro jag inte kan förklara mer än att vi båda berörs av den, Den känns, Känslan av att någon kommit in i rummet, vinddraget, trots den stängda dörren.

Andra ljuset tänt.

Adventsfika.

Långfrukost.

Förberedelser inför veckan.

Uppkrupen i soffan med Läckbergs senaste.

Vinden utanför.

Lamporna som ständigt blinkar till men som ändå ger oss strömmen kvar.

Jag önskar att ni alla haft en underbar andra advent.

Kärlek

Maja

THE HOLE FAMILY - ALA ALICE

Hela familjen gestaltad så som Alice ser oss.

Tilde och Ida

Julia och Alice

The Hole Family

Visst är vi fina allihopa.

Älskade lilla skrutten.

Funderar på att rama in dom fina konstverken.

Kärlek

Maja

DIY - JULGRANSKULOR AV PÄRLHÖNSFJÄDRAR

Julen närmar sig med stora stormsteg, ungefär med lika stor kraft som stormen som nu drar fram utanför fönstren här i gula huset och gör så både möbler och stuprör blåser vilt omkring.

I skåpen hittades gamla obrukbara och tämligen fula julgranskulor och tämligen bedårande vackra pärlhönsfjädrar...

Vad kan det bli av detta tänkte jag...

Jag ska visa:

Tämligen fula kulor...

Spraylim (fantastiskt bra, f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t bra. Av samma märke som jag beställer sprayfärgen i från Skapamer.se)

Alltså:

Fjädrar

Kulor

Lim

Ett tu tre.

Ett par julgranskulor.

Eller om man som jag lägger dom i en smal glascylindervas och ställer i fönstret som en liten aha-upplevelse.

Hur som haver, ett pyssel som tog fem minuter att skapa.

Kärlek

Maja

DESSA LJUVLIGA FÖR MIDVINTERKVÄLLAR

Jag dör sötdöden en smula när jag ser klänningar som dessa.

Ett hav av vitt fluff ,ed guldglitter i tyllen.

En skir spets och fluffigt mjuk bolero i päls.

Sötdöden.

Ja ni förstår ju.

Hur jag redan där i butiken kan se mina två små virvla runt bland midvintersnön och adventsfirande.

I detta fina skira vackra fluff.

Det gick inte att väjra sig.

Och nu ligger dom i hemloiga gömman, inpackade, för att lagom tills vinterns troligen första snä, packas upp och tas på.

Ut och virvla i snön eller fira in någon av alla våra advents-söndagar i.

Det där fluffet är bedårande.

Kärlek

Maja

TJUVTITTA OCH SMYGSTARTA

Har ni lyckats undgå dom underbart ljuvliga mörkblå klänningarna med guldfasaner på från Kappahls festkollektion för barn?

Det har inte jag och just nu ligger dom mjukt och fint inpackade tillsammans med mörkblå strumpbyxor för att på själva julafton öppnas som morgonpaket och ha som julaftonsklänningar på dom två minsta.

Jag har lyst med lite frånvaro här i några dagar, tiden räcker inte och kroppen är trött.

Trött av både goda och onda ting.

Vi har tjuvstartat med lite adventsmys eftersom vi har alla fyra barnen hos oss den här veckan och i helgen drog vi fram degbunkar och tillbehör och bakade både bullar och cakepops.

Till helgen stundar äntligen Julias barnkalas, hon fyllde i juli..

Men som ni alla vet har det vart som det har vart och det har skjutits fram och fram och det dåliga samvetetet blev större och större ju mindre Julia frågade om när kalaset skulle ske.

Nu äntligen blir det av.

Och här hemma har vi då redan börjat smygstarta levandet med den stora familjen som vi kommer vara varannan vecka.

Och ni anar inte, eller så gör ni det, hur underbart det är.

Fyra barn som leker och pratar och umgås. Som spelar spel och är med varandra.

Som skrattar och pratar och där inte bara Julia och Alice vill vara med på sagoläsningen på kvällen.

Läxor görs och skolarbeten pratas det om.

Och så kärleken mitt i allt.

Min finaste.

Han som ser, och vet och förstår.

Han som älskar mig för att jag är jag och för att vi är vi.

Hur vi tar oss tid med varann, mitt i allt med fyra barn.

En kram, en kyss, en hand i min när middagen förbereds,

Den finaste.

Kärlek

Maja

SLETTVOLL - KLIVET RAKT IN I HIMLEN

 

Där sitter han..

Kärleken. Den finaste. 

<3

Att passera entren till Slettvoll butiken är som att kliva över tröskeln och hamna rakt in i himlen.

Inredning- och Interiörshimlen.

Det är som att dö en smula och faktiskt inte vilja vakna på väldigt länge.

Väldigt länge.

Det klivet tog vi oss tid för idag.

Oh majty himmel.

Jag skulle vilha ha allt.

Från minsta lilla oformliga klump i järn till den finaste av dom lyxiga sofforna man nästan inte vågar vända på prislappen på.

Man vänder den väldigt väldigt försiktigt och kisar på ett öga innan man vågar titta helt och hållet.

Ungefär så.

Den här älskade jag redan i katalogen...

Elliot.

Favoriten  Essex

Leopold...Å Leopold! 

Den var ljuvlig. 

Helt enkelt ljuvlig.

Älskar, Älskar Älskar...

Den här ljuvliga saken vill jag ha i hallen.

Jamen ni ser ju.

Vad kan man inte bli förälskad i?

För den där horden av väntande barn.

Där dom kan sitta uppradade och invänta bilen när jag ska köra allihopa till skolan.

Första iden var en sittbänk med förvaring, men när Kärleken idag pekade på en variant utav denna föll jag dom en fura.

Såklart vi ska ha en soffa i hallen.

Så Slettvoll.

Som att landa i himlen men kärlekens hand i min.

Att låta baken landa i den ena dunfyllda plymån efter den andra kan få vilken ändalykt som helst att brista ut i ett leende som varar livet ut.

Dom tjocka magasinen jag fick med mig hem är redan märkta utav hundöron och tummade sidor och jag har några favoriter till våra soffor och fåtöljer.

Jag köper stilen rakt av.

No limits.

Vi ska nog få det där kala manliga raka vitriolhuset att blomstra ut i all sin prakt och verkligen nå den potential det onekligen har, men som nog aldrig tagits tillvara på.

Nu är det dags.

Det ska inredas med sobra toner, klassiska soffor, mjuka linjer, långa hängande textilier och plädar, mjuka stora vackra mattor, ljusa träslag, rå betong, mörkt trä och drivvedsgrått.

Bronze och glas.

Coffetable böcker och mängder av ljuskällor.

Ett hem att älska.

Ett hem som blir älskat.

Bort med rått kallt och lackad ek.

Slettvoll alltså.

Som att komma till himlen.

Kärlek

Maja

DRABBNINGEN ÄR KOMMEN

Varje år kommer den.

Oförberedd är jag.

Den där akuta längtan efter att huset skall digna över av advents-stakar och gnistrande stjärnor i fönstren.

Att allt ska bäddas in i ett mjukt lyckligt fluffigt sockervaddsliknande tillstånd.

Hur huset i skymningen är mjukt och inbjudande och doftar glögg och björkved från den sprakande kaminen.

Varje år drabbas jag.

Av det där längtande.

I år mer än någonsin.

För i år är jag lycklig i nuet. I livet. Med livet.

Det finns kärlek och närhet, och mjukhet och manlighet och längtan efter att uppleva resten av livet med lång och nära tillsammanstid.

Igår hade vi kvällen tillsammans, allihopa.

Båda vi och alla våra barn.

Middagsbordet fullt och omtanken och närheten så påtaglig att jag därför inte kan låta bli att längta efter decembermånad med pudrigt täcke utanför, varm choklad med marschmallows framför brasan och fötterna i knät på mannen jag kommit mig att älska.

Det var inte så svårt.

Det är inte så svårt.

Ni vet, när alla delar i pusslet passar, när allt faller på plats.

När ingentid tillsammans vill levas ogjord, men all tid ifrån varann vill undvikas.

Hur hans blick gör mig lycklig och leendet gör det svårt att andas.

Och jag vet, att den här juletiden blir en annorlunda tid. 

En tid full av vemod för barnen inte alltid kommer vara hos mig.

En sorgsen tid mitt ibland allt det lyckliga.

Och det är det jag måset fokusera på.

Det lyckliga mitt i all sorgen.

Mitt i allt vemod som gör ögonen blanka och kroppen svag.

Hur jag redan nu vet att jag måste stålsätta mig mot längtan som är så stor och stark och frunktansvärd.

När man inte vet hur omsorgen är.

När man inte vet.

Vet det man känner att man behöver veta för att få lugn i sinnet.

Så jag vet att denna december blir en annorlunda tid.

Men mitt i allt, så otroligt fylld av kärlek, av ömhet och lycka.

Av dom finaste smekningarna och orden jag nåfonsin fått uppleva och höra.

Full av varma famnar och slingrande fingrar.

Hans kind mot min.

Nästippen som nuddar min när han viskar Älskling..

Så idag drabbades jag med full kraft.

Av december längtan.

Längtan efter att vara familj. Fulltalig under samma tak.

Han. Jag. Alla våra små.

Längtan efter att varje december morgon smyga mig upp innan barnen vaknat,.. 

Slingra in mig i den underbara sidenskapelsen jag valde att klicka hem idag.

Försiktigt smyga mig in till soffan där brasan sprakar intill.

Jag längtar...

Längtar efter varma kärleksfulla mornar i denna.

Drabbningen slog till med full kraft...

December-Drabbningen.

Och jag vet redan nu att jag aldrig kommer uppleva en lyckligare tid.

För jag har kärleken.

Jag har mina barn hela på andra sidan.

Men jag är lite naggad i kanten och själen.

Jag är den som inte landade hel, men jag räddade mina två små, jag skyddade dom så gott jag kunde förmå och jag vet att jag lyckades.

Men jag föll lite hårt.

Lite för brutalt.

Jag kraschade.

Men drabbas ändå av längtan efter den mjuka månaden.

December.

För jag har mannen.

Barnen.

Och en fantastisk sidenpyjamas för bitiga frostiga mornar i vitriol-huset.

Kärlek

Maja

DET DÄR MED KULÖREN

Kulören är inte lätt att välja till ett hus med takhöjd som en kyrka i vissa rum och det inte finns några egentliga brytningar mellan rummen utan det mesta flyter ihop i en slags röra av öppen planlösning.

Nu lät ju inte det som en otroligt härlig egenskap men det är det.

Jag lovar.

Det medför ju bara lite extra omsorg i valet utav just Den färgen med stort F.

Den grå mjuka lagom varma, men samtidigt lite kalla, sobra grå som får vara grunden i hela huset, förutom i barnens rum, och vårt framtida utomhus.

Det under himlen med stjärnorna som tak.

Efter otaliga provburkar från Flügger butiken och uppmålning på skivor som vi ställt och hållt i alla lägen och i alla ljus och i alla rum så har vi hittat den.

Men ni vet nog hur det är.

Man tycker att man har hittat den där underbara nyansen som kommer bli så bra.

Ändå tvekar man en aning innan man vågar göra beställningen.

Är det rätt?

Finns det någon som möjligen kan vara snäppet lite lite finare, mjukare, softare?

Jag hittar tygprover som jag lägger intill, en lampskärm med rätt grå struktur och ton.
En bräda. En pläd. En ljusstake,

Man tittar.

Man backar.

Drar fingrarna fundersamt genom håret.

Tittar igen.

Kisar.

Backar.

Och så håller man på.

Så måste man tillåtas att hålla på.

Men:

Jag tror vi valt rätt.

Det var bådas favorit som valdes.

Om en vecka lite drygt kommer målaren.

Sen visar det sig.

Flipp eller Flopp.

Kärlek

Maja